Namn: Lösen:

Dyk nr: 97, hällebäck


DYKARE :
PARKAMRAT :
Anders och Sandra  
DATUM :
2005-07-11
MAXDJUP :
30,8 meter
DYKTID :
21 minuter
VISAD :
521 ggr

Syfte : Djupdyk med nitrox på Nitrox/deep/PPB-kursen
Vattentemp yta/djup : 22 / 10 grader
Paket och vikter : 327 och 6 kg (lite tung?)
Tid : 21 minuter
Djup max/medel : 30,8 / 14,6
Luft i-upp : ca 200 - 130 = ca 70 bar slurpat.
SAC : 18.97
Stopp : ? på 3-5 meter

"Den vilda jakten på luft"
Okidoki, nu var det dags, nu skulle vi äntligen bli färdiga med kursen vi började i sommras! Började fint med en anings dålig fysiskt välmående Linda med halvt värmeslag och taskig mage (det var ju kurs, måste hålla på traditionerna ju!) kaos, eller ska vi säga en desperat jakt på luft och nitrox..? Tanken var att hämta upp Sandra och fyllda flarror för att sedan åka upp och käka mat och bada innan kursen men riktigt så blev det inte... Vår kära och pålitliga trotjänare oxygene hade nämligen fått en kompressor som fått spel så gas till kursen blev plötsligt en spännande vara att leta reda på..

Lyckades få en dålig fyllning nitrox i mitt och Anders dubbelpaket dagen innan men idag skulle jag hämta upp Sandra och andra flaskan i butiken. Ja, Sandra var det inga problem med men kompressorn hade fått spel, igen.. Ja, idag ska vi på kurs och måste fylla nitroxren luft någon annanstanns.. Sandra ringde flying för att kolla om deras ställe i stan fyllde nitroxrent, inga problem blev svaret. Vi lastar den kokheta bilen med flarror åt oss och en till säkerhetsstoppet för att snurra runt i stan lite. Väl där kånkas flarror i onödan för nu fyllde de plötsligt inte nitroxren luft, Fiskebäck hade fel, tack, tack.. Alternativ : Chansa att flying i fiskebäck (och köra ännu mer i en varm stad) kunde fylla eller dra till Susanne som vi visste hade luft inom gränserna..? Valde Susanne då hon idag kändes mer pålitlig..

Drog iväg ock köpte vägmat samtidigt, och på samma ställe, som alla andra idag och muttrade lite om att vi inte alls var dyksugna, bad lockade betydligt mer efter ett bra tag i brinnande varm bil! Väntade sedan i skuggan hos Susanne på att hon skulle komma hem kl 16. Om vi skulle bli sena till mötesplatsen sket vi vid detta laget fullständigt i! Nåja, Susanne och Glen kom och gav oss isvatten medan vi väntade på en suvve fyllning, som vanligt! Livet kändes plötsligt bättre och vi kanske skulle överleva att dra på oss en torris trots allt! Kom så småningom till hällebäck där grejer packas ur och paket sätt ihop. Tanken var ju att vi skulle träna teamdykning men teamkänslan hade inte riktigt infunnit sig om vi säger så.. Alla (jag inkluderad) for runt fullt upptagna med sitt.

"Ingen panik, vi har noll koll på läget!"
Väl i vattnet var vi väl inte heller så organiserade. Lyckades klanta till mig uppdraget att skjuta säck på säkerhetsstoppet dessutom, kanske inte riktigt min starka sida då övningar blivit si och så med (läs : bortglömda oftast) "Eh? Hur gör man egentligen?" Inget svar. Vi börjar gå ned ledda av Fredrik mot linan, Anders som etta, jag i mitten och Sandra sist med Alexandra runt om. Teamsammanhållningen? Tja, tog inte lång stund innan vi fått stort avstånd mellan varandra så signalen om uppmärksamhet ("vänta på mig, vill sakta ned nedstigningen") inte syns (starkare lampa, snabbare signalering och lite komunikation ja..). Kommer så småningom till linan, samlar ihop oss och börjar signalera och placera oss bättre än förra gången. Himlars vad linan, fenorna framför mig och lampsignalerna, uppenbarligen var intressanta! Alexandra skriver om plattfisk och grejer men allt jag såg var lina, fenor och lampsignaler och dålig koll på något annat.. Och inga dumma kommentarer om att tugga tuggummi och gå på samma gång nu!

Plötsligt signaleras vändning, något vi lyckas bättre med än förra gången f.ö, och vi drar sakta uppåt. Hmpf, måste folk tvärnita utan förvarning, jag behöver faktiskt inte hjälp med att klanta till min ställning idag.. Kommer så till säkerhetsstoppet där jag förväntas skjuta säck, gulp! Tur för mig så tar det lite tid för inte går det bra (Läs : få i luften är det enda som existerar och resterande som avvägning/någon som helst kontroll försvinner) för jag lyckas klanta mig med linan så när jag får hjälp att få i luft fastnar jag med fingret i spolen och åker med upp.. Känner mig iaf ok på ytan sedan och tiden var lyckligtvis inte alltför lång. Briefing på ytan och sedan traskar jag och Sandra, lätt avudsjuka, upp för att byta flarror medan de andra ligger i det svala vattnet.