Namn: Lösen:

Dyk nr: 59, Eddys vrak,sänknig & 1:a dyk M/V Aqualand


DYKARE :
PARKAMRAT :
Stefan Persson  
DATUM :
2005-07-08
MAXDJUP :
15,9 meter
DYKTID :
45 minuter
VISAD :
713 ggr

Har drömt om onsdagens dyk i två nätter, men nu är det mer arbete som krävs då M/V Aqualand, i folkmun kallad vraket, ska sänkas. Jag och Stefan åker ut till Skärhamn där vi hittar alla ombord, i full gång. Det är varmt, det kunde inte varit bättre väder för den här upplevelsen även om de som jobbar (räknar mig inte dit) nog hade sett ett par grader svalare. Den här loggen innehåller inte bara dyket utan det som hände under hela dagen.

Jag har laddat Stefans gamla systemkamera med film, då vi ännu inte äger en digital variant. Tänker föreviga allt som händer idag så gott det går. Då känner jag mig inte så onyttig när de andra kämpar och diskuterar, men som teknisk idiot begriper jag mig inte på taljor och annat de pratar om. Det är Eddy, Krister, Tommy, Stefan och Erik samt två killar till som kämpar för att få stockarna på plats för att vraket ska lägga sig rakt och inte få slagsida. Jari, Annika och dottern Linnea kommer också. Jari börjar hjälpa till medan Annika och jag sätter oss och skvallrar lite. Lika bra jag själv spär på könsfördomarna.

Så är då allt klart! Eddy bjuder på pizza, jag får också en bit fast jag inte jobbat mig svettig och så gör vi oss redo för avfärd. Eddy och Krister bogserar ombord på Missouri, Björn med flickvän kör bakom i sin båt för att bromsa och ytterligare en följebåt går med ut. Vi övriga är med på "vrakets" sista (?) färd ut mot sänkningsplatsen. Jag plåtar för fullt. När vi närmar sig så har det samlats en del båtar, och ganska snart står det en stor åskadarskara på vad som snabbt döps till apberget. Brus-Per kommer i sin norska snipa med 15 hästkrafter, eller vad det nu var, han får också hjälpa till. Vraket hamnar ganska snart nästan på sin rätta plats. Nu ska det fästas i bojarna och det blir lite trassel med några av linorna. Den förliga fastnar under båten. En kille på vattenscooter får hjälpa till att fixa till det hela. Vraket rör sig och bojen med lina sträcks under båten. Vi får ropa till dem på scootrarna att flytta sig ifall bojen far upp med fart, vilket den senare också gör, men inte med sådan kraft som vi trodde som tur är.

Vissa diskussioner uppstår nu om hur det hela ska gå tillväga. Då jag inte kan något om sådant här, jag menar det är ju inte varje dag man sänker ett vrak, så håller jag mig tyst och fin och fortsätter fotografera....Inser att när jag framkallar dessa bilder måste labbfolket tro att jag har någon pervers känsla för manliga rumpor, det blir några sådana bilder helt enkelt, inte mitt fel alls!!

Det har samlats ett 20-tal båtar nu, det är fullt med folk på bergen. Allt börjar nu bli klart för sänkning när hon till sist ligger som hon ska. Alla går ombord för att se hur fort vattnet kommer in, Erik har slagit upp hål i sidorna. Det går riktigt långsamt i början. Snart är porslinet Eddys granne kom med helt täckt. Det börjar rinna allt fortare och snart står det flera decimeter vatten i lastrummet. Vi städar av allt löst som inte ska ner i havet, drar upp stegar osv. Jag hoppar vig som ett kylskåp över till Missouri, känns tryggast så! Några är kvar för att hålla koll, men till sist, då ligger hon lågt! kommer även de. Från det att siste man hoppat över tar det väl 20 sek innan maskinrummen fylls och hon går ner med aktern. Känner mig som en riktig pressfotograf och försöker dra fram filmen så fort det bara går!!!! Nu är hon till hälften under vattnet, det brusar, och så är det bara fören kvar, hänger upp i luften känns det som, och svisch är hon borta! Vi hör alla visslingen... Vattnet kokar och vi ser henne på väg ner. Brus-Per står in sin båt och fotar. Helt plötsligt liksom smäller det till c:a 2 m från hans båt. Det är en av stockarna som släppt och farit upp. Vi hade sånär fått två vrak....

Eddy ser nu jättenöjd ut, dagens stress är över! Enda bekymmret är vad han nu ska göra med stocken... Har någon plats att torka ved så kontakta honom!!

In till centret ihop med grejorna, lite vatten i kropparna och så ut för första dyket!!! Vi var ett stort gäng, alla lika förväntansfulla! Erik hade bestämt sig för att bli först på vraket, denna inställning delade han med Björn! Alla gör sig klara att gå i, Brus-Per är med från sin båt som förtöjs med Missouri.

Alla far iväg med väldig fart. Stefan har tagit ut kompass kurs, vi går ner och sätter av mot vraket. När vi simmat några minuter utan att se de andra, iof var sikten kass, eller för den delen något vrak, börjar jag undra. Stefan kollar med sin kompass och vi paddlar på. Nä det kan inte stämma att det ska ta sådan tid. Pekar till Stefan om att gå upp, men det är ju lite jämte i honom så inte ger han sig inte. Vi tror flera gånger att vi skymtar konturerna av henne. Nää då. Till slut ser jag i alla fall en riktigt mörk skugga framför mig. YES!! Men vänta lite, det är något fel på den här bilden... Det kan INTE redan ha börjat växa sjöpung och dödmanshand på vraket, och nog för att det kanske är bostadsbrist för sjöstjärnor, men SÅ många SÅ fort, nää! Vi befinner oss nedanför en vägg... Jag vågar inte skratta när Stefan erkänner att vi är helt fel. Han skriver att vi ska simma tillbaka mot Missouri i ziczac så kanske... Vi simmar på... är fullkomigt uttråkad för det finns inget att kolla på förutom några tungor. Det är liksom inte samma sak som ett nysänkt vrak...

Hittar efter en stund en tamp som vi känner igen. Följer den en bit, tills jag ser att den liksom gör en u-sväng och går tillbaka samma väg, men döljs ner i sanden. Nu kan jag inte hålla mig utan börjar skratta fast jag ser hur det ryker från min buddys reg av ilska... vi simmar en bit och påbörjar vår uppstigning efter mycket viftande från Stefan. Lägger oss på 12, men han vill upp snabbare, vadan detta? Stressar mig lite men datorn skriker ialla fall inte SLOW. Stannar på 5-4 m, i 2 min men Stefan stressar på. Jag fattar absolut nada. När vi väl bryter ytan, ganska åt skogen eller snarare en bit från mittbojen, säger han att han trodde vi sagt 45 min på dyket, vilket var fel, vi hade bestämt 50. Jaja...

Eddy och även de andra fick sig ett gott skratt när de hörde att vi fullkomligt missat vraket, Stefan får nog leva med att bli tråkad av Mr Tuite ett tag framöver!!!! Vad som hänt var att Stefan tagit ut kompassriktningen efter bojen, men den satt ju på en lina som inte precis hängde rakt över vraket....Man lär så länge man lever! Vissa av de andra hade också fått gå upp till ytan för att orientera sig, jodå det hörde vi allt ! medans de smartaste gjorde ytsim fram till rakt över vraket och gick ner där :)

Trots sitt antiklimax för vår del så var det hela i alla fall en kanondag med mycket slit, mycket svett och många garv!

Sikt 2-4 m
Torris utan weezle, lite kyligt...
8 kg
Luft 280/120
Medel 12,8
RMV 25,76.