Namn: Lösen:

Dyk nr: 201, Vagnhärads kalkbrott


DYKARE :
PARKAMRAT :
Tomi Hiekkaranta och Carola  
DATUM :
2006-04-30
MAXDJUP :
12 meter
DYKTID :
40 minuter
VISAD :
1413 ggr

Jag kom till sans med ett ryck!

Runt omkring mig var det ljust och kallt. Som ett operationsrum.
Andningsmasken slet jag bort med ett stön av lättnad. Äntligen fri.
Jag slängde mig ner från den kalla stålbritsen och noterade i förbifarten hålen i ena änden, hålen för kroppsvätskorna!
Jag såg mig yrvaket men uppmärksamt omkring.

I ena änden av det runda rummet stog två silverfärgade varelser. Dom ryggade tillbaka medan jag närmade mig dom med en respektabel hastighet.
Med ett ryck så slets jag tillbaka. Jag insåg automatiskt att det var en rektalt placerad prob som var problemet. Jag slet bort den och insåg per automatik att den var försedd med hullingar.

En sekund senare var jag framme vid den första silverfärgade skapelsen som var ca en meter lång. Hans enda öga öppnades av förvåning när jag skar av honom den smala men väldigt sega fiskfjällsförsedda halsen.

Han segnade ner i en kaskad av grön kroppsvätska och något jag antog var svordomar
"¨- *ô¿ô>@<"

Plötsligt fick jag kramper och segnade ner för en trappa. Jag såg i periferin en mätare som visade 100% O2. Helvete väste jag mellan tänderna, ska jag toxa på en rymdstation!
Plötsligt slog mitt huvud upp en dörr och ansiktet hamnade i något jag anade var en toalettstol. Jag kvickande till av odören och förstod att syrgasen blev utspädd till en något mer human blandning.

När jag såg mig omkring såg jag en rad människor med apatiska och intetsägande ögon. De satt på toalettstolarna helt nakna med grå hy och åt bönor. Plötsligt förstod jag, rymdvarelserna var ute efter metangas och rövade bort speciellt metanproducerande människor för slavarbete ute i rymden.
Jag kastade mig in i en rymdfarkost och tvingade under knivhot ett silverfärgat svin att köra mot jorden. Som tack för hjälpen slet jag senare ut hans hjärta och höll stolt upp det framför hans döende ögon.

När jag vaknade till sans var det bakom något som dunkade på ett för mig välbekant sätt. Jag hade hamnat på Vanadisplan, på Oceanictech till och med. Favoritaffären och det bästa fik jag kan tänka mig.
Jag reste mig och skulle precis gå ut från kompressorrummet när jag såg en välbekant person, mig själv. Jag satt på stolen vid den sura gamla datorn och höll hov. Plötsligt så gick alla utom den person som såg ut som jag upp till Tor som antagligen kokat mer kaffe.

Jag sprang snabbt ut från kompressorrummet, grabbade tag i en nitroxfilter och slog med ett par rejäla slag in ansiktet på min kopia. Jag slog, slog och slog tills han bara var en blöt fläck. Jag skulle just hämta vattenslangen för att spola bort de sista resterna av min kopia när jag hörde en välbekant röst, Richard Åhnberg. Han stog och flinade med vattenslangen i högsta hugg.
”- Fan Aspen, jag visste väl hela tiden att du inte var du. Den andra har till och med slutat dyka utan kommer bara hit för kaffets skull. Sur och tvär har han varit också.”



Han spolade bort resterna av min kopia.
Vi skrattade lite försynt och gick upp till de andra.

Jag var tillbaka!


Efter att ha forskat i historien insåg jag att jag hade blivit förgiftad på toaletten på marinan vid dykbåten Emily inför TYR-dyket 2005-02-12. Jag minns vagt att jag svimmade till därinne på wc. Antagligen har marsmänniskorna redan då haft ögonen på mig då dom vetat om min metanproducerande förmåga.

Väl i tryckkammaren blev jag med all sannolikhet uppbeamad till rymdfarkosten.

Tyvärr så har mina kamrater antingen slutat dyka alternativt fått dykförbud under min frånvaro. Calle har problem med ögonen, Lelle har problem med lungorna och Janne har grava problem med manligheten (Janne, ironi!). Han har börjat spela Golf…

Tomi har dock insett mitt behov av att få blöta ner mig för att bearbeta mina svåra minnen från rymdfarkosten. Han tvingade med mig till Vagnis för lite kranskruvande.
Med nyinköpt 40-vinge och Oceanictechs hjälp kom jag till sist iväg med Tomi.

Tomi tog med sig sin granne Carola då hon är nybakad OW-dykare. Tompa skulle få det jobbigt med två färskingar.Vi plockade ihop våra utrustningar och jag gjorde det första GUE-felet. Jag hoppade över min Equipment check. Vi drog på oss torrisarna i det mulna vädret. Skönt att slippa värmeångesten, den där förtvivlade känslan man har när man står i en hermetiskt tillsluten torris i solgasset. Det stavas Å-N-G-E-S-T.

Jag var ändå tvungen att hoppa i tidigare än Carola/Tomi. För att göra en lång historia kort så läckte vatten in i Carolas halstätning så hon hoppade över dyk nummer ett. Hon var helt enkelt för tunn om halsen.

Tompilainen och jag gled ner i soppan i en av mig orsakad formation skithög. Calles av mig lånade HID dog på fem meters djup. Ibland så vaknade den till igen. Det var så ljust så den behövdes inte. Jag noterade att det läckte ut gas från vingen men vi fortsatte då vi skulle ligga på platån och känna oss för. Tyvärr så störde det där med vingen mig så att jag snurrade kranarna bara en gång men det gick bra. Jag minns till och med hur man backar.

Vi gled snart vidare runt brottet. Jag var duktig på att hålla djupet för vi låg på åtta meters djup konstant. Vi kom bara ett varv på detta dyk. Så långsamt har nog ingen simmat runt Vagnis. Väl vid badkaret så letade jag efter den gula fena jag hittade i början av dyket och lade på plats vid badkaret. Vi påbörjade uppstigningen som gick långsamt, precis som jag ville. Jag hade under dyket en lite dålig trim. Ska flytta runt blyet tror jag.

På ytintervallet snackade vi med Andy som körde kurs. Vi gnabbades internt som vanligt. Tomi överraskade stort när han började tala teckenspråk med en döv kille. Jag kan bara tecknet för ”bajsa” och ”Whisky”.
Bajsa=dra med ena tummen i den andra handflatan.
Whisky=slå med armen böjd in/ut med armen. Ungefär som när man ska härma en kyckling.

Jag åtgärdade vingproblemet som jag själv orsakat för en tid sedan.

Carola och Tomi hoppade i igen men jag frös så mycket så jag stod över.
Åkte hem och surfade tills det var dags att sova.


Dagens dyk kändes ovant, lite yxigt, inte helt angenämt men gav mersmak.

Nästa helg vankas Eldaren med Manne. Eldaren har jag träffat förut och hon är toppen. Manne har jag aldrig träffat men har hört att han och båten är kalas så jag ser fram emot det hela med lite pirr. (Pirret på grund av Eldaren, inte Manne).

Sen blir det Åland med Oceanictech, min återkomstexamen.

Och jodå! Jag bajsade två gånger hemma innan dyket men var ändå lite nödig vid ankomsten till Vagnis.





Nu vet ni det, rymdmänniskor rövar bort oskyldiga människor. Regeringen borde göra något åt det hela men dom ingår säkerligen i konspirationen