Dyk nr: 232, Vagnhärad: "Djupa brottet"

vt: 5, m: 13,4

När vi kom i vattnet hängde det bara fem flaskor på spoolarna, mot förväntade sex. Filles nyinköpta (och helt omärkta) stage hade behagat ta en egen tripp ner på botten...
Snabb ändring av plan fick vi göra och det var ju tur att vi hade lite gas kvar i flaskorna, så att vi kunde göra en dipp.
Sikten var den sämsta nånsin i Vagnis men vi hittade flaskan ändå, vilket var ytterst trevligt. Det mesta ordnar sig om man bara behåller det goda humöret?!

Well, jag tyckte inte den sista uppsignings- och gasbytesövningen gav sådär värst mycket eftersom min stage började smaka avgaser efter bytet. Finns det NÅGONTING som får mig att må så fruktansvärt illa? (Möjligen kursen i organisk kemi, då det osade kolväten i labbet för jämnan och då jag gick ner flera kilo på en halv termin...)
Värsta nojorna fick jag och såg för min inre blick hur jag slocknade och singlade ner till botten. Då hade jag inte mycket humor men pojkarna lattjade på med "reg-out-reg-in".

Först när vi packat in oss i bilen började jag känna mig kry igen. Fille sa att det måste vara de nyförvärvade och otömda bankflaskornas innehåll som inte var helt sjysst men att det var säkert ingen fara.

Men eftersom jag mådde dåligt var i min mening luften dålig och nu ska flaskjävlarna tömmas och fyllas med finluft från vår duktiga bäbis som levererar rena alpdofterna i jämförelse.

Tack min älskade Filip och goaste Lelle för en fantastiskt givande övningshelg!