Namn: Lösen:

Dyk nr: 73, Tore, Alvik


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lasse Enfjord, Anders Rosander  
DATUM :
2005-12-31
MAXDJUP :
9,7 meter
DYKTID :
20 minuter
VISAD :
621 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Det är kontrasternas land det här... För några dagar sedan slet jag halvt ihjäl mig i Nattavaara när jag försökte dra igång skotern i 30 graders kyla och nu skulle man plumsa i vattnet för att dyka lite, i plusgrader.

Jaja, Jonas ringde och surrade om nyårsdyk i Alvik så det var ju bara att haka på såklart. Klockan tio skulle vi vara på plats men då mitt matsmältningssystem fortfarande slet med julmaten blev jag lite sen och fick såklart ingen parkering.
De andra var redan på plats och de riktigt flitiga hade varit där redan vid sex-tiden på morgonen för att få möjligheten att byta om under tak.

När jag kastat mig ur bilen klämtar Jonas ur sig att han minnsan inte ska dyka. Va??
Han som "aldrig fryser och inte ens äger en vinterjacka" ska nu plötsligt banga!?
Hemorojder alternativt klimakteriebesvär gissar jag på...
Lasse och Anders var i alla fall vänliga nog att ta med mig ner i vattnet, dem kunde man lita på i alla fall.

Efter att ha svurit åt snöyran i säkert en timme har vi så slutligen kommit i dräkterna och börjar bli redo. Då Jonas ändå bara står där och lallar får han agera påklädare och hjälpreda (vilket han lyckas lagom bra med då min flaska lossnar på vägen upp).
Anders och Lasse hade på sig några fina mössor som tydligen ska ta dem till Riksgränsen. (???)Jag har varit i gränsen många gånger då jag är född i grannbyn och jag råkar veta att lämpligast färdmedel är bil eller tåg, men jag sa inget till dem om det.

Snart ligger vi och flyter lite mysigt på ytan och kletar som vanligt ut en go blandning av spott och snor i våra masker. Det känns alltid så härligt att få göra det tycker jag.

Trångt är det såklart. I vattnet finns även en del annat löst folk som vi ska tvingas trängas med på lilla Tore. Men visst, vad gör man inte på en nyårsafton som denna. Finns det hjärterum så finns det stjärterum eller vad man nu säger.
Dyket blir inte så värst vidare långt eller komplicerat. Vi simmar ner, runt, upp lite, runt igen och sen lägger vi oss ovanför gästboken medans Lasse kladdar lite.
Själv ids jag inte skriva i den... Anders och Lasse vill till Gröndal istället och klottrar lite wetnotes om det, men jag vill hellre hem till alkoholen berättar jag med lite fina gester.

Kameran är med men bilderna suger verkligen rejält ska det visa sig. Vattnet, som har en färg blandad av bajsbrunt och pissgult, tillåter inga mästerverk direkt.

Vi bestämmer oss för att vara klara för idag och sätter av hemåt. På vägen möter vi några okända typer som vi vinkar lite fint till innan vi lämnar dem bakom oss i ett moln av silt.
Väl på ytan fyller jag vingen för att flyta lite mysigt, då inflatorn plötsligt bestämmer sig för att frysa och börja tokflöda. Dumpventilen tömmer för fullt och bubblorna kittlar lite skönt i röven på sin väg ut. (ur vingen alltså)
Den har aldrig frusit förr men nån gång ska väl den också börja jävlas såklart...

Väl på land visar det sig att de flesta team gjort korta dyk och alla börjar nu tråna efter glögg och hamburgare istället. En liten slatt skumpa bjöds visst också.
Vi står och hoppas på att legenden H.B ska komma och hälsa på och önska gott nytt år men han verkar vara bortrest tyvärr.

Så småningom känns dagen avklarad och jag packar in mig i bilen för att åka hem å påbörja nyårsfirandet.
Jonas bestämmer sig dock för att dyka så de tre åker till Gröndal för att hälsa på Värdshushäxan. Jag svänger förbi där för att säga hej och önska gott nytt och passar då på att kissa i vattnet strax innan de ska kliva i.

Jaja, i morgon är det nytt år och nya dyk kan planeras!
Nu ska jag sova. Klart slut!