Dyk nr: 158, Sverige, Inre Bådarna, Ingrid Horn

Då var det äntligen dax för lite charter för utrustningen. Blåste lite väl mycket för att komma längre ut i havet, så det blev ett förstadyk på ingrid horn. Självklart fanns det varken lina ner till vraket eller från pricken. Anders fick den stora säkert självutnämda äran att hitta åt oss. Fram med linrullen och iväg begavs det. Mycket förvirring då ingen hade kompass så det blev lite påkänn navigation. Dom andra två begav sig upp till ytan några gånger för att stämma av en kurs, medans jag och dmitri satt nere och väntade lite halft förvirrade och funderade på om vi skulle korka lite snabbt upp till ytan, eller softa kvar där nere. Lite strömmt, så man blir irreterad av den, men inga problem att simma emot. Nere vid prickens förankring är det sjukligt bra sikt, säkert över 7 meter. Iallfall, så småningom verkar vi fått rätt riktigt och iväg simmas det. Ut för ett stup och helt plötsligt men inte helt oväntat kommer den underbara dåliga sikten. Självklart tycker masken om att läcka nu också, hela tiden, så måste rensa den i tid och otid. Från det vi lämnade avsatsen tills det jag praktiskt taget krockar med vrakets akter finns ingen annan referens än linan. Rätt mysigt, om då inte dmitris irreterande gula fenor skulle envisas med att blända mig hela tiden i skenet från robusten, och reflekteras i silten, och göra så masken nästan läcker mer... nästan iallfall, hehe. Burr burr burr, 4 grader här nere. Simmar omkring lite runt aktern och stirrar på roder och propeller. Sen bär det av uppåt till ratten. Ritkigt intressant att stirra på. Krävs helt klart många dyk till här, verkar inte alls vara så skräckinjagande som man hört ryktesvägen. Simmar omkring lite där uppe. Dom försvann och vi börjar bege oss tillbaka mot linan. Till vår, eller rättare sagt dmitris stora fasa upptäcks snart att hans linrulle blivit kapad på hans fina lina, och numera blivit dubbad som hitthjälp till ingrid. Drar tillbaka och går upp längs pricklinan. Dmitri vill spara på gas som planerat så han får min långsnabel. Går upp sakta och håller i linan på uppvägen för att slippa anstränga sig. Herr långschnabel tycker om att glida med strömmen. När vi ligger i slutet på 6m stoppet märker jag under 2 andetag att det blir väldigt mycket trögandat. Hoppsan, där sjönk trycket i flaskan lite väl mycket. Tecknar på min bästa teckenspråkiska att dmitri ska sluta snabla av mig snarast. Sen sticker vi upp lite småsakta. Prefekt gasplanering där. Så ska det se ut. ;-)

Dagen till ära användes EAN30, i stefans flaska, som var hel och fin, så christopher(och jag till viss del) verkar ha lyckats med tvättningen av flaskan i början av veckan. :-)