Namn: Lösen:

Dyk nr: 5, Alviksvraket,SE


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lars Hansson & Filippa Hartmann  
DATUM :
2006-07-19
MAXDJUP :
10,9 meter
DYKTID :
39 minuter
VISAD :
621 ggr

INNAN: Första dyket efter kursen. Borde egentligen ha varit mer pirrig men Lasse, min parkamrat för dagen och Filip ingjöt ett lugn redan från rot. En skön stämning redan från början när vi träffades vid Fantasea Diving. Monica på Fanta Diving är ju ett under av snällhet, fick byta mina fenor till nya och en större storlek gratis, dom som förväxlades vid sista pooldyket och jag fick en storlek för liten.

Också första gången jag använder min dykdator Mares M2 som för dagen var felaktigt inställd på saltvatten.

DYKET: Att glida ner i vattnet var otroligt skönt, gillar inte att ligga på ytan alls faktiskt. Väl nere skulle vi följa linan ut till vraket. Jag mitt nöt ser inte alls linan utan följer min parkamrat lite snett bakom. På väg ut möter vi ett gäng dykare som är på vrakkurs. I samma veva får jag problem med avvägningen och gör en jojo. När jag skyndar mig ner igen dippar jag huvudet så all luft går upp i fötterna och jag gör en tysk i pik. Sparkar mig ur den, tur man är stark i benen och när hittar Lasse på bubblorna och är tillbaka och vi hittar Filip så är vi fyra dykare. I villervallan så har vi fått med en dykare från kursen. Vi simmar vidare. Vi tappar Filip men jag och Lasse fortsätter tills jag gör en jojo till. Och nu går det inte att finna Lasse alls trots att jag är tillbaka på vad jag känner som nolltid.

SOLOT: Jaha, tänker man. Börja räkna till 60. Varför har man dator egentligen? Får dumt nog för mig att leta utåt så jag simmar tillbaka en stund innan jag kommer på att vi skulle simma mot land om vi kom bort så jag vänder och simmar tillbaka och i processen har jag gjort en vid båge och kommer in till bryggan. Lasse ville ut och leta efter Filip men efter samråd med den snälla donnan som agerade ytis åt vrakkursen väntade vi in henne, och strax bröt hennes snorgröna snorkel vattenytan.

VRAKET: På't igen ba! Kolla luften, 160 på min och 190 på lasses. Rookisana har slukat luft så det skriker om det, och Filips röda nål har knappt rört sig i jämförelse. Men vi kommer överens om att göra ett nytt försök nu när vi är solo i vattnet. Planen är att simma tillbaka vid 100bar, samma som vi kom överens om innan dyket.

Vi simmar ut och följer linan, förbi spångskiktet. Härligt skönt att få kallt vatten i plytet. Vraket tornar upp sig. Superhäftigt litet sött vrak, med massor av småabborrar runt sig. Vi glider runt och stannar precis vid lastutrymmet. Lasse är precis ovanför hålet och jag föröker lysa ner för att göra honom uppmärksam om det. Vi simmar vidare och når nu som jag först uppfattade som ett överhäng. För en sekund undrade jag om vi hade kommit in någonstans. Men det var bara lutningen på vraket. Just som jag ska signalera 100bar åt lasse dyker Filly upp och signalerar att vi ska haka på och vi simmar mot gästboken och skriver in oss. Efter det är det check på manometrarna och då har jag mellan 90 och 100. Signalerar 90, lasse har 120. Så vi simmar in mot stranden och när vi bryter vattenytan har jag 60bar kvar och Lasse 90. Hade 310 i flaskan från början.

EFTER:
Lasse har några dyk fler än jag, och det var skönt att ha någon som var lite mer erfaren, plus att vi låg i samma luftförbrukningsliga. Det som vi pratade om efteråt var att han höll igen lite på simningen för att jag låg lite snett bakom honom. Tror det är en kontrollgrej för mig, men samtidigt så får det honom att titta bakåt och hålla igen. Själv tyckte jag han simmade långsamt. Så till nästa gång ska jag försöka ligga närmare. En sak att lära där! Men sikten var inte så bra vid dyket, kanske 3 meter så med mer fart hade man säkert kunnat tappa bort varandra lättare. Jaja, erfarenhet behövs.

Och nästa gång ska jag komma ihåg att kolla och ta ut riktning på kompassen också.

Vill så köpa egen utrustning!!! Och lära mig frogkicks, jag rör upp på tok för mycket med min dåliga avvägning och sparkar.