Dyk nr: 54, Käppalavraket, Lidingö

Sjuuuuukt sugen på ett efter jobbet dyk och Zell verkar ju aldrig banga för ett plums.
Efter att ha hämtat upp både flaska och Cristopher på Östermalm bar det av hem till Årsta för att packa ihop prylarna. För ovanlighetens skull blev det inte någon McD- eller MAX-mat idag utan thailändskt!! Satt bra...
Efter lite velande hit å dit bestämde vi oss till slut för Käppala på Lidingö, där jag aldrig varit tidigare.
Väl framme började vi rigga och fick dessutom användnig för min turtle wax torkrulle som låg och skräpade under reservhjulet sedan förra sommaren...
Ja, vi går inte in mer på de detaljerna. Det var Asp som skrev som sånt, inte jag.
Varmt var det i alla fall. Jag kände hur svetten rann nerför min rygg och böjde jag mig framåt föll svettdropparna i en strid ström från min nästipp.

Hursomhelst, vi tog oss ner i vattnet till slut och efter att ha fått dräktslangen på plats också var det dags att sjunka. Så skööööönt att få kylas ner lite!
Sikten var kass..... Men vi följde linan neråt och så småningom klarnade det upp tack o lov. Vi passerade ett språngskikt och jag kände hur det genast blev betydligt kallare.
Efter någon minut var vi på 18-19 meter och möttes av vraket som låg där och väntade. Vi simmade längs med den gamla relingen och hittade bla en leksaksskoter. Jag blev liiite sugen på att ta med den upp men lät den ligga kvar till nästa dykare att beskåda.

Alla snackar om hur tråkiga den här typen av brädhögar är. De vill se intakta vrak där allt är orört. Jag kan däremot känna att de här gamla brädhögarna på ett sätt är mycket mer spännande. Vad har en fiskeskuta som sjönk 1982 för historia att berätta och vad sätter den igång för tankar och fantasier?
Ett sånt här vrak däremot får mig att fundera på ett helt annat sätt. Hur länge har den legat i vattnet, 200 år, 300 år? Varför sjönk den, vad var det för skuta, vad döljer sig mer i dyn? Ja, det känns som att det finns en helt annan histora bakom helt enkelt. En modern fiskebåt kan man se vid varenda kaj i stan, medans träbåtar med hundratals år på nacken kan ses på Wasamuseet eller under vattnet och ingen annanstans.

Ganska raskt kände jag hur kylan spred sig i min kropp. Det blev faktiskt skitkallt!! Började huttra som fan... All blöt svett som samlats i mina underställ började nu sakta men säkert att kyla ner fläsket.

Vi nådde änden på vraket, vände och simmade tillbaks igen. När vi rundat och påbörjat varv nummer två kände jag att kölden inte var skön längre. Andningen blev häftigare och det var läge att vända. Jag signalerade Zell som genast vände om och sen påbörjade vi sakta hemfärden.

Som vanligt har jag svårt att få luften ur dräkten.. Vad fan är problemet????

När vi nått 6 meter sköt Zell sin korv och jag bestämde mig strax efter för att skjuta min också. Allt gick bra och det går snabbare för varje gång. Tyvärr fick jag inte in nog med luft i den den här gången så det var knappt den nådde ytan.
Vi plaskade runt lite på fem meter och tittade mest på skräp och bråte tills vi slutligen från tre meters djup signalerade tumme upp och bröt ytan.
Fem minuter efter vi kommit upp passerar två finlandsfärjor på rad. Timing! Hade de passerat medans vi var kvar i vattnet tror jag det hade dånat rätt bra i öronen.

Vi packade ihop oss och begav oss mot Shell för vätskepåfyllning. Köp inte Coke Light Lime, den är inte god. Smakar diskmedel ungefär.
Jaja, färdigloggat för den här gången.

I nästa logg: Falken Fredhäll, förhoppningsvis.