Namn: Lösen:

Dyk nr: 86, Largen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Michael Klingstedt, & Leffe  
DATUM :
2006-08-02
MAXDJUP :
3,5 meter
DYKTID :
60 minuter
VISAD :
529 ggr

I Largen kan ingen höra dig skrika!!
En berättelse om tre mäns jakt efter det blodtörstiga rovdjuret


Det var ett tag sen Micke å jag var ute å dök - de sista gångerna vi setts har vi hällt i oss kall vätska istället för att vistas i den - så nu var det verkligen dags igen.
Med oss på utflykten var även Leffe, aka. Kniv-Leffe (som låter både tuffare och mer beskrivande än bara Leffe).

Det surrades lite om Lervik eller vad det nu hette men till slut beslöt vi oss för att jaga gäddor i Largen vilket tydligen skulle vara himla spännande.

Det hela började i alla fall några timmar tidigare. Jag hoppade i min stroke-svarta SAAAAAB med turbo-motor och susade motorvägen ut mot Värmdö. I samma sekund som jag svänger av mot Gurraberg slår det mig att dyket nog blir väl kallt utan dräkt så jag vänder hemåt igen. Det är ju ändå faaan.....

En dryg halvtimme senare än beräknat svänger jag i alla fall in på Mickes gård där han hetsigt står och väntar på trottoaren. Micke undrade om vi verkligen skulle hinna till Åkersberga innan de stängde men jag lugnade honom genast och förklarade att vi skulle vara där på ett litet ögonblick (vafan, vi åkte ju i min bil).
För att ta det säkra före det osäkra ringde jag i alla fall till Åkersberga och frågade snällt om de kunde stanna kvar en stund extra, utifall att vi inte skulle hinna...
Och vi skulle ha hunnit.... Om det inte vore för den där Rindö-färjan som var lite sen.
Hursomhelst, Tack Åkersberga för att ni höll öppet lite längre!!!

Jaja, med färsk luft i flaskorna styrde vi vidare mot Dånken där vi fyllde våra smäckra kroppar med lite färsk energi också.
Till slut, bara knappa tre timmar efter avfärd var vi så äntligen på väg mot Lake Largen.
Kniv-Leffe svängde upp efter oss längs vägen och kom fram ungefär en sekund efter oss.

Jag fick förklarat för mig att sjön är supertråkig, dyig, grund och alldeles värdelös men att de i vassen längs med stranden lurade monster.... Jupp, vi snackar GAMMELGÄDDAN!!
Med lätt "gäddfrossa" monterades utrustningen ihop och vi kontrollerade alla att vi var beväpnade med knivar att försvara oss med och gick igenom teckensignaler lämpliga vid gädd-attacker.

Vi kom i plurret till slut och efter en stunds flytande gick vi ner under den stilla vattenytan.
Vi höll oss längs med kanten på ett par meters djup och efter någon minuts simmande nådde vi så gäddans jaktmarker och hemvist, vassen. Tadaaa.... Under några stenar bodde kräftor. Det kändes tråkigt att behöva se dem här i den dyiga sjön när de egentligen hör hemma under ett täcke av dill i en glasskål på ett bord på en altan under kulörta lyktor.
Aborrarna i diverse olika storlekar simmade glatt runt oss, lyckligt ovetande om de gömda rovdjuren verkade det som. Vi spanade försiktigt in i vassruggen efter något som skulle reflektera våra ljuskäglor. Försiktigt smög vi oss fram, böjde undan vassstråna och gjorde allt vi kunde för att inte röjja oss inför denna jägare på toppen av sjöns näringskedja.
Och så, Wow, där låg den!! I skenet av våra lampor blänkte dess smäckra kropp och dess ögon glänste argt mot oss. Vi smög oss allt närmare och den låg stilla kvar, svävandes mellan stråna.... Första mötet med gäddan hade så äntligen skett.

Vi simmade vidare genom vassen och kom ibland så grunt att grodsparkarna och flaskhalsarna bröt vattenytan och nådde den friska luften. Då framdrivningen genast stannade upp i luftmotståndet fick vi då och då ta oss ut lite djupare igen. Ibland slutade bottomtimern räkna tid då den ansåg att vi slutat dyka, men det höll vi inte med om.

Under vår expedition i vassen mötte vi inte bara en, utan 3,4 och till och med kanske 5 blodtörstiga ilskna gäddor. Ingen av dem verkade dock vara hungrig just den här kvällen så vi fick alla behålla våra lemmar och slapp bitmärken som kunde punkterat våra dräkter.
Efter ett dyk som vi uppskattade till ungefär en timme beslöt vi oss för att bryta ytan.... (forts. i nästa logg)