Namn: Lösen:

Dyk nr: 142, Ko Racha Yai, Thailand


DYKARE :
PARKAMRAT :
Instruktör Sarina + Anders  
DATUM :
2006-12-15
MAXDJUP :
23,1 meter
DYKTID :
43 minuter
VISAD :
661 ggr

Väder : Sedvanlig sol och 27 grader i vattnet, rätt vågigt ut.
Vikt : 10 punds
Luft : 12 L 200, EAN 31,8, 200 - 55 = 145 bar
Tid : 43 min
Djup, max/medel : 23,1 / 13,7
SAC : 17,07


Sååå.. Nu var dagen kommen då det var dags att blanda in tekniska mojänger med naturupplevelser, ta steget in i moderna världen och så vidare.. Jepp, vi föll inte bara för frestelsen med live aboard utan även frestelsen att testa scooter på första dyket med Scooba Doo snärjde oss, för naturligtvis var det inte vi som var nyfikna utan tekniken som var lömsk, det vet väl alla!?

Efter hemkomsten från båten hade det varit lite allmän förvirring om vad som skulle var så nu stod en lätt orolig Linda väntandes på taxin och hoppades att inget blivit fel utan att hennes utrustning skulle följa med som sagt. Jag menar, här skulle mysko grejer övervinnas och då behövs min snuttefilt i form av mina grejor ju! happy Nåväl, i värsta fall var inte butiken långt bort så det skulle nog lösa sig!

Snart kom då taxin och hämtade upp oss, en skotte som såg nallesnäll ut och en australiensare som var nationellt troget nyfiken och socialt öppen så resan blev trevlig. Väl vid piren visade sig att det bara var vi 4 och två instruktörer på hela båten, lyxigt utrymme alltså!

Där på piren fick vi även våra nitroxflaskor och uppleva första strängare kontrollen, här litade ingen på att någon annan kollat våra cert utan de skulle fram om något skulle ges ut och allt skulle nogrannt analyseras och skrivas på, inget spår av fusk här inte utan strängare koll än hemma i Sverige! Måste sägas att det faktiskt kändes skönt förtroendeingivande vid detta laget i Thailand.. jo förresten, mina grejer var med, skönt!

Väl på båten visas vi var saker fanns och informeras om rutiner innan vi får veta att det nog kan blåsa och gunga en del idag.. typ mycket gung typ.. Sedan erbjöds, eller snarare nästan insisterades på att alla som inte blånekade fick åksjuketabletter.. hmm.. kunde bli intressant att ta sig ned i vattnet med andra ord med mitt balanssinne.. Tog ingen tablett då jag redan käkade avsvällande och sååå farligt var det inte, bara lite intressant att röra sig!

Så var stunden kommen!
En kort instruktion, på med grejerna och ned i vattnet där en scooter serverades till oss med våra lysande ögon, wroom, wrooom! Rent upplysningsvis så är de små åbäkerna negativa vad det gällde flytkraft så håller du dem med en hand riskerar man att åka ned rätt fort och ograciöst med ena sidan först, såg fullständigt i kontroll och med koll alltså..(Läs : Halvt på rygg/sidan med fenorna viftandes över huvudet, vinglandes i vattnet, tryckandes på bröstet för luft i torrdräkten och sedan stooora andetag medan jag fixade iaf spår av vettig avvägning).. Nåja, dunkade iaf inte ned och jag har bildbevis på att jag sett värre ut, visserligen som helgrön OW men nu ska vi inte förstöra en bra ursäkt här inte!

Äntligen fick vi visa att vi kunde ligga rätt och så.. slog scootervansinnet till! "WROOOM! WROOOM! Höger, vänster, upp, ned, fram, kolla på mig , jag FLYYYGER och är SUPERWOMAN! WROOOM, WROOOM! Eh, var tog de andra vägen? Var det inte hitåt vi skulle..?" Bäst att snurra och söka.. Ett fast grepp runt armen hjälpte plötsligt med var de andra var och nu var leken slut, nu skulle här åkas på led tack! *harke, host* Jag Är en vuxen och ansvarsfull lugn varelse, jag loooovar..

Åkte så runt lite mer sansat över revet och såsmåningom fanns avvägningen där även utan något som drog och fixade den när vi stannade till för att kika. Det vi fick syn på var Giant pufferfishes, Giant triggrar, sealfaced puffer, lionfish, tumpetfish, barracudor och mängder av cuttlefish och gjorde mig glad! Väldigt vackert rev med vackert liv, kändes faktiskt onödigt med scooter där, hade hellre velat glida omkring för egen maskin. Efter ett tag fick jag som jag ville då instruktörens scooter dog och vi slog av våra för att hålla ihop.

Vad som däremot kunde blivit en liten panikuppstigning var den banded seasnake som Sarina verkligen såg till att vi såg ordentligt. Gissa vem som har rejäl ormfobi och den enda gången jag glömt att påpeka att absolut INTE visa mig ev orm så dyker en upp.. *Sluuurp! synnerlig snabb och ytlig andning* och minst ett antal mer eler idiotiska flyktideer som rakt upp och bort med scootern hann dyka upp på några hundradels sekunder medan en en buddy som känner mig snabbt minimerar avstånd och försöker få den förvirrade instruktören att sluta dra uppmärksamheten till ormen. Blev faktiskt såå stolt över mig själv som på egen hand fick ned stressreaktionen och faktiskt lyckades se på den och rent ut av se på den och inse dess skönhet till slut! Dykning och fobi-terapi i ett!

Sista sträckan dök vi på de andra två som gick OW och båda hade oförskämt bra avvägning men ena av dem låg ta mig f-n i perfekt ställning och simmade snyggt a la mycket erfarnare, släbbigt, läbbigt onaturligt sådant där! Funderade lite på att ramma honom lite med scootern eller åtminståne strypa honom lite med långslangen (se där, användbar till mycket den där!), bara lite grann sådär av avundsjuka för så duktigt får man inte vara som nybörjare bara! happy Gjorde inget av det utan gav dem så beröm när de kom upp så att de satt med glödande glatt generande kinder och såg allmänt söta ut!

Gled runt så sakterliga uppåt och jag filosoferade lite över scooter. Kom fram till :
- Kan lura avvägning då den går och balansering tar lite tid.
- Klart störande för fisksnackare.
- Längre sträcka på kortare tid, säkert också skön vid ström.. Men, tänk en sådan istället för ytsim och någon som sedan följde med och tog hand om den medan man njöt så den fanns med smidigt vid behov, det vore livet.. happy