Namn: Lösen:

Dyk nr: 106, Lillsved - vraket Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
Rikard  
DATUM :
2001-10-27
MAXDJUP :
17,6 meter
DYKTID :
44 minuter

Liten återblick till fredagen den 26/10.
Vi får besök av Andreas från Skåne. Han dyker upp som gubben i lådan och gör tillvaron både rolig och ostabil ;-) Det är svårt att veta vad denna man tar sig till från ena sekunden till den andra. Tokigare skåning har jag då aldrig träffat, mycket härliga skratt med Andreas.

Vi kör till Stockholm för att förena oss med div. dykare från Dykarna.nu. I bilen åker jag, Rikard, Andreas och Ubbe in mot söders höjder och puben Krönet. Lååånga bilköer, så vi anländer lite sent men vad gör väl det när man fick träffa ett så härligt gäng. Kul kväll med många nyfunna vänner.

Vi Dyker lördag 27/10.
Efter en del strul med bokningar kommer vi denna dag iväg till Åkersberga och möter dykledare Torbjörn och Ubbe (som ingen säger hejdå till) Karlsson. Vi tuffar sedan ut till småbåtshamnen för att lasta båten och dra iväg ut mot Lillsved.
Eeehum...... hur var det man navigerade nu igen? Torbjörn klurar. Vi guppar runt en stund och grabbarna klurar nu ihop, och vips klarnar läget och vi är på rätt spår igen. Väl vid bryggan står Tobbe (allas vår 'Hobbs') och väntar tålmodigt. Daniel kommer i betryggat sällskap av pappa, strax därpå även Anneli och Peter.
Alla tar låååång tid på sig att byta om. Vi måste hinna prata om gårdagen och busa lite på bryggan först (till Andreas stora belåtenhet).

Båten fylls och alla åker ut till vraket, en resa på 3,2 min. Rikard och jag kommer i ganska på en gång och glider ner efter linan mot Harm. Jag testar min nyinköpta 50w lampa som fungerar kanon. Trots dålig sikt känner jag mig rätt nöjd att kunna lysa lååångt och blända alla som kommer för nära he, heee.......wow (tänk att vi flickor blir nöjda med så lite).
Harm är ett charmigt vrak med ganska mycket att titta på, vi simmar igenom lastrummen och blir belysta av Andreas & Tobbe. Det märks knappt att vi är 8 dykare på vraket samtidigt. Simmar bort mot den berömda toaletten lyser in och kollar luftrummet där man kan gå in och prata, men är på tok för feg att krypa in här.
Simmar runt och njuter en stund till, säger hej, hej till dykare på väg mot andra hållet.

Går mot uppstigningslinan och säkerhetsstoppar på 5m. Ligger där i godan ro innan jag blir väckt av en orolig Andreas som kommer upp ur djupet och undrar om Tobbe 'kört om'?............ -Nääää, här ha vart tomt bra länge. Vi lyser och letar bubblor efter Tobbe i det ”stora blå”. Beger oss upp alla tre OCH vem är inte på väg ner då om inte den förlorade sonen Tobbe. Han hade kört en annan väg hem till båten.....hm...luring!
Efter rejäla svordomar och benspark var vi då äntligen UPPE på båten igen (bildbevis finnes på denna enorma övning). Fikakorgen väntar nu på bryggan.