Namn: Lösen:

Dyk nr: 26, Brottet i Sala


DYKARE :
PARKAMRAT :
Sara Trygg, Stefan Coulianos  
DATUM :
2005-07-14
MAXDJUP :
21 meter
DYKTID :
36 minuter
VISAD :
1232 ggr

Ahh, kalkbrott igen, såå superfina!
I början trodde vi att sikten var urbra men det visade sig vara helt fel, för den bra sikten sträckte sig endast c:a. 3 meter ned, sedan var den rent av URKASS!!! :(

Trots detta fanns det en hel del att titta på, uppslaget tält, gamla träd och ett gammalt kontor som var trevligt att titta in i, en cykel och en hel del bergvägg...

Det fanns även en del gångar man kunde penetrera med rätt utbildning fast de flesta fanns på djupt vatten och var därför inget jag fick se :(

Det var dock rätt kallt där nere på 21 meter, c:a. 4 grader och både Sara och jag börjar frysa, vi signalerar detta till Stefan och vi börjar en långsam uppåtstigning...

Vid deko stoppet har Sara vissa problem med att få till sin avvägning, vilket senare troligen berodde på viss nedkylning eller liknande...

väl uppe dock var allt ok och vi ytsimmar tillbaka mot uppgångsplatsen.

Stefan klättrar upp först och Sara kommer sen, jag fumlar runt med reggen och ser bara Sara börja klättra uppåt, helt plötsligt ligger hon dock ned bredvid mig och har helt enkelt ramlat baklänges ned för klippkanten, ajaj...

Hon klagar över ont i foten och jag tar snabbt av henne hennes utrustning och påkallar hjälp från Stefan som kommer och hjälper henne upp.

Väl uppe springer jag till bilen för att upptäcka att mitt bandage som jag alltid annars har med mig har jag glömt hemma och det enda jag egentligen har är en liten gasbinda, den fick duga och jag springer tillbaka och lindar om så snabbt som möjligt samtidigt som vi kör med höjdläge på foten, tyvärr fanns ingen ispåse att tillgå...

Det jag nu har lärt mig är att jag så snabbt jag kan skall inskaffa är:
* Ispåse (ala kläm och bli kall)
* Värmepåse (ala samma sort)
* Bandage och ev. någon sorts smärtstillande
* Samt en Första förbandslåda

Foten var något svullen och blå så ajaj...
Efter ett tag hade allt lugnat ned sig och jag bestämde mig för att gå till bilen och hämta en filt och lite mat och dricka så vi fick lite i magen, på vägen dit träffar jag ett annat dykpar som är på väg att hoppa i, det visar sig att en av dem är undersköterska och hade en första förbandslåda i bilen som jag fick låna, hon lovade även att ta sig en titt på foten när hon kom upp från sitt dyk.

Vilket jag ioförsig tyckte var konstigt då jag själv är van vid skador som elitidrottare vet jag hur viktigt den första insatsen är för att minimera läketiden...
Det är de första 10-20 min som betyder någonting sedan kan man vänta...

Jag försökte även ringa till mina naprapater som jag använder mig av i mitt jobb, dock hade de behandling vid tillfället och mobilen dog mitt i så det blev inget av tyvärr...

Nåja, efter lite mat i magen och en varm filt att värma sig på, såg hon fortfarande chockad ut, men annars mycket bättre, sköterskan kom och tittade snabbt på foten men kunde bara konstatera att lite smärtstillande och bandage var det enda rätta, ungefär som jag bedömt själv...

Vi hade egentligen tänkt oss att göra ett dyk till och Stefan ville gärna genomföra dyket, dock var jag väldigt skeptskis då jag tyckte att Sara inte riktigt var sig själv än, tilläggas skall att Sara gärna vill ge order även då hon själv är skadad, vilket jag nu förklarat att det inte längre går med mig... ;-)

Sköterskan erbjöd sig att Sara fick följa med henne hem där hon kunde få lite värme och smärtstillande vilket kändes väldigt skönt, Stefan och jag kunde genomföra vårt andra dyk och sedan hämta upp Sara...

VARMT TACK till dig, vars namn jag inte kommer ihåg! :-(

Läs mera om detta i Saras Logg samt i mitt andra för dagen...