Dyk nr: 68, Svartfotsvraket, Värmdö

Efter att som två osynliga vålnader försvunnit från Hölö steg vi strax in på macken vid Djuröbron. Vi tröck i oss varsin korv medans Team Divers besökte brädhögen.
När de kom upp ur plurret gjorde vi oss klara att kliva i.

Ingen av oss hade stjärtpuder med sig så dräkten var förbannat tjurig att få på sig. Men, efter ett par försök och avtryck från Zells knogar i min panna så satt den på plats. Dräkten alltså...

Vi klev i i höjd med plastbåten som vi snabbt beundrade innan vi sjönk vidare mot brädorna. Då känner Zell hur härligt östersjövatten tränger sig in i hans handske så vi vänder och går upp igen. Efter lite fippel med manchetten gör vi ett nytt försök.

Sikte var rätt okej men när vi närmar oss vraket är deet lite dimmigare tycker jag.
Vi såsar på lite och tar ett varv runt och under skutan medans vi sakta börjar frysa.
Nä, det här var inte så jävla sexigt att vi står emot kylan så vi börjar bege oss hemåt igen ganska snart.
Vi petar lite i dyn och lägger oss sen på ett soft säkstopp där Zell ännu en gång fipplar med sin dekopava som han släpat med sig hela dan. Han sover visst med den också sägs det.

Som vanligt svär jag lite på min dräktventil men lyckas i alla fall klämma ut lite luft till slut när jag kämpat en stund. Efter en dryg halvtimme hovrar vi oss mot ytan och ytsimmar sista biten in mot land.

På ny rekordtid packar vi in oss i bilen och avlöses på dykplatsen av ett kursgäng från Waterhouse som är vänliga att ta med sig flaskan jag hyrt av dem på förmiddagen. Tack för det om ni läser det här!!!

Jaha, sen var det bara att ratta sig igenom stan så var ännu en dykdag över.
I morgon är det visst dags att jobba igen, vad kul!!