Namn: Lösen:

Dyk nr: 213, Kostervraket och Mannes vrak


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lelle B och CGJ  
DATUM :
2005-05-22
MAXDJUP :
34 meter
DYKTID :
47 minuter
VISAD :
580 ggr

Denna logg kan komma att redigeras för att så mycket som hände denna dag blir svårt att få med/ komma ihåg (vissa saker glömmer man lättare än andra)

Det var en gång……

(så börjar ju många sagor, så även denna)

3 st divers som hette Lelle, Richard och Calle, en söndag för inte så länge sedan… nä va faan slut på sagotramset!

Vi skulle dyka, och den som hade fått äran att ha oss ombord var ”Manne” och båten ”Moby Dick” som ligger i Nynäshamn.
Ortsbefolkningen ansåg tydligen inte att något stort skulle ske för när jag och Calle rullar i Nynäshamn vid halv 10 så möts vi inte direkt av några jublande folkmassor, öltält eller stadens borgmästare, det var i princip helt dött, som en sur insjö ungefär. (Calle trodde hans besök var så stort att han skulle få stadens nyckel)
Det var dock lite liv i hamnen och det visade sig vara våra meddykare ombord samt den enda vakna lokale invånaren Manne himself, (ok Lelle var ju med han bor ju granne med Nynäshamn så det var väl 2 st då)

Våra meddykare var: Monica/ Tommy/ Astor/ samt 3 glada Aquasport medarbetare.

Efter att vi burit ner vår utrustning och riggat paketen hade Manne en kort genomgång eller en sk ”båtbriefing”, den lät så här ungefär: Där kan Ni gå ner och där kan ni hänga jackor det finne en toalett där nere som fungerar sådär jaa jo det kan bli lite blött här på dykdäck så det som ni vill ha torrt kan ni ta in eller ner i pentryt.

Det där med toaletten ja, En icke namngiven dykare gick på toa först av alla… sen skulle skribenten himself gå för att göra nr 2.
Innan denne gick in så togs noggranna instruktioner om huruvida reglage och spakar skall stå i själva spolningsskedet…
Då man invaggad i falsk säkerhet satte sig på ringen (i förmodligen Sthlms rymligaste dykbåtstoalett) så sker skadan i och med att man i gladhetens och nödighetens tecken låter nr 2 släppas ut i det fria, det visade sig sedemera att det gick nämligen INTE att spola…..
Kapten Manne tillkallas (just nu gråter Lelle och Calle… och det är inte av sorg), han tycker att man ska lösa problemet genom att hälla vatten i toan för att kunna pumpa ut skiten.
Vatten hälls, skit pumpas… men inte ut i havet……

Efter att denna skitsak (av mig personligen, trots att jag vill hävda att stoppet inte var orsakat av mig) hade avklarats så var det dags för ”dykbriefing”.

Vi skulle dyka på Kostervraket, och vårt team skulle gå först och efter kpt Mannes genomgång gjorde vi oss klara för ett besök i Mysingens fina vatten.
Dykbåten ”Viola” var också där och Dom hade vänligheten att lägga ut en boj med tillhörande lina som var ”nästan” på/ intill vraket.
Calle gör för första gången denna dag misstaget att sätta sig och kränga på sig allt utrustning för att sedan märka att han glömt att lossa spännbandet som håller flaskorna på plats under gång, vi befriar muntert Calle.
Vi tar steget ut i det blöta och efter en safetydrill går vi ner på våran lånade lina och på ca 30 m ser vi en lina dragen ut i det ”vita mörkret”, denna lina ledde oss fram till vraket.
Väl där mötte vi också ägarna till den dragna linan….. dom var på väg upp.
Vi besökte vrakets intressanta delar och Calle såg det stora stockankaret utan att meddela oss andra, trots den dåliga sikten var det ett trevligt dyk och då vi haft nog med trevligheter beslöt vi att återvända till den dragna linan.

