Namn: Lösen:

Dyk nr: 87, Alviksvraket


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-03-22
MAXDJUP :
10,4 meter
DYKTID :
54 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
0.5 meter
VISAD :
439 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 19:12
Temp: 2 grader
Luft: 2x12 220-120 bar
Vikt: Lampa
Medel: 7 m
Sikt: 0,5 m

Efter en massa slit i pool kändes det riktigt bra att få dyka utomhus i kallt mörkt vatten. Vi sammanstrålade för att fylla luft efter jobbet och gick igenom gårdagens pooldyk en extra gång - dyket hade inte varit lika lärorikt om allting hade fungerat som det skulle.

När Johan föreslog Mc Donalds fick jag samma kväljningar som igår när jag tog fram understället, den sura lukten gjorde att det blev tvättmaskin istället för pooldykning för mitt underställ som hållt mig varm sedan i höstas. Hur som helst, man får göra uppoffringar för sporten och en Big Mac & Co senare var det dags att hoppa i vattnet.

Framme på dykplatsen visar det sig att såväl craft-underställ som dubbla sockor ligger kvar hemma. Nöden har ingen lag och det fick bli dykning i tunna strumpor och skjorta istället. Det gick faktiskt att pilla in skjortan under handledstätningarna men det var inte bekvämt. Johan hoppade i först och jag efter och vi kunde konstatera att det var sådär härligt mjölkvitt som det bara är när sikten är nära noll. Johan incisterade på bubble check men jag ville ner och bedöva mitt ansikte i det kalla vattnet så vi fick nöja oss med att visa upp våra long-hoses för varandra innan vi sjönk ner mot botten.

Nedstigningen fick ske med hjälp av djupmätar, lampan klarade av att skära max en halvmeter in i dimman. När jag såg botten närma sig kunde jag inte hitta inflatorslangen (som givetvis inte var fastsatt där den skulle) så jag landade lite graciöst på knä där jag löste problemet och avvägde mig. Tanken att använda torrdräkten istället slog mig inte - jag har du bara dykt squeezat i pool på sistone så jag hade mer eller mindre glömt bort att alternativet fanns.

Efter att ha simmat en bit kom tanken att vi måste ha missat linan krypande och vi fick simma tillbaka till stranden på kompassriktning (och sluttning) och simma tillbaka där vi hittade bildäcket och linan. Eftersom jag hade ett par tunna strumpor och massor med luft i fötterna gjorde jag små symboliska grodsparkar i torrdräktsfötterna som sedan fick sprida sig vidare till någon sorts fensparkar. Kraftfullt var det inte men framåt gick det.

Vi sjönk ner längs med linan och skrämde bort några abborrar längs vägen, väl framme vid Tore försökte vi hitta linan till segelbåten. Jag simmade i vad jag trodde var rätt riktning när Johan signalerade med lampan och när jag tittade upp såg jag att jag var på väg att simma in i Tore. Vi kunde på nytt ta ut en riktning och hittade linan efter lite simmande. Sikten var nära noll och vi simmade nära både varandra och botten för att ha visuell kontakt så det hände att vi slog i både varandra och botten emellanåt.

Halvvägs till segelbåten kunde jag fascinerat konstatera att våra grodsparkar siltade framför oss. Det visade sig dock vara abborrar som drog upp stora moln när dom flydde framför oss så att det såg ut som botten kokade. Efter att ha simmat i flera evigheter var jag övertygad om att vi hittat en annan (ny?) lina som skulle ta oss till ett nytt spännande vrak, kompassriktningen antydde dock att vi var på väg till segelbåten. Efter ytterligare flera evigheter var vi framme vid segelbåten som var mycket större än jag mindes den. Det är märkligt vad allting blir större och märkvärdigare när det är dålig sikt.

Vi simmade sedan så snabbt vi kunde tillbaka till Tore där jag imponerade på Johan genom att svänga iväg till höger (jag hade sett Tore men det hade inte Johan). Vi simmade bortåt längs med Tores vänstersida (från stranden sett). Det var omöjligt att kommunicera och jag var inte sugen på ett varv längs botten så jag bestämde att vi skulle gå upp på Tore genom att helt sonika stiga lite sakta. Vi gled sakta, sakta upp längs med sidan - otroligt vad mycket större båten kändes än jag mindes den. Väl uppe kunde jag förtvivlat konstatera att vingen var tom och att det var dags att tömma ur luft i torrdräkten. Vid det här laget var det ganska kallt och det kändes inte kul att behöva offra komfortluft för avvägningens skull.

Vi var nog överens om att gå tillbaka mot land utan vidare utforskningar eftersom vi båda siktade på linan hem utan att ta ett varv runt exempelvis styrhytten. Framme på säkerhetsstoppet började min mask att läcka och med halvfylld mask försökte jag lysa upp Johans händer när han med stelfrusna händer skjöt boj. Efter säkerhetsstoppet drog jag tillbaka mot land och värmen. 54 minuter i tvågradig vatten är lite att ett rekord och det blev ju inte bättre av att jag hade mindre kläder än vanligt.

Efter att ha lerat ner mig när jag misslyckades med att ta mig upp för den leriga slänten kom vi upp på fast mark och kunde konstatera att det var trevligt att dyka ute igen även om det var kallt, mörkt och otroligt dålig sikt.