Namn: Lösen:

Dyk nr: 146, Sverige, Södermanland, Vagnhärad


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2005-08-28
MAXDJUP :
38 meter
DYKTID :
58 minuter
VISAD :
573 ggr

Lite väl motvilligt väcktes man klockan 07 av en säkert minst lika trött Christopher. Då vi cyklat 71km MTB ute i skogen i ett rasande tempo inte så många timmar tidigare, och till det en hel veckas hård cykling redan kvar i benen utan vila. Först var det tänkt att vi skulle iväg och våldsgästa Tyr, men det var mycket vind, och vi hade ingen nitrox så det känndes rätt meningslöst. Mika konfererades också så vi kom fram till att vagnhärad skulle vara ett lämpligt mål. Speciellt då själv aldrig varit där tidigare. Väl framme, hade vi tur att det var öppet, då vi(eller snarare dom) fått tag i någon som ville avslöja något för oss. Där möttes vi av fyra olika nationaliteter av dykare. Riktigt mycket folk. Det första som slog mig var att det är inte ett så stort ställe det här. Tom från land konstaterade själv att sikten var lite väl bra. Vägrade nästan att dyka. Fick ju svindel av att bara se vattnet, och botten genom vattnet. Hoppade så småningom i och simmade ned. Tog lite kollar på manometern under nedstigningen. Tyckte att nålen på manometern borde rört sig något, men det hade ju bara gått några minuter. Dömde det som helt normalt och fortsatte med. Otroligt skönt att vara i vattnet igen, och bara sjunka ned mot den botten som jag fått förtäljt ska finnas där nere. Väl ända nere simmades det en liten bit, och snart stirrades det på manometern igen. Skummt, 225 bar i min flaska, fann det något underligt att det var precis lika mycket som jag började med, och nu borde jag ha sugit i mig en del luft, efter ca 10 min. Dömde ut funktionen på den direkt, och sa till dom andra på min allra bästa teckenspråkiska att min stackars manometer var dålig. Sa även till C att simma ännu närmare så jag kunde rycka hans långschnabel om min luft fick för sig att ta slut. Vi simmade nu sakta upp mot runt 20-25m, varför stressa. Man vet ju hur mycket luft man suger i sig, och flaskan borde rimligtvis varit full när man tog den. Efter ett tag, eller snarare 15 min senare stirrade jag än en gång på herr manometer, nästan samma värde, hade sjunkit något. Knackade till den lite, och då far den som en skållad bäver i jordnötssås ned till 150 bar. Woho, nu visar den rätt, precis som beräktat. Vi irrar omkring nere i vattnet ett bra tag till, leker lite vid spegeln och så. Nu förstår jag äntligen det jag aldrig förstått, nämligen att jag är helt coolt kolsvart, det enda som har färg på sig är reggen. Kännde mig lite halvcool där och underhöll mig genom att hovra helt uppochned med skallen ett par decometer över botten och beundra mig själv, och dom andra. Skjöt korv och tog oss upp. Ytintervallet spenderades i solen, eller snarare den som ibland infann sig lite sporadiskt. Fick ett sjukt sug efter att cykla nu, men av någon underlig anledning var den kvar hemma.