Då hade följande hänt: ägarna till linan som var dragen till bojlinan hade tagit denna med sig och fört den till ytan, Viola hade tagit sin boj med tillhörande lina och Manne hade lagt i en egen på nästan samma plats.
Vi hade alltså ingen uppstigningslina, nu är Kostervraket försett med en sk ”H bojning” (se P2´s hemsida) så vi följde en av dessa upp till ca 22 meter och där fick vi skjuta säck.
Eftersom vi hade bestämt vem som skulle göra detta om behov fanns (är vi inte bra så säg) så gjorde denne sin plikt och släppte iväg 745:- inkl moms mot ytan.
Uppstigningen gick bra och vår decoplan följdes.
Mysingen var denna dag lite ström så när vi bröt ytan (i triangel) hade vi färdats en god bit från vraket, Manne frågade glatt ”dök ni på rätt vrak” ha ha.
Vi konstaterade glatt att det varit ett bra dyk ”vi överlevde ju” och med våra bravder från första dyket intogs mässen och det var dags att skryta (för varandra) hur bra vi var i samband med att ”Statiol lunchen” intogs.

Efter att ha tryckt i mig 96.50 från Statoil så kom jag i samråd med Calle fram till att något saknades, frågan var bara vad?
Vi slog våra kloka huvuden ihop och kom fram till KAFFE.
Kentha är ju aldrig med längre så detta kaffe har blivit ett problem i teamet, vi får omfördela uppgifterna framöver.

Det löstes i alla fall med Mannes teflonkastrull, gasol och Nescafe samt Calles Ramlösa, gott kaffe och te kan jag försäkra Er.

Dags för dyk nr 2 ”Mannes vrak”

Efter briefing alá Manne så lyckades Calle för andra gången denna dag att få på sig allt och ändå bli sittande med flaskorna fastspända i bänken ha ha.
Vi tog för andra gången denna dag steget ut i det ”blå” och straxt var vi på väg ner, sikten var faktiskt bra här och vi simmade lite fram och tillbaka.
Manne berättade om att man kunde pressa sig ner i lastrummet genom en skylight mitt på däck, man kanske kan det men inte med min grekiska atletkropp i alla fall.
Min manöver bidrog tyvärr till att sikten blev ngt nedsatt i området, detta ber jag om ursäkt för men jag ville så hemskt gärna penetrera…
Vi tog oss till aktern och nu kom det äntligen ett litet tillfälle till penetration, utan att fråga dom andra så tog jag av mig decoflaskan och snabbt var bygget pentrerat, bygget i detta fall är lite plockepinn med tak så vi ska inte överdriva det hela, lusten att penetrera kvarstår….
Lelle och Calle som var openetrerade denna dag (såvitt jag vet) blev inte så glada dom ville hävda att penetrera gör man i grupp, smaken är ju som baken .
Någonstans i slutet av dyket gjorde jag ett lösfynd, detta bestod av en död lake, jag påkallade Lelles uppmärksamhet och bad att få rätta till hans fenrem han tittade oförstående på mig men lät mig ”korrigera” vad det nu var som skulle vara fel.
”Felet” korrigerades genom att den döda laken sattes fast i Lelles fenrem där den snällt satt och ringlade sig i takt med Lelles exemplariska froggisar.
Det började bli dags att lämna vraket och eftersom uppstigningslinan denna gång fanns där den skulle så började vi i sakta mak vår färd till ytan för andra gången.
Det fanns som Ni förstår en ganska stor munterhet i teamet och jag tror att alla var nöjda med dagens dyk så nöjda att vi denna gång tappade bort uppstignings linan….. skickligt va?
Så det blev till att skicka 745:- mot ytan igen!
Alla fyra i teamet (Lelle, jag, Calle och laken) följde decoplanen och snart var vi åter uppe i Mannes trygga händer.
Jag vet inte vad det är med lakar men Manne blev jätte glad över att få se Lelle utsmyckad med en lake, Lelle var dock inte lika road.
Vi skröt ytterligare en än gång för Manne om hur duktiga vi var men vi glömde nog det där med att vi tappat uppstigningslinan.
När samtliga en stund senare var om bord gjorde Manne helt om med Moby Dick och satte ”full”fart mot Nynäshamn.
Mannes vrak låg tydligen väääälidigt långt bort för det tog två timmar tillbaka till Nynäshamn (kanske vi skulle haft passen med oss).
Dessa två timmar var väldigt trevliga bl.a. berättade Manne om att det i framtiden skulle finnas räklådor ombord att förtära till lunch, låter kanon i mina ögon.
Det blev en lång diskussion om mat i olika former och vips var vi tillbaka i hamn, nöjda efter en trevlig dag på en trevlig båt med trevlig kapten och trevliga meddykare lämnade vi Nynäshamn 400:- fattigare men 2 dyk rikare med den där sköna känslan man har efter en bra dykdag.



//Recco