Dyk nr: 89, Alviksvraket, Stockholm

Jupp, dags att plurra igen... Micke bangade inte ett kvällsdyk och efter lite forumsurfande bestämde vi oss för gamla Tore.

Mika och Karsten skulle också dit sas det, och när vi kom fram till platsen kunde vi se deras bubblor en bit ut i viken. På land däremot stod några andra dykare som dock inte dök, utan mest stod där och surrade...

Det slog mig att jag inte packat upp dykprylarna sen förra dyket och jag fick genast en lätt ångest när jag tänkte på känslan att kliva i en blöt och kall dräkt. Mmmm...

Efter att ha kopplat ihop grejerna så tröck jag in skallen i dräkten i alla fall, och det visade sig inte vara riktigt så illa som jag föreställt mig. Dock blev jag genast akut pissnödig så vi stressade på lite för att komma i vattnet.

Väl i vattnet tummade vi ner oss ganska omgående. När jag tittar mot Micke ser jag små bubblor sippra ur andrasteget så jag ber honom byta regg och försöka skruva åt kopplingen lite.
Micke tar reggen ur munnen och börjar skruva, men han sätter aldrig in reserven i truten vilket leder till lätt andnöd efter en stund. Vad han gör fattar jag aldrig riktigt men strax ligger jag ensam där i vattnet medans Micke guppar på ytan igen....

Det tar knappt ett ögonblick så är han dock nere igen och nu bubblar det inte längre. Vi börjar leta efter linan men hittar den inte!!?? Fan vad pinsamt....
Men tack och lov ser jag den ganska snart och vi kan påbörja simmet ut mot vraket.

En bit ut i vattnet släpper jag blicken från linan och tittar lite uppåt istället. Jag hoppar till lite av chock när jag ser Mika och Karsten precis framför näsan på mig.
Vi teckenspråkar att vi ses på ytan sen och jag och Micke kan simma vidare mot vraket.

Vi hade blivit utlovade en rätt bra sikt här idag, men det löftet visade sig vara falskt. Sikten är rätt kass faktiskt... Efter att kladdat gästboken ännu en gång simmar vi vidare och stressar alla aborrar med vår närvaro. När vi gjort ett varv runt vraket gör vi ett till, ett till och typ ytterligare ett till. Sen gick vi ner i lastrummet en sväng och kikade lite. Då Micke hade dränkt sin lampa hade han lånat en gammal lampa av mig. Batterierna i den var dock inte så bra, så sakta men säkert blev dyket allt mörkare.

Min hals var fruktansvärt uttorkad under det här dyket. Jag hade kunnat döda för en öl nästan.....
Men, jag försökte slicka mig fuktig i halsen så gott det gick och dök vidare.
Vi gjorde i alla fall ytterligare ett varv runt skutan och sen simmade vi hemåt igen.
På ytan erbjöd vi oss att hjälpa en fiskare lossa hans drag som han satt i ett träd, men han ville inte ha vår hjälp utan bad oss simma iväg istället....? Jaja...

När vi kom upp bjöd Mika på dykbullar och vi hann snacka lite om kommande kurser och lite annat skit. Ja, sen hem och somna framför tv:n igen.