Namn: Lösen:

Dyk nr: 221, Kvinnersta, södra brottet


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lasse, Tomi, RÅ  
DATUM :
2006-10-21
MAXDJUP :
6,7 meter
DYKTID :
67 minuter
VISAD :
903 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

…fick knuffa upp Tomis skåpbil. Precis som jag sa till honom innan han backade ner så var det väldigt halt och gyttjigt i backen. Nejdå, det är inga problem sa han. När jag, Lasse och RÅ stånkandes knuffade upp 5 ton FORD med leran sprutandes på våra DUI350TLS Signature insåg jag vad han egentligen menat.
HAN hade inga problem om han körde fast. Det var ju vi andra som fick slita medan han satt i den goa värmen i bilen.

Till sist var den uppe och som väntat var det inga problem för min fyrhjulsdrivna Subba att ta sig upp.

Vi kastade på oss prylarna och joggade med höga knäuppdragningar i takt till södra brottet där vi kastade oss ner i det blå/gröna vattnet.
Vi ytsimmade ett tag men till sist gled vi ner i formation skithög till tre meters djup där jag och Lasse häpet tittade på de övriga som siltade upp å det rejälaste. Vi tittade på varandra och simmade snabbt förbi RÅ och Tomi. Jag höll höger för här finns ju också lite gruvgångar.

Jag hittade hålet och simmade in ett par meter och frågade om allt var ok. Jag fick ett ok och gled genom dörren och pekade på den dragna linan. Sikten var bra och allt kändes tryggt och fint. Linan bytte sida vilket jag återigen pekade ut. Jag trilskades lite med en liten kaxig kräfta. Kul typ. Efter kanske 40-50 meter så vände jag dyket då jag var lite osäker på vad de andra tyckte. Dom var ju lite gnälliga tidigare i norra brottet. När jag låg där i tunneln vänd mot de andra såg jag en läcker syn. Jag såg skenet från tre HIDDAR lysa i det gröna vattnet. I skenet kunde man urskilja gruvväggarna. Läckert!

Vi simmade sakta ut och väl ute ur gången ser jag häpet hur mina tre kamrater ligger och pekar mot varandra och mot en grindstolpe. Jag försöker titta på vad som är så intressant men ser ingenting förutom att RÅ kommenderat Lasse att lägga lina genom den 10 meter långa tunnel som tar en till själva brottet. Jag pekar ivrigt mot det gröna ljuset i slutet av tunneln och dom plockar ihop sina prylar. Jag visar dom kontoret i tunneln och RÅ simmar snart in.
Han gillar att penetrera.

Vi gled vidare ut i stora brottet och ja, det finns ju inte så mycket att göra. Vi lekte mest med varandra. Jag startade ett slagsmål med Tomi med sönderslagna flaskor.
Jag försökte skjuta upp två PETflaskor men det gick inte. Jag noterade till sist att dom sknade botten. Jag provade att backa vilket gick kalasfint. Skönt, jag har börjat undra varför det går åt helvete annars nu för tiden.
Tomi lekte PADI-dykare enligt honom själv. Han simmade med flutter-kicks och långsnabeln hängandes i botten. Det smakade cancer i munnen när man virvlade upp dyn på botten. Här någonstans lyckades den eviga spjuvern RÅ binda fast en lång strumpa på min manifold vilket tydligen såg ut som kaninöron på mig. Lasse satte in sjögräs i huvan som såg ut som skägg på honom. Nåja, vi hade riktigt roligt

Vi tog oss sakta tillbaka. Jag simmade extremt sakta lite för mig själv och plötsligt var jag helt själv. Tack kamrater…

Jag övade på att backa. Jag vände mig om och försökte backa hela vägen mot istigningsplatsen men det blev för jobbigt. Jag hittade en spetsig pinne jag stack ner i dyn som en fälla, något att spetsas på. Precis som Vietcong gjorde under Vietnam-kriget.
Lasse dök upp och vi simmade tillsammans på ytan snackandes om det andra usla teamet. Dyket var slut.

Vi klev upp och käkade och drack gott. En trevlig men lång dykdag var över.

Nästan, för nu väntade två timmar i bilen. Dessutom sa RÅ att han skulle lyssna på Sportradion. Det värsta jag vet. Med cruise-control inställd på ”för snabbt” gled vi i regnet norrut. RÅ satt och sov bredvid mig med saliven rinnandes ur mungipan mumlandes om AIK.

Jag var nöjd.