Namn: Lösen:

Dyk nr: 65, Alviksvraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-01-10
MAXDJUP :
11,3 meter
DYKTID :
37 minuter
VISAD :
400 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 20:07
Temp: 4 grader
Luft: 200 - 100 bar
Vikt: 5 kg
Medel: 6,4
Sikt: 1 m

Dyk efter jobbet. Efter att ha hittat parkeringplats släpade vi grejerna till bänken under tak. Tanken slog mig att omgivningen skulle kunna betrakta dykning just där och just då som en lätt rubbad aktivitet. Mörkt, 6 grader varmt och regn...

Vi monterade paketen och hade precis fått på oss torrdräkterna när Johan plötsligt börjar svära - det visade sig att han glömt sina fenor hemma. Jag vaktade prylarna medan Johan svängde iväg till en kompis i närheten för att låna ett par fenor.

Efter att Johan tvingat på sig fenorna (ingen vacker syn) var det dags att hoppa i vattnet. Johan hoppade först och regulatorn runt halsen som brukar pysa lite lätt bestämde sig för att friflöda för att slutligen frysa. Jag hjälpte Johan att skruva av kranen på flaskan och efter lite väntan vred Johan på kranen, andades lite snö och det var dags för att slutligen dyka. (Jag var vid det här laget övertygad om att det fanns högre makter som ansåg att vi inte skulla få dyka.)

Vi konstaterade att sikten var ungefär lika bra som vanligt (en meter om man var generös) och gled ner mot Tore längs med linan. Detta var ett fantastikt dyk, både avvägning och trim fungerade. Väl framme vid Tore gick vi upp och hittade våra namn i gästboken. Efter att ha skrivit mina initialer gled jag ut över lastluckan - det var en häftig upplevelse att glida ut över tomheten utan att se kanten på andra sidan. Här och var låg trötta abborrar och vilade på olika plankor. Vi steg upp till styrhytten för att kunna konstatera att det inte gick att se någonting förutom grumligt vatten och en flyende fisk.

Efter ett varv längs med botten (där Johan "försvann" i några sekunder eftersom han lyste med sin lampa något högre än jag tittade) hittade vi linan och återvände. Väl framme vid bryggan passade vi på att öva på sten sax påse samt på luftdelning. Det gick betydligt bättre än i Vättern då sten sax påse hade samma betydelse som aj, vi stiger och dags att sluta.

Konstaterade dessutom att jag inte når min kran - jag når precis förstasteget med mina fingerspetsar.