Namn: Lösen:

Dyk nr: 109, Norra invinga


DYKARE :
PARKAMRAT :
Anders  
DATUM :
2005-09-02
MAXDJUP :
22,5 meter
DYKTID :
58 minuter
VISAD :
563 ggr

Väder : Uppehåll, lite vågigt, skymning, ca 18 grader
vattentemperatur på djupet : 16 grader
Sikt : Bitvis 10 meter lodrät, ca 6-10 meter vågrätt
Paket och vikter : 327 och 5 kg (för mycket, testa plocka bort!)
Djup max/medel : 22,5 / 14,6 meter
Tid : 58 minuter
Luft i-upp : 270 - 85 = 185 bar
SAC : 18,15 (ok vid tanke på ström)

Det hade varit en "sådan vecka" igen och det fanns två alternativ, en rejäl dos alkohol eller ett avslappnande dyk! Lyckligvis, för min mages och mitt huvuds skull, hade Lill inviterat till ett "after work-dyk" med oxygene Hönö och trots en retlig hals hake jag på, kunde ju tryckutjämna och det skulle verkligen bli kul att träffa henne igen! Av ren vana (skulle jag tro iaf) började nerverna visa spår av fladder vid tanken på skymmnings/nattdyk från båt med ny förare då jag knappt dykt mycket från båt sista tiden och aldrig mörkerdyk. Men, inget som inte gick över när jag frågade mig själv varför då jag fått direkt förtroende för Jheremy när jag träffat honom på mässan, trevligt med dresserade nerver för en gångs skull! :-)

Väl där verkade Jheremy lika energisk som jag fått intryck av och visade sig känna igen oss (alltid trevligt) sedan mässan, gott minne den mannen hade! Organisationen vara föredömlig, något jag verkligen behövde då jag stressat som en tok från jobbet och just undrade "Hur gick det här till? Hur kom jag hit så snabbt? Vem är jag och vad gör jag?" och det gick förvånansvärt smidigt för folk att packa grejer så vi kunde komma iväg! En kort och rolig (lagomt snabbt och vågigt) och samtidigt mysig båttur med lillebåten visade sig sedan vara den rätta medicinen mot arbetsstress, skönt! Målet blev norra invinga och väl där skojades det om dykarnas undersökning om utfärdstider och bestämdes dyktider innan vi fick instruktioner. "Och så håller ni väggen på vänster sida och går uppåt när det är dags att avsluta, hur svårt kan det vara?" Hur svårt som helst skulle det visa sig..

Jag och Anders hade längs tid så vi får starta lite tidigare och längre bort och när vi kittar upp upptäcker jag att även denna båten vet vad suverän service innebär så jag rullar i, nöjd över att åter blivit så bortskämd att jag skulle skämts om jag inte älskat det! Ska definitivt åka med honom fler gånger! Vi går ned tämligen direkt och blir direkt synnerligen nöjda över stället! Börjar med böljande kullar nedåt med stora block som mycket snart övergår till små mysiga raviner i vilka stensnultror, vanlig smörbult, små blåstrålar och leopardfläckig smörbult simmar omkring! Visserligen undrar vi var den omtalade väggen vi förväntas följa är och när det ska bli djupare, men när ravinerna verkar leda åt ungefär rätt håll och det är så otroligt vackert är vi så nöjda att vi gärna kunnat hålla oss grundare än 10 meter hela dyket om så blivit fallet!

Sakta kommer vi så småningom lite djupare och nu dyker större firrar som torsk, sej, svart smörbult, vitling och pouting? fram runt oss, livet är gott! Upptäcker en lina eller tunn ledning som verkar gå runt ön, mysko.. Förutom den finns även linor i vattnet så nu får jag leka lite flytkontroll mellan linor och botten för att inte få en jo-jo profil, kul! Mindre kul är brännisarna som verkar trivas i området, men inget omöjligt att undvika! När vi kommit förbi linorna återgår koncentrationen till bottnen och jag får syn på några riktigt stora ätliga sjöborrar, läckert! Ännu läckrare är dock en, av flera under dyket, stor blåståle som Anders visar. Ok, här är grabben, var e' brudarna? Jodå, mycket riktigt dyker så småningom flera stora honor, rödnäbbor, upp och även en som enligt färgteckningen är på väg att bli hane.

