Namn: Lösen:

Dyk nr: 114, Fossen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Nicklas Svensson (Linda+Toffe)  
DATUM :
2006-05-13
MAXDJUP :
19,8 meter
DYKTID :
43 minuter
VISAD :
461 ggr

Väder : Strålande sol, en del vind, och 13-16 grader i luften.
Vattentemteratur : 4 grader på djupet, 11 på ytan och skiktet kom vid ca 13 m.
Sikt : Varierande mellan 2-8 m
Utrustning : Torris, craftshorts, t-shirt, weezel extrem+, 1 par vantar under torrhanskar.
Paket och vikter : 327 och 8 kg (precis vid 3 m, lätt vid 2 m, lägg på 1 kg ev vid djupdyk)
Djup, max/medel : 19,8 m / 12,8 m
Tid : 43 minuter
Luft i-upp : 255 - 140 = 115 bar slurpat
SAC : 16,42 (på avrostning, wow, trodde mer!)
Stopp : 9 m 1 minut, 5 m 3 minuter, 3m 1 minut
Fart upp : Lååångsam.. happy


Dagens aktivitet : Avrostning

Då min kropp chockat mig genom att faktiskt hålla sig frisk länge nu kände jag att jag verkligen behövde ett dyk efter ha stressat sönder mig med flytt av vårt fritids/förskola! Anders var på kurs men vad gör väl det när man har dykande vänner som snällt låter en haka på och t.o.m hämtar upp en så man slipper köra ensam i en bil utan stereo, något som är mördande tråkigt! Nicklas ville också bli av med lite rost och hakade på mig. Bra, då kunde vi drumla på utan att sabba andras dyk (och sikt), visst är jag snäll och omtänksam! happy

Fossens camping blev dagens mål, kanske inte det lättaste stället men kul! Anlände så och nu var det dags att se vad jag nu skulle klanta med.. Bröt tankarna på otur genom att babbla lite med Alexander med kompis som var där.. Drog så på grejerna i ultarapid och riktigt kände hur länge det var sedan sist! Kom även på att i förväg gå igenom tecknerna och dykplanen, se där, jag tar mig!

Nu var det varmt och äntligen kunde vi börja vandra ut! Men, när jag drar på masken säger det snapp och så var det den remmen det.. Neeeej! Jag som inte har extramask eller spänne med, det blir inget dyk, neeej! Tur att buddyn hade mer hjärna med sig och lånar ut sin reservmask. Passar inte perfekt, men det går nog, man kan ju tömma masker och nu VILL jag verkligen dyka! Jag menar, nu när nya presenten (oxygenes ledlampa) äntligen ska testas kan man ju inte banga! happy

Sjunker så sakta ned.. Satan så mörkt och grumligt här var! Är jag riktigt klok? Hur djupt är vi, för vi har väl inte missat och är över stupet? Har jag verkligen gjort det är förut? Var är Nicklas? *söker och slurpar en del luft* Där är han, skönt! Hey! Sådan andningsfart är inte skönt, andas normalt! Hmm, och så fixar vi trimmet från miserabelt till halvtaskigt.. *borstar bort några månaders rost..* Såja, nu är det bättre, det här har jag gjort förut! Simmar sedan runt kikandes under stenar ett tag innan vi fortsätter nedåt.

Njuter sedan av att glida ned, även om jag småmuttrar över att födelsedagslampan gav uselt sken. Simmar sedan en stund på det grundare och efter kanten innan det känns ok att glida ned djupare. Hinner se en liten rackars eremitkräfta som rullar förbi en krabba som förvirrat missar den tänkta måltiden, snopet! Även nån vanlig smörbult. Ja, och några sjöstjärnor av varierande färger och slag givetvis. Går sedan nedåt och framåt efter branten, kikandes i sprickor utan att se mycket då det var rätt dött. Nåja, sikten har iaf blivit bättre. Fick syn på några små berggyltor, nån enstaka stensnultra, en sjöros och ett par rejäla sjöborrar! Inte mycket till liv, men vackert var det, har faktikt glömt hur fint här var!

Har känt minimala strålar av vatten genom hansktätningen (user error tyvärr..) ett tag som jag ignorerat men såsmåningom börjar det bli kallt. Bara att ge sig och signalera hemfärd, jag fryser åt Nicklas och sedan bege sig uppåt. På vägen upp är vi överens om att gå in under överhänget och kika sprickan utan resultat men sedan ser jag mer, väldigt vackra havstulpaner och en glunga med död mans hand som växt till en både udda och vacker formation som vi båda beundrade! Får även syn på riktigt många berggyltor och fler snultror och smörbultar.

Precis vid 13 meter kommer språngskiktet, väldigt skönt att glida upp i för en frusen Linda! Där ser jag även dagens bästa, en nästan stor skökockshona som oskyggt låter sig beundras! Inte hanen som jag hoppats se, men ändå! Signalerar till Nicklas så han inte ska missa och i vändningen blir lite stul med avvägningen som jag häver utan större problem, skönt att känna att saker börjar sitta instinktivt!

Bestämmer att sakta gå mer uppåt och här vimlar av minismörbultar! Leker även ett tag med en nyfiken stensnultra som totalfascineras av min hanske! Såg riktigt kul ut där den inte kunde bestämma sig om den skulle simma framåt eller bakåt utan for fram och tillbaks i beslutångest över vad det där var för något kul som ev kunde vara farligt.. På säkerhetsstoppet bland musselskalen får jag sedan tråkigt och petar för att se vad som kommer fram. Belönas med dagens näst bästa, en liten svart smörbult som jag försöker guida till Nicklas utan resultat, ouppfostrade sak!

Går sedan lite uppåt sakta medan Nicklas plockar snäckor åt dottern. Inser att även vid 3 m funkar det men grundare än 2 meter börjar jag bli lite väl lätt och går upp. Nicklas var inte riktigt med men det är bara att sjunka lite, klappa honom på huvudet och teckna upp. Är lite fundersam över vikten då jag blev gränsfall till lätt vid 1,5-2 m men ändå kunde gå ned, ska jag ha ett kg till eller behöver jag bara kika mer på tömning av dräkt? Borde ju inte ha mer jämfört med vikt på mig och i fickorna förra året.. Tar kanske 1 kg för säkerhets skull på första djupare dyket och kollar ordentligt sedan...

Jaja, simmar in och kommer på knepet med fenorna nu, varför kom jag inte ihåg det när de skulle på och jag stod där och kände mig dum för? jaja, det är väl sådant avrostning är till för.. Väl på land fikas och babblas det i solen som värmde gott på ryggen och kikas på fin nakensnäcka som det frestades med. Måste jag verkligen resa mig för att komma hem..? Plockar såsmåningom ihop grejerna och drar hem via rotviksbro och chokladstopp efter en riktigt fin dag med gott sällskap och ljuvlig dykning!