Namn: Lösen:

Dyk nr: 29, Värmdö, Lillsved "M/S Harm"


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2006-11-22
MAXDJUP :
18,1 meter
DYKTID :
32 minuter
VISAD :
789 ggr

Åkersberga dykskola anordnade kvällsutfärd med Arla.

Med välfylld flaska var vi tillbaka på "husvraket" Harm. Andreas och jag fick trevligt sällskap på dyket av Henrik, en bekant från utfärd med Moby Dick i Nynäshamn.
Trots mörkret och ett mycket lätt duggregn var stämningen hög på båten.

Jag ville först inte riktigt lämna ytan utan fick skaka lite på torrisens ventil innan luften var ute. Andreas och Henrik låg lugnt och väntade på 4 meter. Nedstigningen gick lugnt och fint till 15 meter där linan är fäst i ankarspelet på fördäck.

Vi följde babords reling akterut med en sikt som var kanon. Säkert 5 meter med en just lampa. Relingen ligger högst då båten kraftigt ligger på styrbords sida. Vi den uppfläkta hålet blev det ett stopp för besiktning. När vi kom till akterns bygge följdes relingen upp utmed lejdaren och till slutet på aktern. Här bak utmed relingen finns några kranar (typ) som har linor in mot bygget som man får tänka på.

Vi sjönk långsamt ned mot botten och propellern. Vi hamnade på styrbordssida om rodret där det var lite trångt så vi bytte sida innan vi alla kunde ta var sitt tag om ett av bladen på propellern. Upp till relingskanten igen och fram mot bygget.

Rundade och hittade dörren till toaletten. Jag simmade in och placerade mig inne till vänster innan jag vinkade in Andreas. Andreas kom in och vi hade lite snack i luftficken, fast reggen fick allt sitta i munnen. Vinkade in Henrik men han kom in lite högt så kranen tog i och han fick bara en snabb glutt i luftfickan. Noterade klistermärket ovanför dörren ;)

Simningen fortsatte utmed hyttens styrbordssida med en kort tittin i nästa rum innan vi rundade framtill och tillbaka till styrbordslejdare.

Hit gick dyket precis som planerat. När jag nu kontrollerade mina två kamrater som planerat simmade bakom mig var de bara en. Henrik var borta. Andningen ökade markant. Jag hade kontrollerat 30 sekunder innan när vi följde lejdaren uppåt att båda var där. Signalerade till Andreas och vi följde vår väg tillbaka nedför lejdaren. Kontroll gjordes på utsidan och ned i lastrummet. Tomt. Det lugna dyket blir direkt dramatiskt. Planenligt följde vi relingen tillbaka mot ankarspelet och uppstigningslinan som var ÅSA (återsamlingsplats) om vi skulle komma bort från varandra innan regelmässig uppstigning skulle påbörjas.
På vägen mötte vi ett annat par som botaniserade vid botten bredvid vraket. De letade efter tidigare tappad dykdator och simfena. Försökte med fingerspråk förklara att vi var en man kort men det gick inget bra. Boken säger uppstigning, liksom manometern.

Vi följde linan uppåt i lugnt tempo med våra stopp på vägen och 6 meters säkerhetsstopp innan vi bröt ytan. Där fanns Henrik. Han hade fått problem med avvägningen vid det minskade djupet när vi följde lejdaren uppåt. Det kändes mycket skönt att han var helt okej fastän lite besviken på sig själv.

Summering... En perfekt onsdagskväll i november.