Namn: Lösen:

Dyk nr: 79, Koh Sak, Pattaya, Thailand


DYKARE :
PARKAMRAT :
Terry & James  
DATUM :
2006-03-30
MAXDJUP :
9,2 meter
DYKTID :
42 minuter
VISAD :
387 ggr

Utfärd med Aquanauts i Pattaya. Ingen dykning var inplanerad på den den här resan men då jag insåg att tid skulle finnas bokade jag in en dag med dem.

Det visade sig vara ganska mycket folk av blandad härkomst som skulle med.
Jag var enda skandinav ombord och det skulle visa sig att jag med mina knappa 80 dyk även var en av de mest erfarna.

Jag parades ihop med James (en divemaster från england med precis så många dyk som krävs för att bli divemaster tror jag. Det skulle också visa sig att han skolkat från avsnitten om navigering) och Terry (en amerikan som pluggade till dykinstruktör. Det här skulle bli hans SJUNDE dyk någonsin.)

När jag skruvat ihop grejerna så uptäcker jag efter en stund att nånting pyser. Det visar sig vara reggen som ligger och glappar lite men det fixas snart av en besättningsman. Tyvärr innebar det att mina 200 bar nu var nere i 160, innan jag ens kommit i vattnet.

Hursomhelst så kom vi i vattnet i alla fall. Med hyrd utrustning vilket innebar väst och långa Mares-fenor. Jippi!!
Jag hade min egen mask och BT i alla fall...

Efter att ha simmat fel och vänt om så nådde vi revet efter ca 15 minuter.
Det var ett okej rev och sikten nådde ca 10 meter. Om jag inte låg precis bakom någon av de andra förstås, för då var sikten klart sämre.
De andra dykarna i vattnet simmade som såna här stavmixers man har hemma i köket. Verikalt och med ett jävla vispande mot botten.

Vi stötte på några andra också. De hade alla handskar på sig så de kunde pilla på alla koraller utan att skära sig. Jag tittade på dem, pekade på mina händer, pekade på dem och satte sen mitt pekfinger mot min skalle. Jag vet inte om de fattade....

Det var rätt strömt så emellanåt behövde man inte simma så mycket. Det var bara att glida med och parera runt och över korallerna. Jag konstaterade efter dyket att jag inte vidrört något under dyket, med någon kroppsdel, vilket jag nog var ensam om...

Reggen funkade sisådär... Den låg hela tiden och ville mata mer luft. Efter varje andetag så tryckte den på lite till, tills jag blåste ut igen och därmed stängde ventilen. Skitirriterande....

Hursomhelst så började det bli dags för uppstigning. Jag började sakta stiga i samma position som jag haft hela tiden medans Terry och James ställde sig lite mer lodräta i vattnet. Det här ledde till att vi inte längre såg varandra, då jag nu stirrade in i deras fenor helt plötsligt.
Men men, till slut nådde vi ytan i alla fall och låg där och guppade en stund innan båten plockade upp oss.

Den som påstår att man får bättre position på ytan med väst jämfört med vinge, den är jag inte överens med. Jag hade jättejobbigt att ligga bekvämt i vattnet och ville bara tippa framåt hela tiden.

Väl upe på båten severades lunchbuffé och sen ägnade sig de flesta åt lite fridykning innan det var dags för nästa dyk.