Dyk nr: 145, Skår

Efter att gårdagens dyk avslutats i norrköping-Tobias kök med hjälp av en kopp kaffe och ett par bitar toblerone så gjordes tappra försök att rodda upp mer dykning.
Efter att ha konstaterat att jag var välkommen att dyka med gänget från chalmers dykarklubb och att det gick att få sig lite gas i flarrorna uppe vid gullmarn så kunde jag tryggt gå och dö lite i sängen.
Upp väldigt tidigt, för tidigt för min smak. Försöker lokalisera lite av dom mest nödvändiga dykprylarna och samlar dom i en svart codurabehållare med ett åkersberga-tygmärke på. Konstaterar att mina två flaskor inte rymt under nattens hårda förlopp, och laddar kaffebryggaren.
Så med dykbagen full av bly, mackor, kaffe och annat tjafs tar jag mig ner dom fyra våningarna till markplan och pallrar mig ut till parkeringen (vilket inte är det lättaste med full packning). Väl där möts jag av Tobias samt ett för mig hittills okänt ansikte. Det tillhörde Dan, som visade sig vara en trevlig prick även han.
Vi åker i Tobias märscha en hel massa mil, och trots den dåliga sikten hittar vi hem till paulsens och fyller upp lite flaskor. Sen bär det av till Skår där vi träffar hela gänget från CDK. Efter lite snack så kommer någon fram till att vi dyker i två omgångar, och vi hoppar i sist.
Till slut, väl i vattnet, konstaterar jag ännu en gång att det är snuskigt skönt med ishuva. Det är rätt schysst sikt ner till ca 13 meter, och där är det lite småsvalt också. Det simmas och siltas utav bara den. Rakt ut, rakt ner. När vi börjar komma ner lite på djupet så tänder dom övriga tre sina lampor, och små ljusfläckar dansar så vackert över den fina silt/sand bottnen. Jag tröttnar lite på att simma över sandbottnen, så jag upplyser herrarna om mina åsikter. Sen slår jag på min lilla lampa, och vips så vart det solljust på bottnen. Jag konstaterar att lampa nog är tio-i-topp bland vettiga dykinvesteringar.
Vi simmar runt och ikring, ser en massa konstiga djur som vanligt, men till min stora besvikelse fanns det inget vrak här den här gången heller :)
På vägen upp så konstaterar man återigen att det är ett skikt med småsvalt vatten.
Efter säkerhetsstoppet traskar vi upp och suger i oss lite kaffe, och jag justerar andrasteget lite som var lite trögandat.
Folken från CDK ville bara göra ett dyk, men vi tappra stannar kvar. Dock så beslutade Dan sig för att han trivs bäst som ytorganisation.