Dyk nr: 128, Skår

Väder : växlande med lite sol till brås, regn, blixtrar och åska och sol igen. Lite blåsigt.
Vattentemperatur : 16-17 grader på 19 meter.
Sikt : 3-7 meter
Utrustning : sommarunderställ, platta och harnesk med recvinge
Paket och vikter : 327 och 5 kg (faan så för tung!, 2 kg lämpligt?)
Djup, max/medel : 19,2 / 10,3 meter
Tid : 34 minuter
Luft i-upp : 300 - 190 = 110 bar
SAC : 22,31
stopp : 3 på 5 meter, 1 på 3 meter

Syfte :
1/ Rosta av jennie efter kurs och ge henne iaf något självständigt dyk innan nya zeeland.
2/ Testa utrustning för mig.

YTVAKT PÅ HÄLLEBÄCK
Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN hade det länge efterlängtade dyket med nycertade släktingen kunnat göras!
Längtan efter detta dyk hade trissats upp på flera sätt. Började egentligen för två år sedan då hon fick syn på "the blue planet" hos oss och sedan började mumla att dykning verkade ju trevligt och ställde frågor.. Sedan för ett år sedan satte vi ihop en bildvisning med bilder från gullmarn, vingaområdet och lite canariebilder, något som verkligen tände lågan ordentligt och fick henne att stå med lätt fanatisk låga i ögonen och väsa "Jag SKA lära mig dyka!". Kurs bokades så till våren men det ena efter det andra satte käppar i hjulen så det blev först till sensommaren hon äntligen blev klar och, p.g.a andra dumheter som bröllop, först nu hade tid till en dykdag.

Sååå... Efter ha kollat att nästan allt fanns att låna ut och sedan ett par samtal med lite råd om lämpliga kläder för våtdräktsdykare skulle vi så mötas på oxygene för att fixa det sista innan avfärd till gullmarn. Liiite nerver fanns nog med i bilden då hon vid vår ankomst redan satt utanför och stirrade mot shopens dörr med lätt manisk min för att vid öppning fullständigt rusa in! Väl inne stod hon och halvhoppade/halvdarrade med ett nervöst men mest lycklig längtande leende framför kassan och var så härligt omedelbar som bara hon kan vara att fler än jag fick ett glatt sentimentalt sockersött leende på läpparna :-)

Sedan var det bara att slänga över hennes grejer i vår bil och säga adjö till den orolige maken och lova honom att se till att han inte skulle bli änkeman så snart efter bröllopet. Under färden upp diskuterades vad som dyket skulle bestå av och diskuterades lämpliga dykplatser och vem som skulle göra första dyket och vem som blev ytvakt. Första buddy tyckte jag var ett enkelt beslut. Anders är nämligen betydligt duktigare än mig på att fixa utrustning som strular under ytan och vanare att dyka med nybörjare medan mitt knä, till skillnad mot hans, funkade ypperligt och skulle göra det betydligt lättare för mig att stå på knä och ta emot eller langa ned vikter vid behov som kunde bli då mycket av hennes utrustning var ny för henne.

Dykplats blev lite mer diskuterat men valet föll på hällebäck då flytbryggan var mycket smidig för viktkoll och det fanns botten under och saker att se på på ow-djup. Som ytvakt konstaterade jag sedan att torrdräkt kan vara bra även över ytan, regn som förmörkar himlen och åskoväder känns mycket mysigare när man är torr utan sipprande glepor.. Nåja, mötte en hel del trevligt folk och fick känna mig som en väl förberedd god samarit också då somliga grupper saknade både huva och extra vikter. Såg rätt kul ut med någon ståendes på knä på bryggan och med hela kroppen verka fundera (läs : min tolkning i uttråkat tillstånd) "Hmm.. det är inte våra vikter men de står ju här så bra och jag BEHÖVER verkligen de för att komma ned och inte missa dyket.." Givetvis fick han låna, är ju inte varje dag jag är den duktiga så passade ju på att njuta av känslan! :-)

MITT DYK PÅ SKÅR
Efter att en synnerligen lycklig dykerska kommit upp, med ögon som skulle kunnat tävla med vilken lampa som helst i lyskraft och ett saligt leende, och hunnit börja frysa for vi till Dykluft för luft och trevligt sällskap. Tror att den stackars våtdräktsdykerskan uppskattade att få ett varmt ytintervall med kaffe och kakor. Där bestämdes att andra dyket fick bli på skår då lätt dykplats med botten på rimligt djup beställts. Okidoki, har visserligen varit sugen på något annat men idag var det som lovat helt på Jennies villkor och hon var sugen på att testa nya ställen, precis som jag själv som ny. Kollade för säkerhets skull upp att hon inte frös så att hon ville hem och försäkrade att blev det för jobbigt med ett andra dyk fick hon säga till och att det var ok. När så mina utlånade grejer kom var det bara att åka.

