Dyk nr: 141, Koh Bon, Similian, Thailand

Dyk 2
För en gångs skull stannade vi på samma ställe och av någon underlig anledning protesterade ingen..? :-)
Ett för mig kort, grunt och smärtfullt dyk då mina öron hade fått nog och bad mig dra käpprätt åt..här skulle det inte dykas mer tack!

Försökte gå ned ett antal gånger men icke då! Tja, de små rackarna protesterar nästan aldrig men när de gör de väl protesterar så känner jag min kropp så väl att det bara var att bryta dyket för mig. Blev lite förvånad att jag fick gå upp själv men jag vet att det kollades nedanför att jag inte sjönk utan stannade upp och där var det ytorganisationens jobb.

Mötte ett snorkelgäng vid ytan och fick sällskap av en av dem som också fått nog i gummibåten som hämtade oss till båten, var som lite ström nämligen. Tja, jag var rätt nöjd ändå och det var onekligen skönt att få tid att pula ned utrustningen i lugn och ro och ta en dusch innan vi sentimentalt vinkade adjö!

Lustigt så man kan tycka att man lärt känna folk på så kort tid, har nu kontakt med en dykare från göteborg och saknar somliga.. Nåja, våra ow-tjejer har iaf lovat att fortsätta dyka i Sverige så vem vet vilka man stöter på, även om sydafrikanerna nog knappast dyker upp :-)