Namn: Lösen:

Dyk nr: 90, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-04-10
MAXDJUP :
17,7 meter
DYKTID :
42 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
632 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 17:05
Temp: 2 grader
Luft: 1x12 200-70 bar + 50 bar ur Johans tvillingar
Vikt: 2 kg + Lampa
Medel: 11,8 m
Sikt: 3-4 m

Efter påskhelgen som innebar många kalorier och få aktiviteter var det äntligen vardag och vi kunde återigen försumma våra respektive och familjer för lite hederlig dykning i kallt och mörkt vatten. Vi börjar hitta på Harm och var eniga om att återvända för att gräva vidare i de olika håligheter och lastrum som finns att titta i. Dykplatsen var med andra ord bestämd.

Tisdagen var uppbokad med kvällsarbete och bilservice så vi siktade på onsdag. Det visade sig kunden var bortrest och när Svenska Bil ringde redan klockan två och sa att min bil var klar (den var på bil-spa och bytte olja och däck) började planen att utkristallisera sig. Dykning readn idag tisdag, på Harm.

Jag åkte iväg och hämtade min bil och siktade mot hemmet. Vikten på dubbelpaketet landar på 80% av min kroppsvikt så jag har bestämt mig för att dyka lite mer singelpaket och styrketräna lite mer. Med andra ord fick jag nöjet att skruva om mina regulatorer och rota fram min singelvinge med stålplatta. Min sambo hörde av sig och anmälde sig frivilligt som ytorg villkorat att hon fick ta en egen bil. Sagt och gjort: Johan plockade upp mig och mina prylar och vi åkte i följe ut till Lillsved. Maria berömde bytet till sommardäck som gjorde bilen betydligt roligare att köra.

Jag utsåg Johan till reservdelsförråd eftersom jag inte fick med mig vare sig kniv, extra flaska eller reservlampa. Vi gick bort till bänkarna och byggde ihop en dykplan värdig GUEEDGE. Ytsimma till linan, stiga ner och ok:a för att sedan byta till Johans longhose. Jag etta tills vi kommer fram till vraket då jag går över till min egen flaska och Johan tar över som etta. Eventuell boj skjutes av mig och deko består av ett säkerhetsstopp på fem meter. Återgång längs med linan vid 50 respektive 70 bar.

Vi simmade bort till badstegen och sjönk ner i vattnet. Johan lade sig strax ovanför mig och väntade på att jag skulle ge tecknet för att dela luft. Jag lade mig strax ovanför linan och väntade på att Johan skulle ge mig sin långslag. Efter tre minuter och ett antal ok-tecken gav Johan upp och gav mig long hosen. Det var underbart att dyka singelpaket igen, jag kunde välja vinkeln på mitt trim och lungt hänga kvar bara genom att dra ut armar och ben. Dessutom gick det mycket lättare att sjunka och stiga på ett andetag. Jag kände mig otroligt proffsig - en känsla som skulle avta vartefter dyket framsteg.

Vi simmade längs med linan och halvvägs ut börjar min högra torrhanske att läcka - jippie! Det läckte ganska långsamt så jag bestämde mig för att vi skulle köra vidare, det var ju ändå varmare idag - två grader... Framme vid Harm var jag kall om fingrarna och bad om Johans wet notes för att skriva ett meddelande "Handske läcker. 10 min. Pil upp. SMB". Johan läste mina skakiga symboler ett par gånger och såg frågande ut så vi gick över till teckenspråk istället. Medan jag skrev lyckades Johan lirka fast linan mellan sina kranar men det var enkelt att "rädda" honom utan att skada linan.

Johan drog iväg som etta och jag låg bakom och lyste allt var jag orkade med min lampa för att han skulle se att jag var med. Jag kunde konstatera att Johans trim var klockrent när han gled runt hörnet. Efter ett långsamt varv runt bygget kikandes in i de olika rummen tog vi en tur in på toaletten där vi kom överens om att Johan fick skjuta boj eftersom mina fingrar nu var lite stela.

Vi simmade ut och avvägde oss i ett enormt rostmoln som vi siltade upp genom att dunka i en bom. Johan plockade fram sin spole och gav den till mig. Han plockade sedan fram sin boj. Vid det här laget var jag inklämd under bommen och mindes Richards ord. Man skall skapa en fast referens om någon glider framåt (där kakelvägg är ett lysande exempel på en riktigt fast referens). Jag låg och knuffade lite symboliskt på Johan för att försöka vara så "fast" som möjligt. Johan lyckades till slut skjuta bojen utan att haka fast den i bommen. Så här långt hade dyket minus en läckande torrhandske gått rätt bra.

Johan plockar fram sin double ender och jag ser plötsligt hur den glider förbi mig i en båge i vattnet. Jag kommer fram till att jag inte hinner fånga den och tänker att Johan just blev 90 kronor fattigare. Till bägges stora förvåning försvinner den inte ner i dyb utan lägger sig synligt på botten. Eftersom Johan håller i en boj bestämde jag mig för att dala ner och hämta den. Jag andades ut och gled neråt men lyckades puffa i lagom med luft i torrdräkten för att stanna i tid. Hovrandes ovanför double endern plockade jag upp den. Eftersom jag hade både Johan och en bom ovanför fick jag för mig att jag var tvungen att ställa mig lodrätt i vattnet för att kunna se någonting. Jag kom upp till Johan för att överlämna double endern efter att torrdräkten dumpat via halstägningen. Hur var det nu igen? Jo gå aldrig ur trim, just det...

Vi glider nu uppåt medan Johan ivrigt rullade upp lina. Det hela gick bra så länge vi såg vraket men så fort vi lämnat det led vi av bristen på refenspunkter och kunde plötsligt konstatera att vi steg raskt uppåt. Ett rejält ryck i dumventligen gjorde att vi åkte berg- och dalbana mellan 9 och 12 meter ett par gånger (positivt nog lyckades vi behålla vår position vända mot varandra). Johan slet med att rulla upp lina och simmade (nog?) omedvetet framåt vilket gjorde att han nästan gled in under mig trots att jag backade för allt vad tygen höll. Det var långt ifrån avslappnat och det kändes som att vi föll neråt i vattenpelaren varje gång vi kom upp till nio meter. Väl framme vid sex meter beordrade dykdatorn ett obligatoriskt treminutersstopp - lycka. Jag lyckades nog ligga still i 10-15 sekunder innan vi började stiga. Johan började simma frenetiskt neråt och från mitt perspektiv såg det ut som att han sjönk snabbt ner i vattnet, även om det nog mest var jag som fortsatte stiga. Jag såg Johans vita flaskor långt där nere och borta i skenet av min dyklampa och kunde konstatera att dykdatorn visade två meter. Då parseparationen var ett faktum bestämde jag mig för att ge upp och korka de sista två metrarna.

Vi återsamlades på ytan för ett långt ytsim där vi gemensamt kom fram till att vi kändes oss betydligt mindre duktiga än bara en timme tidigare. Här skall tränas uppstigning med SMB. Pinsamt nog hade det gått fortare att simma tillbaka längs linan än vår snygga uppstigning. Vi kunde dessutom konstatera att det var tur att vi inte hade några deko-obligationer att ta hänsyn till - vi har nog en bit kvar. Vi simmade tillbaka till stranden och mötte upp Maria. Vi plockade av oss och snackade igenom dyket. Jag kände efter om jag böjt mig men kände ingenting så det fick bli middag på Pizza-stugan i Nacka för min och Marias del.

Hemma i garaget konstaterade jag att vi bor granne med en dykare. För första gånge såg jag dekalen "Dykare gör det i par" på en grannes bil.