Dyk nr: 157, Sverige, Värmdö, Svartfotsvraket

Det hela började med att sitta och koppla av med kaffe och dykbullar för att vänta in lite annat folk som skulle med oss att dyka, närmare bestämt tomi, anne och mattias. Softar lite och dom andra riggar sina paket. Jag och stefan orkar inte rigga om, jag har ju 125 bar kvar i den stackars 15l flaskan sen dyket innan. Helt plötsligt så kom det nästan 20-talet skumma folk till platsen. Tydligen skulle dom också dyka. Då blev det en snabb påklädning som inte tog mer än ett par minuter och vips så är man i vattnet. Väl ett par meter under vattnet får man en stor shock! Det måste vara minst 10 meter sikt här. Riktigt förvånad och med lätt svindel fortsätter vi neråt. Kommer snabbt fram till att vraket egentligen inte är så mycket att ha, så vi svävar säkert 7 meter över botten och har fin överblick över vraket och leker lite. Nu när vi båda lyckats tigga åt oss monsterlampor blir det bland annat att leka star wars, med att imitera ljud av darth vader som parkamraten faktiskt hör, och svärda lasersvärd med lamporna. Studsar omkring där i volymen och är allmänt jättelyckliga med diverse roliga volter och skumma positioner i vattnet. Får lite tankar på betty, och drägglar över henne ett tag, om hon ändå var här. Drar oss tillbaka mot den inte-så-mycket-brädhögliknande delen på vraket. Vad möts man inte av 3 stycken folk som hänger längs sidan på vraket och försöker ta sig ner. Vi båda lite konfuderande hovrar lite över dom och observerar, dom följs av ett stort siltmoln. Helt plötsligt ligger vad som ser ut av att vara alla av dom på botten och kravlar, när brädan tagit slut. Från min synvinkel ser det mest panikartat ut, och tar mig ett par funderare på om dom vill ha hjälp med något. Avvaktar lite till och tror att dom kanske vill dyka på det där sättet med att gå på botten och vi simmar uppåt. Det börjar bli dax för det då min käre parkamrat gillar att gasplanera med ordentliga marginaler med sina 20 bar kvar. Möter ett till par, och snart så är man uppe i så sjukt dålig sikt, vilken kontrast. Här kräver stefan att få skjuta min korv. Vi simmar lite längre upp, nu är han nere på runt 10 bar, och vägrar gå upp, insisterar på att kolla in den där nysjunkna båten. Går upp efter ett tag, med stor motvilja av den korvlinshållande parten, verkar det som. Väl på land så finns det knappt luft kvar i dennes flaska till att fylla dräkten, reggen självpyser av det låga trycket. Tydligen är det de som kallas bra gasplanering i vissas ögon, är lite skeptisk mot det själv. Softar omkring och packar ihop lite smått, intar det sissta kaffet och dykbullarna. Sen bär det av mot centralen och dumpa av stefan för hans färd hem till sveriges baksida, sen bär min färd mot kth och lämnar av lite flaskor åt den stackaren som ska fylla på måndag. Behöver verkligen den där kompressorutblidningen känns det som, fast jag vinner ju tid på att låta andra slava istället(hehe, hoho, hihi, haha). Snart hemma och intar mat i grillad form, och så snabbt tillbaka till dom där pluggsakerna som måste göras. Varför loggar jag då här kan man då fråga sig, när man har massor som måste göras, och börde vara högre prio på...