Dyk nr: 206, Sverige, Värmdö, Harm(isdyk)

Efter ett riktigt varmt och skönt ytintervall i bilen med lite föda och så, var det dax igen.
Den här gången med själv som linförare, så jag fick flasha mina underbara linhanteringskunskaper och tieoffade som en gud(nej, ingen ironi). Självklart hade praktiskt taget allt frusit, så det tinades upp först i vanlig ordning i lite olika stadier. Tog i princip samma tur som förut, fast längs spritutskänkningsbordssidan av båten. Irrade omkring lite här och där och beundrade den fina sikten, och den avskalade båten, från fina detaljer.

Efter en stund tyckte dmitri att det var lite väl kallt för honom, med sin läckande torrdräkt, så han tokstressade uppåt, medan jag och stefan tog det lite lugnare och snurrade upp linan snyggt på rullen. Hade både en och annan stark funderling på att skruva av skruven från linrullen och gömma den i fickan, bara för dima hade på sin alldra bästa teckenspråkisa upplyst mig om att jag skulle få privilegiet att köpa en ny om jag tappade bort den. Softade tillbaka och började dra oss uppåt. Efter stoppet började jag fundera på om man skulle busa lite med stefan, se hur allert han verkligen är. Så jag spottade ut reggen i synlig panik och krävde långsnabel(nej, inte den...), och visst kom den snabbt, av en sen visade det sig förundrad parkamrat.

Snart blev det ett graciöst skutt upp ur vaken, eller snarare en stelfrusen ryss som slet i min manifold, och någon minut senare blev den en vandringsfärd tillbaka, nu när paketet ändå satt fast på kroppen så bra. Helt klart jobbigare än att släpa prylarna på isen. Hånade sen dom andra för att dom plockade isär prylarna när vissa andra bara skruvar av kranarna och slänger in det i bilen, som det sen bärs till en stol där den får bo tills nästa gång prylarna ska få dyka. Hur smidigt som helst.

Under bilturen tillbaka började vi undra lite om det var sommartid eller vintertid, varav en av tiderna skulle resultera i total ohemåkbartidsplan för den av oss som bord nere i det flytkraftigare vattnet och ser på hemska krälande kryp varje dyk. Snart befann vi, oss som inte badar i saltvatten då, vid kthdk och pumpade lite flaskor. Varpå hemfärd stundade, och födointagande och sen sitter man här. Lite förvirrad varför man inte dök mer och längre, samtidigt som man förundras över dödheten på internet, eller varför jag ens sitter här, varför jag inte befinner mig någon annan stans med en domunikan eller kanske cuban och en god whiskey i handen, på något lite varmare ställe, kanske med palmer och sand. Eller nej föressten, ta bort sanden, den fastnar ju bara överallt och är sjukt jobbig att gå i. Samtidigt som man undrar om vatten kan vara både varmt och is samtidigt, det är ju sjukt smidigt att isdyka. :-)