Väl på plats visades stället och gavs en liten beskrivning innan utrusning delades ut och gjordes iordning. Hm.. Antingen får vi böka med att ställa om remmar till någon av oss på Anders trans pac eller så får Jennie dyka med det hon nu vant sig med i ett dyk och som passar.. Hm.. Hon hade ju mycket bra avvägning enligt Anders och klarade sig själv.. Jag har ju varit sugen på att testa platta och remställ och det ligger ju ett här alldeles ensamt och övergivet.. Jag valde att testa plattan nu när hon fixade sig själv relativt bra och det ändå skulle bli ett snällt dyk..

Gick rätt snabbt och smärtfritt att ställa om remmarna för en acceptabel passform för mig och att högra d-ringen kom lite fel (mellan höften och naveln) blev bara bekvämt! Sedan var det dags att beräkna vikter, skulle väl behöva 1-3 kg och 3-kilosvikten behövdes p.g.a längs på bulten anpassad till tjockare matrial. Sedan fick Anders en släng av ansvar och hakade på 2 lösa vikter också ifall att Jennie skulle behöva.. Så, olla varandras utrustning och rulta ut för fenpåtagning, mysko spännen hon hade... Sedan ett minimalt ytsim till lämpligt djup för nedgång, något grundare än Jennie önskade men jag var rätt säker på att jag var tung och vill INTE ta någon risk!

Tur var väl det. Kikade ned och okade nedgång, började tömma vingen och..*Plong!* gick luften ut och botten kommer, snabbt.." Jag_ska_INTE_dunka_ned_som_en_idiot,_jag_VÄGRAR!" Med lite snabb reaktionsförmåga (man var väl förberedd) så hann jag bromsa upp och väntade sedan på Jennie som så småningom kom ned. Väl nere kollades avvägningen och sedan simmade vi i ultrarapid nedför de små miniväggarna i början. Usch så bökigt det var att simma för tok för tung! Antingen riskerade man att dunka ned eller att flyga upp av intressanta luftvandringar, jag tror bestämt jag blivit bortskämd med vettig vikt.. Nåja, gick iaf..

Nåja, skår var iaf på ett generöst humör vad det gällde liv i vattnet idag! Fick syn på flera stim av riktigt nyfikna och närgången småtorsk, någon kolja, vitlingyngel, rötsimpa, bergyltor, sjökockshona, rödnäbba, stensnultror givetvis, eremitkräftor, en sjöpenna (finns de så grunt..?), vackra sabellor, kammusslor, uppkäftiga och muckandes strandkrabbor, sjöstjärnor, död mans hand och ett gäng plattfiskar. De var faktiskt roliga, först en rödspetta som sam i bågar från och tillbaks till oss under dyket, ett extra buddy s.a.s och däremellan några bergvarar.

Blev visst lite "life overload" för min buddy som snurrade och tittade än hit och än dit men helst överallt samtidigt så att hon nästan såg stressad ut hela tiden. Blev väl själv inte direkt avspänd av det men när jag kollade lyste ögonen och ok gavs så.. *L* Men, trots detta njöt jag av dyket och går gärna ned med henne igen! Tror dock att hon kollade lite mer på vad hon såg än på vad djupmätaren visade så jag beordrade oss lite upp när vi var vid 19 meter. När hjärnan inte blev okuperad passade den så på att berätta att hon frös. Jaja, då vänder vi då, jag är definitivt inte den som protesterar, fryslort som jag är!

På vägen tillbaks hittades nog Jennies bästa fynd, en liten ätlig sjöborre mitt ute på sandsluttningen tillbaks. Ja, och så fick jag syn på ett litet stim mullar som gjorde mig mäkta nöjd! Lä tillbakasimmet grunt så vi vid behov kunde gå upp rätt snabbt. Inte för att jag oroade mig för hennes luft, den hade hon stenkoll på och drog dessutom väldigt lite för en nybörjare, utan bara lite extra säkerhet. Givetvis så har man väl börjat frysa så vill man upp så jag fick försöka teckna "nej, vi är bara halvvägs framme, det blir bara ett jobbigt ytsim med vind som kyler ned dig mer då, vi går under ytan där det är varmare." Kortade ned det till "Snart frammme, simma ditåt.".. Om hon behövde extravikterna? Nej, tyvärr inte..

Väl uppe var det en trött, frysen men lycklig buddy som kom upp! Blåste rätt kallt så vi skickade henne att byta om medan vi som var varma började fixade grejer under tiden så vi kom hem till maten fortare. Om hon var nöjd och vill dyka mer? Tja, låt oss säga att helgen efter satt hon och poppade då och då om hur kul det var med lysande ögon och nu börar visst hennes syrra ta certet och hennes bror muttrade att han också vill börja dyka.. :-)