Dyk nr: 272, Sverige, Lidingö, Käppala
En nitroxfyllning senare så stog man minst lika förvirrad inne på en skum dykbutik och visste inte riktigt var man var. Än mindre visste man var det skulle dykas idag, och undrade varför vi egentligen fyllt 32% om vi inte hade tänkt ut något dykmål för kvällen... Intressant hur man har börjat se på nitrox, bara något man knölar in i flaskorna och ger praktiskt taget försummbara mängder pengar för, i det stora hela.
En halvförvirrad diskussion senare med diverse udda förslag vad gasen skulle förbrukas på så togs beslutet och av bar det mot käppala. Väl nere i vattnet konstaterades magnifik dålig sikt, slog på lampan och bländade mig själv, så bra sikt var det, och ja, lampan var riktad från kroppen i huvudets förlängning. Simmade ner en bit, njöt lite av någon stor färja som passade på att brumma förbi och skaka om lite. Kom så smånginom fram till vraket, stirrade lika mycket på det som vanligt, dvs praktiskt taget ingenting. Snart drogs linrullen fram från platsen där solen aldrig brukar skina, som man säger på land tydligen. Fästes både primärt och sekundärt i vraket, och så iväg, och ner.
Drog rätt snabbt ner till strax under 30, och softade bort längs väggen, magnifikt dålig sikt, säkert någon meter, det gjorde det inte bättre att vattnet redan var färdigsiltat så lampan försämrade sikten för själv så fint. Rullade ut ungefär halva rullen, innan första tieofftillfället, vilket var en patetisk sten i runt mjölkförpackningsstorlek. Hånade den lite för mig själv, men tog upp den, snurrade linan ett par varv, och så tillbaka med stenen. Fortsatte frammåt, och såg ett gäng till simpor, hittade en stor stock som tieoffades i, rätt tillfälligt, för så fort det blev klart så envisades den med att försöka glida ner i avgrunden och ta herr tråd med sig. Avsnurrade herr tråd från herr stock, och iväg igen.
Ett helt gäng simpor senare, av varierande fulhet, så började linan närma sig sitt slut. Vad ser man då inte, utan en läskigt stor simpa, omänskligt stor var det. Visserligen är det en fisk, så den där mänsklighetsliknelsen är kanske lite dålig. Den var lika bred som en hand med torrhandske och hela kittet på. Groteskt stor med andra ord, längden vågar jag inte riktigt gissa mig till, med risk att svimma av på grund av den läskiga situationen man befann sig i med överhängande risk att bli uppäten av den. Första tanken som slog mig var faktiskt inte dess storlek, utan vilken oerhört bra tieoff den skulle blivit, och skrattade en del åt min iaktagelse lite själv. Stirrade på vidundret ett tag, och trasslade vidare med linan. Snart var den slut, och trasslade bakvägen med linan. Stirrade lite extra på alla läskiga drakfiskar. Inte lika coolt dropoff dyk när sikten är så här dålig, men färjorna som passerade var iallfall roliga, tillfredställande med dom där vibrationerna.
Med lossat snöre från vraket, och två minuter no deco time kvar enligt mikas dator bar det av uppåt, till närmare bestämt 15m, då den hävdade stolt att vi hade 55 minuter numera. Snabb fråga, och så åkte rullen fram igen, drog iväg åt vänster den här gången, och trasslade ut hela rullen. Hittade ännu några nya konstiga fiskarter som jag säkert aldrig sett förut, och kommer aldrig lära mig namnet på. Men dom såg ut som en blandning mellan tigerfiskarnas kroppsform, kromfiskarnas kromfärg, drakfiskarnas svarthet mellan fjällen, och då dinosaurieliknane grova fjäll. Små spjutformade fiskar fanns också, i den glada kromfärgen, ljusskygga var dom också. Ah! Finlandsfärja...
Med hela rullen uttrasslad blev det dax för hemfärd, och mika var snabbt framme och bad om att få snurra in det hela. Skönt att få vila kropp lite, så gled mest bara med och njöt av sikten som blev bättre. Antagligen för att det var rolig ström som försökte suga ner alla lösa föremål ner i avgrunden. Undrar hur djupt det är där nere... Någon gång måste man ju ta reda på det... På vägen tillbaka underhöll jag mig med lite träning i form av inflatorfrysning. Tryckte in knappen förfullt allt vad man kunde, och testade vad som tömmde mest kontrollerat. Snabbdumpen eller den där tömknappen vid inflatorn. Så här långt att dömma så är snabbdumpen bättre. Inflatorn verkar inte vilja tömma tillräckligt snabbt, så det blev en liten tendens till fart uppåt. Excelent, då vet man det. Note to self, använd bara snabbdumpen, våga vägra den andra.
Lina intrasslad, och så upp. På säkerhetsstoppet försökte jag mig på konststycket att fånga en liten grönsvart tigerfisk, och lyckades nästan. Studerade den noga först, och länge med ordentlig belysning. Dom verkar bli desorienterade efter att ha fått 50w halogen in i skallen under någon minut, den verkade vingla iväg lite. Dax att dra uppåt. Kropp blev belönad med lite dykbullar på land efter den hårda och långa klättringen(nja... det kan man inte kalla den, men ändå...). Sen blev den belönad med kaffe på 711 vid kth... slut på ett trevligt dyk.
Note2Self: Börjar bli dax för ett nytt underställ btw, min gamla trostjänare verkar inte riktigt vilja hålla värmen med sin numera praktiskt taget bokstavliga lövtunna tjocklek... stackars underställ, den som har fått dyka så mycket med mig, och blivit totalt utsliten både här och där, och tappat anti-absorbsionsförmågan totalt sen länge...
Dx32
