Namn: Lösen:

Dyk nr: 67, Svartfotsvraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-01-18
MAXDJUP :
15,2 meter
DYKTID :
55 minuter
VISAD :
313 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 19:48
Temp: 4 grader
Luft: 210 - 50 bar
Vikt: 5 kg + Lampa
Medel: 8,5
Sikt: 3-5 m

Ett riktigt bra dyk! Jag var riktigt sugen på att dyka igen efter det förra dyket som var lite "vingligt". Johan föreslog Svartfotsvraket och efter att ha ätit pasta i Forum Nacka åkte vi i varsin bil på de smala vägarna ut mot Djurö. Det är festligt att se hur lokalbefolkningen glider förbi fartkamerorna (70) i 120. Jag såg inga blixtar så kamerorna verkade inte vara påslagna - möjligen är det så att lokalbefolkningen kör i balaklava.

Väl framme var det mörkt som attan men vi lyckades få på oss grejerna och hoppade i vattnet i den lilla viken närmast stranden. Väl nere i vattnet var sikten okej, säkert upp mot 4-5 meter även om det var mörkt och mycket partiklar i vattnet. Kanistern satt mycket bättre fastsatt idag och det var skönt att känna att avvägning och trim fungerade trots luft i vingen.

Vi simmade långsamt bort mot vraket och försökte hålla oss på åtta meters djup. Efter att ha studerat en vägg var vi framme vid vraket. Där hittade vi massor med enorma abborrar - två händer långa och några riktigt feta. Den största bjässen skulle ha räckt till middag för en hel familj.

Vi gick ner och granskade spisen, följde sedan vraket upp till väggen åt vänster. Där övade jag på att backa och det gick förvånansvärt bra - distinkta ryck bakåt utan att fötterna lyfte. Jag åkte inte heller framåt mellan "backningarna". Vi bestämde oss för att simma under vraket. Linan som tidigare framstod som löjlig var rätt trevlig som referens i det mörka grumliga vattnet. Johan simmade först och såg väldigt proffsig ut - jag simmade efter och lyste på honom.

Efter att ha varit overhead-dykare i 30 sekunder jagade vi en ruggigt ful Lake (den var två-tre händer lång och såg ut att ha svalt en boll) ner till spisen (VM i dykprofil). Nu började det bli kallt så jag flyttade all luft som var i vingen till torrdräkten. Samtidigt passade Johan på att få kramp - han löste det väldigt snyggt genom att stretcha samtigit som han hängde väl avvägd i vattnet. Det visade sig efteråt att han inte var medveten om hur väl avvägd han faktiskt var - han försökte bara hålla på ungefär samma nivå som min lampa men hade lite svårt att bedöma hur det gick. Jag tömde lite luft för att vara tung om Johan skulle behöva hållas nere och lyckades dra upp ett riktigt ordentligt moln av silt. (Någon borde för övrigt lära abborrarna att inte silta - dom drar upp små fina moln när dom drar iväg).

Vi bestämde oss för att vända tillbaka och på den dyiga botten såg vi en stor simpa som låg i en liten grop och tryckte. Vi närmade oss säkerhetsstoppet där vi låg blixt stilla och tittade på en trasig glasflaska. Efter en minut gled jag fram lite och försökte backa. Det fungerade inte så bra så jag tog ett varv runt Johan och lade mig vid flaskan igen för att vänta ut de resterande två minuterna. På väg tillbaka längs bryggan såg vi mängder av små "silverfiskar" av flera olika sorter.

Sammanfatttningsvis ett av mina bättre dyk med flera olika typer av stora fiskar. Dessutom något av ett rekord i långt kallvattendyk.