Namn: Lösen:

Dyk nr: 87, Vagnhärad kalkbrott


DYKARE :
PARKAMRAT :
Matte Dahlberg, Robin Elvin  
DATUM :
2006-11-09
MAXDJUP :
33,3 meter
DYKTID :
36 minuter
VISAD :
678 ggr

Vi mötte upp utanför grindarna vid kalkbrottet denna kylslagna och stjärnklara kväll. Vi diskuterade dyket. Matte röstade för ett alldeles för grunt djup av 20 m, medan Robin och jag krävde minst 30 m. Efter en stunds handgemäng hade vi enats om det senare.

Vi bytte raskt om till dykmundering, men jag krånglade en massa med diverse grejer så jag blev lite sen. Nu får man sota för att man har varit fåfäng och bytt till vinge med remställ, istället för en bekväm och praktisk väst. Men å andra sidan är ju utseende och image det viktigaste när man dyker.

Efter ungefär en kvarts svordomar och förbannelser var jag äntligen klar, och jag släpade mig mot vattnet. Matte och Robin låg nu redan och myste med varandra vid vattenytan, med släppte raskt varandra när de såg mig. Under tystnad tittade de på när jag tog sats och utförde en rejäl klassisk bombning i vattnet.

Efter att den värsta exalteringen lagt sig så påbörjades dyket. Vi sjönk i maklig takt ner längs klippväggen. Allting kändes ypperligt bra, och jag roade mig med att simma längre ut från klippväggen för att få lite djupkänsla. Matte och Robin hade nu börjat gå ännu djupare. Jag kastade ett öga på datorn - dryga 30 m. Jag viftade hotfullt med min HID i riktning mot de andra för att göra dem uppmärksamma på djupet. Av någon anledning förstod de inte min avsikt, utan viftade hotfullt tillbaka och skrek okvädesord i reggarna. Mina upprepade viftningar fick samma svar, så jag tröttnade och fortsatte att koncentrera mig på dyket. Plötsligt kom Matte krypande uppåt längs klippväggen. Eftersom han såg ut att ha problem med sin dykdator så signalerade jag "OK?" till honom, varpå han svarade "OK". Likväl fortsatte han klättra. Jag försökte meddela att jag minsann inte ville avbryta mitt dyk, och försökte stoppa hans klättring med våld, men försöken var lönlösa. Matte klättrade ända upp till ca 5 m, och vi andra följde efter. Jag såg nu till min stora besvikelse vattenytan. Vi avslutade med ett säkerhetsstopp och medan de andra klättrade upp så gjorde jag ett par bombningar ner till botten.

Det visade sig att Mattes dykdator av nån anledning inte gillade långa dyk på 35 m, och hade tvingat upp honom hela vägen till mesiga 5 m. Vi packade ihop grejerna och sen var det gasen i botten hem till Stuvsta.