Namn: Lösen:

Dyk nr: 220, Kvinnersta norra brottet


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lasse ibland, Tomi ibland...  
DATUM :
2006-10-21
MAXDJUP :
6 meter
DYKTID :
12 minuter
VISAD :
1211 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

- Bu hu, bu hu jag vill inte!
- NÄÄÄÄJ, jag vågar inte!
- Vi kooooooommmmmmeeeer att dö ju!
Jag lyssnade på gnället.
Just där, just då, precis i det ögonblicket blundade jag stillsamt flytande i det chokladbruna vattnet och sände mina tankar till Lelle som just nu satt på en bekväm konferens på en till bredden spritförsedd Ålandsfärja.
Varför kunde inte han vara med idag. Jag saknade honom. Han är en bra parkamrat.
Kanske kunde han sända lite krafter via telekinesi.


Det är fan inte lätt att göra sina kamrater nöjda. Här försöker man ta med dom till för dom nya, spännande och exotiska dykplatser. Gnat, tjat, gråt och tandagnisslan om vartannat.

Lelle och jag hade för avsikt att ta en titt på spiralgången i tunneln. Vi var i norra brottet i somras och hade väldigt roligt. Nu skulle vi ta med våra kamrater också för att liva upp deras meningslösa tillvaro lite.
Janne blev dock förkyld så var vi bara fem. Lelle blev kommenderad till Åland så var vi bara fyra.
- Jag
- Richard Åhnberg
- Lasse Enfjord
- Tomi Hiekkaranta

RÅ anlände i tid hem till mig. RÅ var mycket tydlig med att komma iväg i tid, puts och studs, ordning och reda. Han skulle prompt vara i Fittja (ÅSA 1) senast 08:00 färdig för avmarsch.
Vi andra tog honom på orden och var väl förberedda. Jag och RÅ kastade in våra saker i den TECH-svarta Subaru Outback som utgjorde ett av två fordon i vår dykfordons-kollon.

Plötsligt började RÅ se lite skamsen ut så jag och Lasse kramade om honom (vi är ena fina kompisar) och frågade vad problemet var. RÅ bleknade och sa sådär lite i förbifarten att hans vinge låg kvar på Oceanic Tech…
Vi åkte skyndsammast iväg och anlände till OT där RÅ var tvungen att förklara sig för Tor och Hogge som var på väg till Vagnis. Tor och Hogge skrattade gott åt RÅ:s virrighet.

Till sist var vi dock på macken i Fittja där Tomi satt i sin bil och lyssnade på sin enormt dåliga tonårsmusik. Dia Psalma och amerikansk västkustrock blandades med Blink 182 i 97dB. Vi andra sprang iväg och bunkrade förnödenheter. RÅ blev utvald att göra Tomi sällskap i skåpbilen medan jag och Lasse åkte mer ståndsmässigt.

Vi åkte, vi åkte, vi åkte, vi åkte länge men till sist var vi till sist ute på vischan. Banjospelande tandlösa bönder satt på gärdsgårdarna med grässtrån hängande i mungipan och EU-bidragen hängandes från bakfickorna.
De sönderavlade barnen sprang barfota omkring med majspipor instuckna i munnen och gömde sig när flygplan flög förbi.
- Stålfåglar skrek dom av skräck.
Vi var tydligen i Örebro.

Vi plockade snabbt ihop sakerna och vi höll en genomgång. Dypölen gjorde verkligen skäl för namnet men det har ju varit lika illa förut så jag var inte orolig. Dock så gjorde träsket mig lite fundersam. Kunde det ställa till det? Regnet?

Vi plumsade i och ytsimmade mot kanten. Jag och Lasse skulle dyka ihop som första dykpar medan RÅ och Tomi skulle ligga strax efter oss men agera helt på egen hand. Jag var lite osäker på var tunneln började. Var det till vänster, i mitten eller till höger? Jag chansade på höger om mitten. Jag fyllde min korv och vi jag och Lasse gick ner. Man var tvungen att skrapa ansiktet mot berget för att inte tappa kollen på var man var. Jag fastnade med lampsladden i något utskjutande. Jag vände mig försiktigt om och lösgjorde mig ur trasslet. Vi fortsatte sökandet. Vi hittade dock ingenting så vi simmade mot mitten och mot vänster. Inget gruvhål. RÅ och Tomi damp ner på oss och vi låga alla på botten och brottades. Jag vände mig mot Lasses Salvo och tummade dyket, jag tummade även dyket i skenet av Tomis 10 watts HID och hoppades att RÅ och Tomi hade koll på varandra.
På ytan hoppade Lasse och RÅ av. Dom tyckte inte att det var trevligt att dyka i gyttjan. Det var här jag stillsamt blundade.
Jag var fortfarande säker på att väl i gången skulle allt bli bra. Jag och Tomi tittade på varandra och nickade mot varandra.

VI ÄR HARDCORE!

Richard Åhnberg tittade på mig med tårade ögon. Önskade mig lycka till och citerade följande text som en hyllning till mig:
"- There he goes....one of God's own prototypes. Some kind of high-powered mutant never considered for mass production. Too weird to live, too rare to die."

Jag suckade, stirrade lite på ynkryggen.
Vi vinkade adjö till syltryggarna och sjönk ner till höger och simsalbim, plötsligt slog jag ansiktet i grinden. Jag gjorde fast i grinden, nu hade vi lina ända till ytan. Skönt.
Vi gled ner på andra sidan och jag noterade den andra linan som var spänd från någonting in i tunneln. Jag gick först med spolen och gjorde fast i någon form av järnrör. Allt gick bra men sikten var inne i tunneln kanske 50 cm upp till en meter. Vi fortsatte envist att söka efter bättre sikt men när det var några få meter kvar på min 30m spole vände jag dyket.

Tomi gjorde ett kalasjobb med att göra loss mina tajjisar. Ju närmare vi kom mot tunnelmynningen desto sämre sikt. Inte så konstigt med tanke på brottningsmatchen vi alla hade haft tidigare. Vi var inte så tuffa direkt, nu var det mer att ta sig ut och upp till den härligt regngrå himlen. Det skulle bli underbart tänkte jag och saknade min varma blåbärssoppa som låg och väntade på mig och kanske även Tomi om vi väl kom ur det här jävla aset till tunnel. Jag stannade upp, andades, tänkte och agerade. Ta det lugnt, det går inte att komma fel även om man tror det tänkte jag. Vi fortsatte vårat rekreationsdyk. Eftersom man inte längre kunde se mer än en decimeter så var det lite svårt med att hålla djupet men till sist kunde vi mer eller mindre klättra över grinden där jag gjorde loss spolen och vi tog kontakten med varandra, jag och Tomi. Jag kunde se ytan genom det röda vattnet. Japp, nu klarar vi det tänkte jag och tog och tokfyllde min vinge, jag ville upp.

När Tomi väl kom upp till ytan var hans ögon stora som tefat. Jag såg det väldigt tydligt för mina ögon var nog minst lika stora. Vi tittade nervöst på varandra. Tog varsitt djupt andetag och gick båda in i våra machoroller, vände oss mot Lasse och Richard och började skrikandes häckla dom för deras enorma feghet.

Jag tänkte på att jag nog skulle få byta kalsonger när jag kom hem…

Jag drog 70 bar på 12 minuter ur min 80:a…

Vi diskuterade om vi skulle ta av oss allt och käka eller snabbt ta oss mot södra brottet. Vi valde södra brottet så vi kastade in allt i våra bilar och…