Namn: Lösen:

Dyk nr: 87, Instö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Anders  
DATUM :
2005-05-14
MAXDJUP :
8,3 meter
DYKTID :
39 minuter
VISAD :
612 ggr

Det blir aldrig som man tänkt sig.. Igår hade vi tänkt oss komma iväg tidigt för ett kvällsdyk men allt "jag ska bara.." resulterade i att vi kom fram allmänt trötta. Det hela slutade med en underbar stund sittandes och babbla och se på solnedgången med en gammal go' båtgubbe och bara njööt av en stilla kväll vid havet och en vacker biltur, något vi båda behövde efter vår vecka.. Men idag skulle det dykas! Vaknar tidigt och då beslutar sig "någon" för att först "jag ska bara.." Neeej! Inte idag igen! Nåja, kommer iväg såsmåningom och eftersom vi tänkt oss träna faller valet på Kullavik, minst risk att distraheras där och iaf lite liv brukar det ju finnas så.. Där visade det sig vara båtregatta idag. Parkeringplats? Glöm det!

Okidoki, Vi chansar att fara förbi AddVenture för att kolla om Niclas hittat något annat ställe i närheten eller kanske mirakulöst nog har en tur med elever? Jepp, man ska vara optimist! Icke då! Nåja, himla kul att träffa honom igen var det och guud så fina bilder han hade från deras resa till thailand! Lite nytta blev det ju även då vi kollade upp hur han körde och var. Trubaduren på 12 minuter lät minst sagt lockande och han visste dessutom om ställen med svagare ström för fegisar som ville testa strömdyk "med bara halva fenan i vattnet och i närheten av sin allra tryggaste f.d instruktör" s.a.s. Nästa val blev instöbrons vrak, dvs fel sida då den beskrivning vi hittade inte var direkt tydlig.. Kittar på, blir fotade av engelmän som antagligen senare berättar om galna svenskar, och traskar ned i den bottenlösa lergeggan.. jaja, ingen större risk att bli distraherad här inte..

Kommer t.o.m. ner såsmåningom efter lättare värmeslag och justeringar av "flärpen i reggen (mycket bättre nu!). Efter 17 minuters simmandes och övandes funderade jag allvarligt på att, trots allt bök att komma iväg, bryta dyket av ren uttråkning. Detta stället fick Kullavik att framstå som ett paradis ju! Fortsätter ändå då övandet då det minst sagt visade sig behövas.. Resultat av backaningsförsök? Tja, låt oss säga att jag uppenbarligen glömt allt jag lärt mig då jag försökte vispa bort all dy exakt där jag var och Anders visade sig vara riktigt duktig att gå upp i handstående, mycket coolare än min sopborstning iaf! :) Ger upp och simmar på lite lagomt uttråkad. Tappar och återfinner lampan och lyckas se några fula sjöstjärnor (jepp, t.o.m. jag kan tycka det!), nån havsnejlika, tångräkor, spigg och en krabba (och före det spåren av jakten) som just äts av stjöstärnor.

Plötsligt krafsar Anders, som 30-45 sek tidigare verkat helt ok, desperat i mig medan han åker upp plötsligt. Går mycket konfunderad upp, han har väl aldrig haft sådana problem, har något hänt? Möter honom halvvägs och går nu ned under extrem koll. Väl vilandes på en sten vid botten verkar han lätt desorienterad och borta. På några sekunder hinner mååånga tankar komma... Just när jag gör mig redo att ta upp honom signalerar han att något är fel och vill upp, något han fixar på egen hand medan jag oroligt ser på under vad som känns som en evighet till ytan. Efter en stunds koll på ytan verkar han ok igen och vill ned igen. Beredda att snabbt bryta och under noga kollande börjar vi sakta färden mot land igen. Nu verkar han som sig själv igen och jag börjar slappna av och hinner njuta av ett otroligt vackert pulserande havskrusbär som passerar.

Beslutar mig, pga tidigare incident, för att inte insistera om säckskjutningsövning men då Anders själv tar fram sin är jag inte sen att haka på! Pedagogisk visning av hur man ska börja får han högsta betyg i, fattade direkt! Hade jag inte blivit för ivrig hade jag kanske också hunnit se hur snabbt man skulle släppa. Nu blev resultatet att jag fick lektionen att lyftsäcken med lätthet fick upp en lite för tung (ok, jag hade som planerat det) Linda till ytan i ett tjockt siltmoln, bra lyft i den! Efter denna lilla ofrivilla lyftövning möts vi på ytan, där en lätt road Anders påpekar vad jag missat. Skam den som ger sig, ned igen för nytt försök! Denna gången tittar jag på hela den tydliga visningen och lyckas få upp den skapligt (läs kom iaf lite fylld till ytan utan mig på släp), något som belönas med snälla pedagogiska PADI-handklappningar av min blivande divemaster :)

* Då vi gått upp och ned nog tar vi ett kort ytsim, kittar av och diskuterar vad som hänt och kommer fram till att det troligast berott på att hans halstätning suttit lite lustigt och vid vissa rörelser tenderat att minska blodflödet. Till nästa gång blir det noggran koll av halstätning och buddys ögon under ytan, då jag kände mig som världens sämsta buddy som tog hans normala simmande vid mig som att allt var ok.. Även en påminnelse åt varandra att bryta om något inte känns helt ok istället för att fortsätta för att "inte sabba dyket", har hellre ett kort dyk än en incident med buddy! Lustigt, man kan nog bli hemmablind och tro att sådant är väl så självklart att man inte tar upp det som man gör med nyare buddys.. Åker sedan hemåt mot middag, biltvätt och sköljning av utrustning efter en både lite otäck men lärorik dag!

Vattentemp : 10-11 på ytan och 8-9 lite djupare.
Väder : soligt
Paket och vikt på : 327 och 7 kg
Djup, max/medel : 8,3 / 6,1 m
Tid : 39 min
Luft i/upp : 265-185 = 80 bar
SAC : 17.84
* Ändrad och tillaggt den 15/5 efter diskussion om vad som hänt och lite mer funderingar.