Namn: Lösen:

Dyk nr: 104, Harburg, Lidingö - Stockholm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-01-28
MAXDJUP :
34,8 meter
DYKTID :
42 minuter
VISAD :
586 ggr

EAN 30

Det var lite meckigt att få till det här dyket, men det lyckades till slut. Och det var ju bra det, för det var ett grymt vrak!

Det började redan tidigare under veckan när ryktet om söndagsutflykten till Harburg läckte ut. Piece of cake tycktes det ju, men det visade sig vara fel. Inte en käft att dyka med.... Alla stenhårda täckisar (använder täckbyxor när de går till skolan alltså) skulle lalla runt i skutan med lattjo mixar och det funkar ju inte för en stroke som en annan. Till slut dök det upp en dyksugen Moilanen som visade sig vara barmhärtig nog att ta hand om lilla mig...

Jahapp, dags att dyka!! Nej då... Flaskorna behöver tvättas och OT lusläser ju tvättdekaler med lupp... Perfekt, då kan de ju hyra ut ett paket till mig!! Ett par hundra bagis skulle det kosta med en 30:a i och det kunde det ju vara värt. Men, det visade sig att deras webmaster inte haft full koll på sortimentet, för några uthyrningspaket fanns minsan inte alls.
Ett par telefonsamtal senare var det problemet löst i alla fall. Flasksamlaren Petter kunde avvara ett paket över helgen, kanon!!
Krillo plockade upp flaskorna åt mig medans jag köpte mig en ny kostym. Sweet!
Men men, stockholms dykföretagare skulle ju inte nöja sig med djävulskaperna här inte, nej nej....
Det visar sig att inte ett enda ställe kan fylla nitrox!!?? Slut på gas, ingen personal, trasig kompressor och så vidare och så vidare.... Vafan...
Efter ett antal telefonsamtal och en allt svettigare jakt får jag tag på Conny på Västerorts dyk. Conny har nitrox, syrgas, membrankompressor, bra pris OCH dessutom är han serviceminded nog att fylla gas en tidig söndagsmorgon medans resten av stockholms dykföretagare ägnar sig åt att mardrömma om sviktande kundunderlag. No shit.... Jaja, slut på bitterheterna, det löste sig ju i alla fall.

(Just det ja, jag höll ju på att inte komma iväg alls. Min SVENSKA bil klarar inte kyla. Eftersom det var minusgrader på morgonen tog det 20 minuter att vrida om nyckeln, eftersom rattlåset kärvar när det är kallt. Ett fel som Svenska bil påstår sig ha reparerat 4 gånger nu men som likförbannat kvarstår. )

Hursom, efter att ha fått igång bilen, kört till Spånga, fyllt gas, handlat en macka, kört till Lidingö och till slut hittat rätt så mötte jag upp Moilanen på parkeringen vid småbåtshamnen.

Medans vi väntade på att tiden skulle gå och de andra skulle ramla in tinade vi min vinge under Mikas motorhuv. Jag hade lyckats med konststycket att lämna en vattenfylld vinge i en kall bil och hade nu en stor isklump skvalpandes i blåsan.

Så småningom gjorde vi oss klara och båten kryssade in bland isflaken. Första gänget med täckisar klev av och gjorde plats för oss som skulle kliva på.
Förutom tech-dykarna kom även Zell, Swills, Lasse och Krillo av båten...

Christoffer gled in på parkeringen och efter honom ett par grabbar från Västerås.
När vi fått ombord grejerna och gjort oss helt klara kom även en morgonpigg Mattias Vendelgård insladdandes på parkeringen.

Vi tog plats på skutan och drog iväg, lite efter utsatt tid men iväg kom vi.
Strax nådde vi den guppande fendern, drog på oss paketen och plumsade ner i det gröna kalla vattnet.
Jag och Mika gick ner först och följde linan snett ner i mörkret.

Sikten var riktigt trevlig och redan vid 16-17 meter såg vi vrakdetaljerna 4-5 meter under oss.

Vi gled ner på vraket och fascinerades över sikten, detaljerna och det spännande ävenyret som låg framför oss.
Vi följde styrbords reling ner mot djupet och strax åkte jag på en fet tripp i skallen. Hyfsat raskt var jag rejält narkad/yr och tyckte det mesta var riktigt trevligt.
Mika gjorde mig uppmärksam på att vi närmade oss vårt MOD och vi planade ut in mot skutan. De andra teamen hade hunnit ifatt oss och nu var det lampor både till höger, vänster, uppåt och neråt. Riktigt ball såg det ut!!

Vi konfererar lite snabbt och vänder sakta uppåt över fördäcket (borde det vara va?)
och upp mot bygget.
Vi glider runt lite över bygget och alla grejer som ligger utspridda här o var. Nån skorsten, en ratt av nåt slag, nån kran, en sån här livbåtshållarramp och diverse andra roliga detaljer.

Vi glider sen över relingen och ner bakom aktern där nu hela gänget är samlade för att spana in den FETA propellern och den lika feta axeln.

När vi känner oss klara glider vi uppåt igen, över relingen, in på däck och kikar oss runt en sista gång innan vi tummar dyket.
Vi återvänder till linan och påbörjar vägen uppåt igen. Temperaturen har legat på 4-5 grader men när vi passerar 9 meter blir det direkt kallare, huh......

Mika är "dekochef" och leder oss genom stoppen medans jag ser till att tömma dräkten så gott det går, vilket faktiskt fungerar förvånasvärt bra för en gångs skull.

Efter 42 minuters dyktid bryter vi ytan och blir snabbt upplockade av Niklas igen.
Väl ombord serveras det varm choklad och kalla chokladbollar vilket satt riktigt bra i kylan.

Hemresan präglas av det vanliga "efter-dyket-skitsnacket" och vipps så är vi i hamnen igen. När bilen fyllts av iskalla och blöta grejer är det tack o adjö och dags att styra hem till värmen igen. Boomshakalak!

Tack Petter för flaskorna, Tack Krillo för hämtningen, Tack Conny för fyllningen, Tack Niklas för turen och Tack Mika för ett bra dyk!!