Namn: Lösen:

Dyk nr: 63, Djupa brottet, Vagnhärad


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2005-08-13
MAXDJUP :
31,3 meter
DYKTID :
41 minuter
VISAD :
437 ggr

Mina öron hade ömmat lite lätt i ett par dagar men tryckutjämningen verkade fungera så självklart skulle det dykas igen!

Jag var på Grodan som avtalat klockan 10 och strax därefter kom Jonas, Marie och Lasse.
Vi fyllde våra flaskor och sen bar det av söderut. På Shell i Botkyrka inhandlades grill, korv och dricka att förgylla dagen med.
I Vagnis var det redan en del folk på plats visade det sig så vi blev inte ensamma.
Vi plockade ihop prylarna och gjorde upp dykplanen som blev ungefär så här:
Ytsimma till andra sidan för att där i gemensam trupp följa väggen ner till ett maxdjup av 30 meter. Därefter skulle vi splittas upp i två par då jag och Jonas skulle öva uppstigning och Lasse och Marie skulle simma vidare. Vår uppstigningplan var att vända direkt och sen göra stopp var femte meter ungefär.
Planen följdes och efter en stund låg vi alla fyra på 30 meters djup och mös... Sikten var ca. 15 och det fanns nog med ljus för att göra lamporna överflödiga.
Jag fick ett infall att logga det djupaste dyket så jag ställde mig på huvet, tröck ner armen och noterade 31,3 i displayen.
Det började bli dags att påbörja färden uppåt igen och vi signalerade uppstigning till första stoppet. Ja, och så höll det på tills vi slutligen bröt ytan igen.
Uppstigningsprofilen blev tyvärr inte så perfekt som vi hoppats på utan lallade lite någon halvmeter upp eller ner. Det är verkligen tydligt att det måste övas mer på det här. Men i det stora hela gick det bra och vi behöll trimmet och ögonkontakten i stort sett oavbrutet. När jag plötsligt såg en fridykares monofena i periferin insåg jag att vi drivit lite men det får man väl räkna med i brottets kraftiga undervattensströmmar. Hehe...

Från fem meter sköt jag korven och insåg att jag var lite lätt, för plötsligt låg jag på tre meter och guppade. Efter min mest konservativa uppstigning någonsin bröt vi i alla fall ytan och simmade sakta mot kanten igen.
Innan jag klev upp tog jag av mig fenorna och kastade upp dem på land. Sen kastade jag upp korven också, utan att fästa linan i pistolhaken. Det resulterade i att jag såg min spole rulla av stenkanten, plumsa i vattnet och sakta snurra ner mot djupet... Tack o lov är linans ände fäst i spolen så det var bara att ställa sig och rulla upp den igen, 30-meters linan. Suck!