Dyk nr: 127, UW-bröllop i Skår
Okey, efter norrländska "misslyckas med allt och gör totalt bort dig"- dyket var självförtroende inte direkt på topp inför Susanne och Glens dubbelbröllop tillsammans med Tanja och Christian. Tankarna på att storklanta sig och sabba ett bröllop på något vis är ju inte direkt det mest uppmuntrande men deras stora stund ville jag vara med på så gissa om all utrustning gåtts igenom innan ordentligt, nu skulle den funka!
Väl på plats visade sig att det fanns gott om tid, alltid positivt för mig, och detta i kombination med romantik i luften och åter träffa vänner blåste bort den minimala oron som fanns kvar, jag kan ju faktiskt detta! Var verkligen ett lite udda bröllopkläder där brud och brudgum stod i halv bröllopstass, halv torrdräksstass och en präst med våtdräkt under den vita prästskruden. Man brukar ju vanligvis sucka över hur vacker bruden är, och visst strålade de så vackert som sig bör, men denna gången får allt brudarna för en gångs skull stå tillbaks då Glen var den ståtligaste av dem! Det är något visst med frack under torrdräkten! Själva cermonin var enkel men i mitt tycke väldigt rörande och träffade nog fleras hjärta i sin konkretisering av vad löfterna kan bli i vardagslivet, en helt enkel helfin cermoni!
Sedan var det själva undervattencermonin!
Det hade redan sänkts ned ett altare och något för paren att stå på knä framför och nu uppdagades av prästen (kvinnlig) faktiskt skulle ha munderingen på även under ytan! Jag måste erkänna att jag fascinerades av dels kappan men framför allt att hon faktiskt hade även bandet och ett stort kors på sig ned! Så, nog med den parantesen! Förutom själva altardelen så fanns ett område för åskådare uppmät med bojar där där vi förväntades hoovra en bit ifrån för att inte sabba deras bröllopsbilder.
Så först går brudpar ned och så skulle vi komma en kort stund sedan så de fick bli klara. Så, vi åskådare simmade ut och väntade. Eh, vad är en lagom stund i uw-bröllopssamanhang? Vi tittade på varandra tills någon tog komando och gick ned med oss andra hack i häl. Så kom vi så ned till den lilla väggen vi förväntades hoovra vid. Det vi kom ned var dock gullmarnbotten i sitt "någon har tänkt på botten"-esse, m.a.o siltsoppa med en lätt ström som verkade vilja föra oss nära brudparen s.a.s. Förvånade mig själv med att , trots farhagor då det var sällan jag hoovrat länge på samma plats, klara det riktigt bra! Och inte nog med det, fick faktiskt till backningen vid flera tillfällen också och ja, denna gången satt och fungerade utrustningen som den skulle, jag tar mig!
Såg väl inte allt av cermonin men det jag såg var fint iaf! Avslutades med ett gemensamt simmandes tåg efter brudparen och innan det var siltsoppa så.. Någon tappade bort buddyn men vi var ju alla på väg åt samma håll och personen var ju inte direkt ensam så jag, som tyck mig se någon annan lite ensam passera nyligen pekade bara att buddyn fanns åt det hållet och allting gott! Så, upp och gratta paren för att sedan, efterakten, åka till förspelet för någon annan, det vill säga åka till en möhippa och bli skurk i gagstertemat på den! Hm, nästan så att man kände sig inspirerad efter en sådan dag :-)
