Namn: Lösen:

Dyk nr: 103, Värdshusvraket, Essingen - Gröndal, Stockholm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-01-06
MAXDJUP :
16,1 meter
DYKTID :
45 minuter
VISAD :
454 ggr

På parkeringen i Nacka kom vi på att vi behövde mat. Då jag å Swills kommer från grannbyarna (mellan Gällivare å Hortlax är det bara ca. 30 mil) i den del av världen där McDonalds en gång blev utkonkurrerat så blev det såklart Curre Bergfors gamla grillbar, MAX!
Mätta, belåtna och till viss del nybajsade körde vi vidare mot Gröndal för nästa dyk, på gamla Värdshusvraket. Väl på parkeringen i Gröndal ser vi de andra, på andra sidan vattnet, på Stora Essingen. 45 sekunder senare var vi över på andra sidan... Vrooom..
På Essingen var det ännu mera folk. Mattias och.... ja, vilka det nu var. Sorry!

Skitsamma, på med blöta grejer, dyngsura handskar och iskall huva åsså ner i vattnet igen. Fan vad härligt försökte jag intala mig själv.
Moi, Swills och Nilsson var först klara så vi stack iväg efter linan ut i mörkret. Kallt som fan...
Sikten var dock helt okej, kanske en meter eller möjligen en-å-en-halv, nåtsånt.
Mina tidigare dyk på det här vraket har ju gått åt helvete allihop men den här gången kändes allt riktigt bra och jag fick lite koll på hur hon låg och hur hon ser ut. Swills å Nilsson rörde runt i innandömet lite men bristen på sikt, lina och tidigare erfarnheter av vraket gjorde att jag hängde vid luckan, väntade och njöt av min magnifika avvägning.

Ja, sen vette fan.. Vi lallade väl runt lite, typ. Simmade lite åt ena hållet och åt andra. Handskjävlarna läckte såklart och högerhanden började bli rejält stel vid det här laget. Efter 30 nånting var det inte kul längre så vi vände hemåt. FAAAN vad händerna frös nu!!

Vid 6-7 meter nånstans behöver jag tömma dräkthelvetet men som vanligt är ventilen trög som ett.... ja, trög. Jag ser en fet bumling som jag grabbar tag i medans jag febrilt försöker pressa ut luften ur ärmen. Liiiite lätt är jag och signalerar därför Swills om hjälp. Hans sega skalle tyckte dock att det var roligare att titta på så han låg lugnt kvar där han låg. Till slut får jag i alla all ut all luft ur vingen och får det lite lättare att koncentera mig på ärmen, som dock likförbannat inte vill släppa ut nån luft. På nåt sätt löser det sig i alla fall och lagom tills jag är klar får jag lite hjälp... Schysst!!
Nu har jag klagat på den där satans dräktventilen i 100 loggar, dax att ta tag i skiten kanske?? Men, vad är en trög ventil på en 10.000 kronors dräkt, när jag kunnat ha en läckande 15-20.000 kronors dräkt?? Nä, ingenting...

Väl på ytan fryser jag som en afrikan i Lappland och det vette fan riktigt hur jag kom ur vattnet med mina igloo-glassar till fingrar. Jag trodde vi var först tillbaka men tydligen var vi sist.
(Såhär i efterhand slår de mig att jag inte såg till alla de andra på vraket. Var de alls nere?? Blötte de kanske bara grejerna, klev upp igen, satte sig på en bänk med varm choklad och berättade lumpenminnen??)
Skitsnacket efteråt handlade i alla fall om knark, prostitution, transsexualitet och konsten att inte hitta ett vrak, precis som vanligt.

Jaja, in med grejerna och Swills i bilen och full fart hemåt för käk och bio.
Nu hänger grejerna i badrummet å sprider en doft av likbajs i hela lägenheten och jag har små köldskador på kinderna. Mmm...... Dykning är en underbar hobby!!!