Namn: Lösen:

Dyk nr: 241, Kålvik, Strömstad


DYKARE :
PARKAMRAT :
Glen  
DATUM :
2005-08-02
MAXDJUP :
37,0 meter
DYKTID :
55 minuter
VISAD :
493 ggr

Nu skulle det bära av till Strömstad för att undersöka undervattensregionerna där. Efter lite råd och tips om dykplatser beslöt vi oss för att kontakta Strömstads Sportdykarklubb och fromt fråga om lov att få dyka på deras inhägnade område vid Kålvik. Det skulle gå bra och vi mötte upp tillsammans med Robban och Ellis i den arla morgonstunden efter en körtur med frukost och gott kaffe i bilen. Det borde för övrigt vara förbjudet att dricka kaffe innan man dyker…

Solen lyste med sin frånvaro denna dag då väderprognosen visat enbart gigantiska solar över hela västkusten (snart dödar jag den förb…de metrologen..). Skönt dykväder visserligen men för de badsugna barnen såg det mindre lovande ut. Strax före 10 tog jag ett gigantiskt jättekliv utför den 2,5 meter höga stenpiren och hamnade med ett lika gigantiskt jätteplask i vattnet. Det pirrade allt liite i magen och jag är övertygad om att de övriga sölade sig med flit för att jag skulle hoppa först. Om jag överlevde skulle de också hoppa… Nu gjorde jag ju det och då blev de givetvis tvungna att komma över sin höjdskräck och slänga sig i dom också (ha, ha, ni trodde inte att jag skulle våga va?).

Vi ytsimmade i maklig takt över viken. Torrdräkten verkade klara även detta dyket hyggligt, inga större läckor i dragkedjan nu heller, men jag hörde ett illvilligt pysande från västen. När vi stannar upp får jag veta att det beror på den stora sprickan i inflatorn som oavbrutet släpper ut luft. Inte så bra. Men bättre än att den hela tiden släpper IN luft i alla fall. Varför ska allting börja gå sönder samtidigt? Jag beslutar mig för att dyka ändå, jag kan ju alltid avväga mig med dräkten. Vi går ner och hamnar på en grov sandbotten som visserligen dammar lite, men ändå känns ren och fin i förhållande till Gullmarn.

Vi börjar med att gå djupare tills vi når några kräfthål med små kräftor inneboende (i storlek med Nordhavsräkor visserligen, men ändå..)och ett par ståtliga exemplar av Sjöpennor. Glen får sedan syn på en Röd Sjögurka som han visar mig. Lamporna lyser fint med sina nya batterier och sjögurkan är inte alls så dammig som hemma, riktigt klar och fin i färgerna. Nu kommer vi till väggen som vi följer bortåt. Vi ser både Kuddsjöstjärna och Solstjärna och överallt vimlar det av fisk. Mestadels är det Rödnäbbor, Torsk och nyfikna Snultror som simmar ut och in ur sina skrevor, men även några riktigt stora Bergsgyltor träffar vi på. Nere på bottnen ser vi också en ros, helt överfylld med Krabbtaskor, vilka det för övrigt vimlar av överallt i det fria också. Sikten skiftar en del, men som bästute vid väggen är den nog uppemot 10 meter.

Vi njuter av att undersöka nya sprickor och stenrösen, och på tillbakavägen följer vi väggen hela tiden mot uppstigningsplatsen. När vi ser Robban och Ellis känner vi oss tvungna att dra dom lite i fenorna, det brukar ju vara uppskattat… Nu går vi upp och förväntar oss sol, men molnen hänger kvar och vinden friskar i. Vi får bygga vindskydd av bilar och filtar för att skaffa lite lä till grillarna och sedan blir det god grillad korv i det fria innan det är dags för dyk 2.

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Kålvik, Strömstad
Glen Paulsen - Kålvik, Strömstad