Namn: Lösen:

Dyk nr: 48, Dyviksvraket, Tyresö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Jonas Fransson, & Marie Larsson  
DATUM :
2005-06-06
MAXDJUP :
12,7 meter
DYKTID :
35 minuter
VISAD :
752 ggr

Nationaldag!! Vifta med flaggor och vinka till Kungen, eller dyka ner i ett brunt vatten och titta på en gammal båt?
Det blev det senare...
Mötte upp Jonas + sambo på Shell där en traditionell dyk-korv inköptes och åts upp.
Sen susade vi ut till Tyresö och det lilla idylliska Dyvik.
Vi är inte ensamma visar det sig, utan en bil från Aqua sport har redan ockuperat delar av parkeringen. De andra är dock på väg upp när vi bär ner grejerna.
De kan inte haft något höjdardyk, för vattnet rinner ur dräkten på den ena av dem när de klär av sig.

De påstår sig ha siltat en del så vi softar på i lugn och ro innan vi så småningom börjar rigga grejerna.
Till slut kommer vi i vattnet i alla fall och vi velar en stund angående huruvida vi ska ytsimma eller inte.
Vi bestämmer oss för att gå på kompasskurs till slut och påbörjar nerstigningen.

Nästan omedelbums simmar vi in i den lilla skorven som ligger där, och då var det ju bara att följa linan vidare till vraket.

Väl på vraket uppenbarar sig plötsligt tre skuggor ur mörkret. Ännu ett kursgäng.
Precis färska OW-elever ute på sitt första dyk. De famlade runt lite, siltade lite och såg allmänt okontrollerade ut. Jag var dock lite impad av att de hade både robust-lampa och spools med sig. Vi vinkade lite till varandra och sen simmade vi vidare runt vraket. Jonas noterar här att det står C Z på fenorna på den ena eleven, det ser inte jag.
Efter en stund börjar Marie frysa så vi bestämmer oss för att simma hem.
Hemsimmet går bra. Jag simmar ifrån J och M vid ett tillfälle men de dök snart upp i silten.

På 5 meter skjuter Jonas sin säck och sen går vi sakta uppåt.
Från 2 meter ungefär så bryter de andra ytan men jag lägger mig på botten och softar lite medans jag tittar på deras vackra neopren- och corduraklädda ben.
Strax går jag också upp och vi simmar sista metrarna till stranden.

Väl på land berättar Jonas om texten på fenorna nere på vraket och vi kommer fram till att det nog var Zell vi simmat ihop med där nere.
Å mycke riktigt. Under korvarna som ligger och flyter pluppar först Zell upp och sen kommer Krille också, tillsammans med en för mig tidigare okänd förmåga.
Trist att alla ser så likadana ut. Annars hade vi kanske känt igen varandra där nere och gjort lite fulare grimaser, eller nåt...
I och för sig, hade jag sett fenorna och lagt ihop det med robusten så borde jag fattat vem det var...

Jaja, vi plockar så smått ihop grejerna och lämnar de frusna och blöta andra gänget på stranden när vi istället beger oss mot McD i Tyresö.... Varför finns inte Max på fler ställen???

Jahapp, då var det färdigdykt för den här helgen.