Namn: Lösen:

Dyk nr: 191, Sverige, Stockholm, Falken(isdyk)


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2006-02-05
MAXDJUP :
12 meter
DYKTID :
30 minuter
VISAD :
627 ggr

Efter en mycket seg morron så kom man iväg, självklart hade man glömt räkta med tiden det tog att köra iväg till C, så det blev lite sent. Inte gjorde det oss något, dmitri skulle ju gå kurs, och då skulle han få såga vaken åt oss, och förhoppningsvis bli tvingad till att släpa all vår utrustning. Väl på plats var dom minst lika sena som vi, och självklart var den sissta som ens tänkte på att såga upp något till vak var just dmitri, så jag och C antog oss uppdraget att såga igenom den där 2dm isen. En stund senare hoppade petter och dima i vattnet. Själv var man kvar på land och blev rätt uttråkad eftersom dom gjorde sådär än 50 min under det frusna vattnet, och antagligen lite av det under taket till falken också. Snart fick man själv hoppa i vattnet, och inget hade frusit ännu, förutom flaskorna i isen då, självklart. Följde linan till falken som dom andra dragit innan. Precis i början fick jag för mycket luft i fötterna och blev lite fotlätt med följden av en sunkig avvägning, och självklart lyckades en fot trassla in sig i linan. Försökte få ihop det där med avvägning igen, och trasslade ut mig. Om det ens var ett trassel från början. Annars va det säkert som där fenremmsfästena som är som grottsnöresmagneter när man minst vill det. Drog ett varv runt henne, fast åt motsatt håll av vad vi brukar. Så precis när jag tänkte att C skulle ta fram unge herr linrulle och rulla oss in i falken såg man att han läst mina tankar och höll på att fästa det hela. Tog oss in till hindret, där det tydligen va lite väl trångt för att man skulle grotta sig igenom, kanske hade rasat eller något, jag va iallafall inte den som utförde den visuella konfirmationen av läget. Väl ute hördes det ett välbekant ljud från ytan. Nämligen isborr och issågning. Någon verkar bestämt fytta vaken. Simmade tillbaka och kom så småningom upp ur vaken, den som det hela började ur, med hjälp av någons händer som fästes i min manifold och uträttade en godtycklig kraft i en godtycklig riktning. När dom andra tänkte göra sig iordning för ett till dyk drog man upp till en lokal kaffehandlare iförd torrdräkt och intog kaffe, och blötte ner golvet. Sen till bilen för att slänga på sig lite mer kläder, och vips var man praktiskt taget överhettad istället. Sjukt dyksugen kommer man ner på isen där dima, petter och accopanierade av mats lillnor misslyckats att ta sig ner pågrund av diverse frysningar och sånt. Petters var självklart det enda som inte frusit sönder helt, så han begav sig ner och rullade in sin lina till falken och tillbaka. Självklart med lite grejer bubblande här och där. En stund senare när jag ville hoppa i vattnet hade allt självklart frusit överallt. Herr inflator var helt totalt igenfrusen som exempel, och snabbdumpventilen, så det blev isärskruvning och rensning och lite varmt te. Väl med luft i vingen kunde det konstateras att paketet sjunker när det är fullt uppblåst. Bra eller dåligt, det är frågan, man man borde väl iallfall kunna dumpa v-vikten med den negativiteten. Uppdraget föll för mig, självklart helt frivilligt och med stor entusiasm att stänga dom två vakhalvorna. Ett arbete som för det mesta fick utföras helt i blindo då den där primärreggen som tyckte sig ha fryst så fint skulle göra mig totalt blind med sina överflödiga bubblor rakt framför masken. Rätt kul faktiskt. När allt såsmåningom var uppsläpat för backen och in i bilen begavs det först till pizzerian på stora essingen som har dom där sjukt goda pizzorna och sen hem till C med dmitri praktiskt taget släpandes efter oss och avslutade med en kväll av hipp-hipp. Första gången jag faktiskt såg det där programmet faktiskt, helt klart underhållande. Sen där dmitri fegade ur och drog sig hemmåt slogs det riktiga på, nämligen den där haloween-lerdocks-jul-filmen vad den nu heter. Förstår inte hur dom orkar med det där, att göra filmen alltså. Måste ju tagit en hel evighet.

Vad visade då herr bottentimer för temperatur i vattnet, jo, nämligen -0 grader på vraket, och en sikt på 4 meter. Över istäcket var det enligt ryktena -12 grader och inte snöstorm för en gångs skull. Jippi.