Dyk nr: 103, Robur 11, Bjuröklubb, Västerbotten

LINDA DRAR TII NORRLAND; NR 3


Robur 11


Dyk nr : 2
Ytintervall : 1:28 timmar
Väder gråare och ännu vågigare!
Vattentemp yta/djup : 9 / 15 grader
Sikt : 4-8 meter
Paket och vikter : 327 och 5 kg (även med mindre gas nog lite tung)
Tid : 40 minuter
Djup max/medel : 24,7 / 16,1 meter
Luft ner-upp : 195 - 55 = 140 bar slurpat
SAC : 18,77 (njae, inte godkännt men bättre än förra)
Stopp : 1 minut på 12 och 9 meter, 3 minuter på 5 meter och 1 minut på 3 meter.

"DET SKA FINNAS ETT VRAK HÄR NÅGONSTANS..."
Så.. När alla som hunnit i väl kravlat sig ombord igen började sökningen åter. Fram och tillbaks, kors och tvärs och fram och tillbaks igen.. Nämde jag att vi under tiden satt fullt påkittade..? Nåja, vädret svalkade ju så vi inte svettades i alla fall, snarare åt hållet att åtminstone jag nästan hann bli lite småhurven. Hur lång tid det tog? Tja, låt oss säga att vågorna verkade hinna tillta och att vi hann få både ett acceptabelt ytintervall och träsmak i rumpan! Tur att vi i alla fall fick underhållningen (se förra loggen) att se fripassagerare kastas över bord!

Vraket återfanns så småningom och denna gången fick, som bestämt, några andra vara först! Lite irriterande att en del luft redan gått åt men inget katastrofalt. Så.. Åter ragla bort till badplattformen för att försöka ramla i fri från den långa flytlinan, till mer besvär än hjälp för mig även om den nog var bra vid andra tillfällen under färden, som ringlade sig däromkring! Hur det gick? Tja låt oss säga bättre än befarat men att jag numera vet var insnärgningsrisken finns på mina fenor.. Nåja, inget jag inte kunde lösa på egen hand! Så.. Bara att sjunka ned!

"MIDSKEPP, JAG KAN SE SAKER!"
Denna gången var jag ju även bättre mentalt förberedd på mörkret och nedgången så nu blev det nästan mysigt, med resultat att andningen lyckligtvis blev lugnare, något nog både manometern och jag blev tacksam för! Kommer ned på botten ungefär vid mitt (?) på vraket på styrbordssidan. Slänger ett getöga på skrovet och går upp för att kika på ovansidan av vraket, som för övrigt står rätt rakt på skrovet a' la' Kalle Anka vrak som jag tror sådana kallas? Direkt vi kommer upp slås jag hur som helst av hur otroligt välbevarat och rent allt är! Trädetaljerna verkar nämligen inte det minsta förmulnade och man kan se grejerna när de inte är övervuxna av anemoner! Att vraket dessutom fått vara tämligen ifred och att det mesta finns kvar gjorde ju saken inte direkt sämre! En klart häftig känsla att sväva fram över!

Hade ju fått stränga order att inte silta ned så med finaste frogkickarna börjar vi glida fram fulla av nyfikenhet! Börjar bra med att jag direkt möts av synen av den bevarade relingen med sina vajrar, varav somliga visserligen hänger ned, vinchar och pollare kvar som bara tycks vänta på att användas, klart läckert! Svävar förundrad några sekunder innan vinchen till främre masten fångar mitt intresse, hur tufft som helst att sådana detaljer bevarats och syns vad det är! Joo, denna båten kommer nog att ge utrymme för ett superlativ eller 100!

"STYRBORDS YTTERGÅNG OCH FÖRDÄCK:"
Glider sedan fram i styrbords yttergång och slås av en känsla av tidens vingslag och vaga ekon av en svunnen tid.. Kan nästan för mina ögon se scener från hur folk gick omkring och beundrade utsikten i seklets början.. Djupberusad? Nej, snarare uppfödd på hollywoodfilmer och en aning romantisk.. Underbart hur som helst! Kommer fram till fördäck och följer den bevarade lejdare upp. Där kikar jag lite på masten, en av flera som fanns kvar på skeppet för övrigt, och förundras lite över en lina? som tycks stå/hänga fritt rakt upp, hur gick det till?

