Dyk nr: 102, Nära Robur 11, utanför Bjuröklubb

LINDA DRAR TILL NORRLAND, NR 2


Vrakhakj med SMAS


TORSDAG, "NU ÄR JAG HEMMA IGEN!"
Hade, under jakten på vart man kunde dyka och få lag i luft, fått tag i folk från Smas och blivit inbjuden att delta i deras vrakhajk i Bjuröklubb. Så, mat och dryck inhandlades och tillagades i förväg, bilen packades över bristningsgränsen (ok, jag ÄR tjej *S*) och vi drog till Bjuröklubb! Väl där möttes vi av ett lite tystlåtet (Norrlänningar : snackar antingen ihjäl er eller kniper vet ni väl, gissa vilken grupp jag tillhör *s*) men trevligt gäng som övergått till "Plan B" då dykningen blåst inne. Trevlig plan måste jag glatt erkänna, rökt älgkött (mumma, det har jag saknat!), öl, kalla bad och bastu och sedan en lugnare version av "Denna flaskan den ska vandra, från den ena till den andra.." runt lägerelden med finnarna. Yees, jag var hemma igen!


FREDAG, VRAKDYKNING, FÖRSÖK 1, "MISSION : KOLLA ANKARET"

Dyk nr : 1
Väder : Grått och rejält vågigt!
Vattentemperatur botten : 12 grader
Sikt : 3-6 meter
Paket och vikter : 327 med 5 kg (kanske lite tung)
Tid : 13 minuter
Djup max/medel : 25,3 / 14,9 meter
Luft ner-upp : 250 - 195 = 55 slurpat
SAC : 23,79 ( illa!)
Stopp : 1 minut på 5 meter.

"Pax för båten jag kan komma ur!"
Upp tidigt för en lätt frukost men hade jag vetat vad som väntade hade den blivit bastant + mackor medpackade! Sedan drog vi till hamnen där folk delades upp på båtarna. Eftersom Robur 11 var djupast och visst bäst hade vi tagit dubbelpaketen och var därför snabba att ropa "Bulan!" (stora båten med badplattform). Som ursäkt för den fräckheten från ett "nytillskott" kan jag tillägga att det var enda av båtarna jag bedömde att jag kunde ta mig ur med bibehållen säkerhet då aliminiumbåten visserligen var låg nog men lite väl ranglig för en dubbelpaketsbärandes Linda med noll balans :-)

Så.. Ut på ett rejält gungigt hav tillsammans med ett gäng "tysta stotoska dykare a' la' norrland", en viss skillnad mot utflykterna här på västkusten kan man lugnt säga! Det som sedan följde går hädanefter under epitet "Den långa jakten på Robur" eller "Jag VET att det ska ligga ett vrak här någonstans!" i mitt minne! Eftersom både jag och Anders hade mest luft och, tack vare förberedande multilevelplanering, tänkt oss längst dyk fick vi uppdraget att bli första paret och kolla att ankaret fått fäste.*Gulp!* "Ehh..hur ser man det då..?" Tur att man har en båtvan buddy ibland! Hur som helst riktigt kul att betros med ett uppdrag! Hitintills har jag ju nämligen oftast lyckats vara "babyn" i de flesta sammanhang och fullt förståerligt ger man inte minst erfarna extra att tänka på så som sagt var kul!

"Welcome to the dark side.."
Så, för en gångs skull som första paret (ok, jag ÄR sekig normalt..) ut! Hur det gick för fröken "Nada balanssinne" att ta sig bak till badbryggan på på en båt som rullade åt alla håll försöker jag däremot förtränga, låt oss bara säga att orden "Ursäkta att jag kladdar" förekom.. Ramlar i och snabbt ned innan vågorna drog bort oss! Väl nere blev det, ialla fall i mina bortskämda/ovan vid östkustförhållanden ögon, snabbt mörkt, väldigt , väldigt mörkt.. Visserligen hade vi fått förvarningen att det skulle vara mörkt, men att det skulle vara SÅ mörkt var jag ändå inte riktigt mentalt förberedd på så *slurp* sa luften..

Gick nog några bar jaa innan jag anpassat mig.. Antagligen spelade den ovant långa nedgången i midvatten ned till 25 meter in också. Hade lite problem med tryckutjämningen så ett tag gick det på grund av det ännu långsammare än normalt dessutom.. Spännande hur som helst, speciellt när huvudlampan, som jag tidigare kollat, la av och jag fick ta fjuttiga reserven! Efter, vad det i alla fall kändes som, den långa nedgången i allt mörknande djup, där den enda kontakten med omvärlden var ett ynka litet rep, nådde vi slutligen botten botten! Och vad fann vi där? Tja, inget vrak i alla fall! Däremot en himla fin sandbotten a' la' "tropisk sandstrand i turistbroshyrer!" Synd att den låg på 25 meter djup bara..

Upp igen för att rapportera missen! Låt oss säga att de andra, detta nu kombinerat med kommentarer vi hört under helgen, inte verkade direkt uppdaterade om nya tankar om långsam ned- och uppstigningshastighet och i alla fall något (1 minut) säkerhetsstopp från djup.. När vi väl började synas ligger nämligen flera i vattnet redan nämligen! Fick höra att uppenbarligen skulle ca 5 minuter räcka för att studsa ned och upp igen, så när det gått kanske 6-8 minuter (gissning då flera par redan kommit i vattnet efter 13 minuter) måste allt vara ok och folk börjar plumsa i! Snopet! Bara att kravla upp igen och börja söka på nytt då bojen visst slitit sig. Nåja, jag fick i alla fall ny respekt för hur djupt 25 meter kan upplevas, och lite mental förberdelse för mörker, efter det doppet!