Namn: Lösen:

Dyk nr: 88, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-03-24
MAXDJUP :
17,7 meter
DYKTID :
54 minuter
VISAD :
462 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 10:08
Temp: 1 grad
Luft: 2x12 220-120 bar
Vikt: 2 kg + Lampa
Medel: 12,2 m
Sikt: 3-4 m

Lasse frågade om vi inte skulle ut och dyka lite riktiga vrak istället för att hänge på Tore när vi var och fyllde luft under veckan. Eftersom Johan skulle vara bortrest under helgen så hängde utflykten på om Lasse kunde hitta någon buddie till mig. Lasse konstaterade att Cristian (som jag redan dykt med ett par gånger) skulle följa med och han parade ihop oss.

Uppstigning klockan 7 på lördag morgon för att hinna hitta till Lillsved till klockan 9. Det hela gick bra, jag hann till och med få i mig lite frukost. Väl framme kunde jag konstatera att jag hunnit först med Christian och Sofia som god tvåa. Det var kallt i luften (4 grader) och mulet så mössa och vantar hade varit en bra idé. Jag lämnade dom hemma eftersom vi var utlovade strålande vårväder hela helgen.

När alla kommit och all utrustning var monterad och påklädd gick vi iväg längs stranden med så raska steg som det bara går när man släpar på ett par tvillingar. Jag försökte hinna ikapp de andra i den lilla uppförsbacken men det var märkbart svårt att öka på takten. Vid den lilla stranden hoppade vi i vattnet, jag fick på mig fenor och mask och vi kunde börja ytsimma bort mot badbryggan. Vi simmade inte någon längre sträcka men jag hade nästan glömt bort hur tråkigt det är att ligga och paddla i ytan. Jag upptäckte att jag kan ligga på rygg ovanpå dubbelpaketet när vingen är ordenligt uppblåst, kanske inte så praktiskt eftersom fenorna knappt når ner i vattnet.

Framme vid bryggan stoppade vi regulatorn i munnen och sjönk ner mot botten, det började bra men mot slutet hamnade vi över och runt varandra. Vi hamnade precis intill linan och Christan tog täten bort mot Harm. Jag puttade in luft i torrdräkten för att värma mig och precis som vanligt hamnade den mesta luften i fötterna. Trimmet var trots detta ok eftersom jag hängt på två kilo på ett viktbälte men fötterna i torrdräkten blev för stora och fötterna halkade ideligen ur. Så längen takten var låg stannade fötterna i dräkten men när jag ökade takten fick jag uppfinna en knyck för att stoppa tillbaka fötterna i sockoran. Vi hade en bit och simma och jag insåg det ömöjligt i att försöka förmedla min situation till Christian så jag paddlade helt enkelt på så gott det gick.

Framme vid vraket försökte jag ligga brevid Christian men det blev för knepigt så jag la mig till slut bakom (och lyste för lite med lampan under stackars Christan). Han lyckades dessutom förvirra mig genom att "slå på" sin backuplampa. Vi tog ett varv runt båten och Christian visade både hålet som sänkte skeppet och den luftfyllda toaletten där vi simmade in och växlade några ord. Efter ett par varv runt bygget signalerade Christan återgång och vi simmade tillbaka längs linan.

Tillbaka vid stranden vek vi av mot Galeasen och tittade på en enorm hög brädor som liknade just en enorm hög brädor. Det fanns inte så mycket struktur kvar så det var som vrak betraktat inte så intressant. Vi simmade tillbaka längs stranden och jag försökte hålla mig under 3 meter så länge det gick för att slutföra datorns säkerhetsstopp och fick till nära nog tre minuter. Uppe på land kunde jag konstatera att viktbältet hänge med varsin vikt om benremmen, kanske inte så strömlinjeformat men jag fick i alla fall behålla det.

Efter att ha lyssnat på någon timmes snack, startade vi Christans bil med startkablar och avslutades dagen på McDonalds. Harm var ett riktigt trevligt vrak som jag måste återvända till, jag kände för första gången ett verkligt sug att simma in och undersöka de olika rum vi simmade förbi.