Börjar ana lite ström och får teckna "sakta ned" till Anders med min "bestämda frökenmin". Blir dock snabbt överlycklig när han visar mig en ål han fått syn på i ett hål, första för i år, jippie! Hur trevligt livet än är så börjar jag dock undra vart den där väggen som vi skulle följa tog vägen? Blir därför först lugnare när början av en vägg verkar dyka upp, man så grund, kan detta vara rätt..? Nu börjar strömmen kännas rejält och jag vinkar mentalt adjö till en låg SAC detta dyket. Får därför även vara lite allert när Anders signalerar att jag ska vända och komma och kika. Där, i en grottliknande skreva, ligger nämligen den största torsk jag sett! Är som bergtagen först men kikar sedan på min utsträckta arm och konstaterar att "japp, den är längre trots att den är längre bort." Vid jämförelse efter dyket är vi båda överens om att den måste varit dryga metern!

Hur som helst, känns fortfarande som om vi är lite fel så när Anders kikar på kompassen och visar att vi ska åt vänster över platån protesterar jag inte. Reagerar inte heller att han har kompassen brevid datorn, bra buddycheck, NOT! Nu får vi bitvis växla mellan att simma snett mot strömmen och att drifta med, något som är klart härligt! Får syn på några små krabbtaskor, varav en ute på promenad, våglig liten grej! Efter ett tag tycker jag dock att vi måste vara med och försöker teckna åt Anders att verkligen kika då jag tycker mig känna igen området.. Efter lite vändningar och olika sätt att hålla kompassen är det bara att konstatera att vi nog inte är där vi trodde. Dags att börja gå uppåt då. Trodde vi ja.. Inser snabbt att här stannar en platå och ingen sluttning uppåt att följa. Går ut en minibit ut över sandbottnen men då inget syns och det bara blir djupare är det bara att inse att vi är totalt fel.

Bara att skjuta säck för att visa att vi är här och ha något att, med ca 3 meter/minut + ett kort säkerhetsstopp, gå upp efter. Väl uppe går vågorna ordentligt och jag är glad för att jag lärt mig att alltid ha luft nog att kunna andas ur reggen även på ytan. Förutom att vara i en, urskoj enligt mig, vågkarusell är vi även duktigt långt ifrån där vi skulle vara, skämmigt! Då vi visserligen kommit upp i tid men det dessutom börjar mörkna finns bara att försöka signalera var vi är innan någon blir orolig. Anders håller upp den gula säcken ordentligt och jag håller ett stort ok-tecken med lampan över mig. Hur bra vi än mår där i vattnet och hur säkra vi än är på att bli uppsökta känns det skönt när båten sett oss. Väl uppe passar vi på att ta reda på vilken metod som funkat och det var lampan som jag trott.

Att ta sig upp var ju också ett kapitel för sig.. Låt oss säga att stegen hade en intressant kompromiss för korta och långa typer.. Om vi säger som så att jag, med en längd av 1,52 meter, hade lätt att få knäna på nedersta steget så förstår ni nog vad normallånga män gillade det.. Hade inga större problem (ok, bra stegmellanrum för de flesta) med mellanrummen på stegen eller att få grepp runt kanten och därmed bra stöd när jag skulle slänga över benet till skillnad mot den långe stackaren. Nåja, han fick väl lättare att nå med benet över.. Saknades nämligen, enligt mig och den andra tjejen, minst ett steg.. Känns inte direkt ok eller tryggt att behöva vinkla upp höften mot himlen för att nå över..

Kom hur som helst ombord relativt enkelt jämfört med flyings båt. Väl ombord visar det sig skönt nog att vi inte var de enda som hade haft problem med navigeringen. Den enda gruppen som nämligen lyckats komma rätt och hittat väggen var nämligen gruppen med instruktören som dykt här förut! Att det inte var hon som ledde har absolut inget med saken att göra, inte ska man låta sådana små bagateller förstöra en bra undanflykt heller! :-) Avslutade med en mysig färd hemåt och en totalt stressbefriad avsköljning av grejer, följt av en mysig studs gott kaffedrickande och snack innan hemfärd. Har haft ett underbart dyk! Livet är, trots förkylningen som slog ut av detta, gott igen!