Mer intressant var dock lyftkranen och ankarspelet till en mast, tala om att detaljerna finns kvar! När jag såg ankarspelet var nämligen min första tanke : "En gigantiskt kombinerad spelmaskin och och dator, med knappar och spakar och allt!" Lite seriösare hade den även vajrarna och andra saker kvar, nästan redo för användning den med. Fick åter en vördnadsfull känsla av att vara besökare i en annan tid.. Kikar på fler pollare och annat och "leker" sedan på vägen ned, via babords lejdare, genom att försiktigt glida under den lutande masten och mellan relingen till lejdaren som jag sedan sjönk nedför. Hade naturligtvis inte gjort det om utrymmet varit trängre eller något jag inte varit säker att jag fixat! Himla kul i alla fall!

"STYRHYTTEN MIDSKEPPS"
Följer babords yttergång och går, åter vi bevarad lejdare, upp på däcket midskepp och där finns styrhytten! Vilken känsla att glida upp och nästan direkt stirra in i styrhytten med dess stora träratt! Den hade kvar detaljerna och utsirningar som ej tidens tand bitit på eller klåfingriga marodörer snott! Så vacker och mäktigt den var med dess imponerande storlek och vackra trä utformat med äkta snickarglädje! En riktig ratt, gjord för sagors och legenders barska kaptener att stå vid och med säker hand styra till säkerhet!

Blir som trollbunden av styrhytten, som även den var fylld av detaljer, och ratten först, så mycket att jag till en början inte lägger märke till en underlig effekt.. Lustig stor den hyttenverkar och till och med detaljer i i taket..? Wow! Vi har, med lite hjälp från andra dykare, mötts av en liten luftficka som likt en spegel återspeglar styrhytten! Vilken otroligt underbart häftig syn att få uppleva! Wow igen, och tack för hjälpen att få syn på den!

"AKTERSKEPPET"
Svävar vidare och kikar lite förstrött på resterande däcket, som nu lyst upp av de övrigas "strålkastare, och konstaterar att sikten är riktigt bra och att vi fortfarande låtit bli att silta ned. Fortsätter sedan vi styrbords yttergång vi styrbords yttergång till akterskeppet? och dess pollare i mängder! Ser något kanonliknande, som först får mig upphetsad, innan jag inser att det säkert är någon lyftanordning igen. Tyvärr börjar luft och tid påpeka att det är dags att återvända nästan direkt vi kommer dit, så turen där blir kort.

På vägen tillbaks möter vi några som visst ej tänkt på att deras säkerhetslina flyter en bra bit ovanför dem, i höjd över mina fenor, men med lite försiktiga rörelser kommer jag ur vägen för den. Tänker dock för mig själv vissa tankar om insnärgningsrisk.. Nu börjar jag stressa på återvändandet lite då jag är van att ha mer gas i reserv och med de vågorna så är ju reggen det jag får andas ur på ytan ett tag om vågorna försvårar upphämtande. Hittar efter kort stunds spännande sökning linan, skönt! Inte utan att att jag i några sekunder hann vara tacksam att vi båda hade med säck eller korv och spoolar..

"DET GU..GUU..GUUNGAR!"
Att sedan komma upp och få av dubbelpaketet på en, vad det i alla fall kändes som, hal båt vars stege nästan lyftes ur vattnet och som verkade rulla åt alla håll samtidigt var också en upplevelse för sig.. På grund av vädret fick alla dock hjälp för att få dem säkert parkerade fortast möjligt, så tack, hjälpen behövdes! Kompetent med balanssinne var nämligen ord jag inte kände hade något med mig att göra just då nämligen :-) Respekt åt folk som dyker under sådana förhållanden till vardags!

Strax efter höjdes spänningen ett snäpp då ankaret slitit sig och vi driver iväg, med dykare fortfarande nere.. På med motorer och sakta och väldigt försiktigt cirkla runt runt, med alla ombord intensivt spanande! Går bra och alla finns och kommer ombord! Men, blir lite förbryllad över att ingen annan hade smb eller liknande med sig under de förhållanderna? Är inte det en nog så viktig säkerhetsdetalj i kraftig sjögång då bubblor från uppstigande och små huvuden kan vara svåra att se?

Nu återstod bara för några tappra själar att med torrdräkt slänga sig i för att klättra ombord på lilla båten för hemfärd då Bulan inte fixade alla, tufft gjort i det vädret! Kan ju berätta att jag vid detta laget var rejält frusen, för att inte tala om hungrig! Alla som gick förbi mig ska nog vara tacksamma att de inte visste vilka koppligar jag vid det laget gjorde till ordet skinka.. Och sedan återstår bara hemfärd och plan B igen!