Dyk nr: 51, Alviksvraket, Alvik, Stockholm

Efter att ha ägnat de senaste helgerna åt annan typ av vätska, den som oftast är lite klarare, var jag plötsligt sjuuukt dyksugen. Jag ringde runt till de vanliga dårarna men de var bangare hela bunten. Var det inte mensvärk så var de trötta eller så skulle det jobbas eller så skulle det fikas hos moster som dog 1982, eller ungefär nåt sånt. Men, då kom jag på att det ju var länge sen jag dök med Stefan, så jag slog honom en signal. Och jo då, Stefan var på!

Jag drog från jobbet i vettig tid och tiggde till mig en kopp kaffe hos Andy medans han fyllde min flaska. Passade även på att köpa en ny pistolhake då jag lämnade min förra i Nacka nånstans...

Snabbt hem och packa in grejerna i bilen och efter att jag plockat upp Stefan satte vi oss på McDonalds och funderade på dykplats. Efter lite telefonsamtal kom vi fram till att Alvik nog var vettigast för ett dyk utan lampa. (nej min funkar bra, men Stefan älskar ju att bränna pengar på nya glödlampor tydligen).

Jaja, strax svängde vi in på parkeringen i Alvik och spanade snabbt in några fina skutor som satt i solen. De kommer väl också bli vrak efter 30 år och några ungar.
Precis när vi kom dit kom två dykare upp. Det visar sig vara Andreas Fries (det stod så på grejerna i alla fall. Andreas, var det inte du så kan jag lämna bra signalement på han som snott dina grejer) och en okänd kvinna.
Vi frågade lite om sikten och får veta att den är riktigt kass. Suck..
Men va tusan, nu är vi ju här så det är bara att plumsa i och kolla själv.

Sagt och gjort, på med prylarna och ner i vattnet. Vi hittar linan nästan omgående och simmar sakta ut mot Tore. Fan jag tycker det är sååå ball när ett vrak bara dyker upp i mörkret och tornar upp sig framför en. Vi gjorde medsols-varv runt och spanade in lite i bygget på de halvfeta aborrarna. Efter att vi gjort varvet bestämde vi oss för en tur till segelbåten. Varför vet jag inte men nu blev det så. Simma simma simma, titta på segelbåt i 30 sekunder och simma simma simma igen... Sikten var helt okej! Lugnt ett par meter.

När vi kom tillbaka till Tore gjorde vi en kort tur och kikade bla ner lite i lastrummet innan vi sen bestämde oss för att börja simma hemåt.

På fem meter stannade vi upp och jag hängde upp lampan och plockade fram korv och spole ur fickan.
Andra försöket! Det gick klart bättre än senast i Nacka men jag är ju inte helt snabb direkt.. Pistolhaken hade jag dock koll på den här gången.

Efter ytterligare några minuter hade vi nått linans ände på tre meter och började sakta hovra uppåt. Jag fick en sån där riktigt skön horisontell uppstigning och bröt ytan med flaskan först (efter att ha vänt mig om och spanat så ytan var tom).

Så där ja, då hade man fått blöta ner sig igen! Såå skönt!
Vi packade ihop oss och efter att jag släppt av Stefan blev det en tur på affären och sen en timme framför The Sea Hunters på National Geographic. Tänk om de där ubåtsdykarna hade fått se något så fint som Tore.. ojojoj...

Parkamraters loggar:
Stefan Thell - Alviksvraket