Namn: Lösen:

Dyk nr: 293, Åland, Hisperius


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-04-14
MAXDJUP :
37 meter
DYKTID :
74 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
7 meter
VISAD :
381 ggr

Efter ett skönt ytintervall med sälstirrning blev det dax för bad igen. Plaskade ner i vattnet med det sekundära bakpaketet och flaskan med oxyflås. Känns lite tomt med så lite flaskor som vanligt, men man får väl vänja sig vid det också, eller något åt det hållet. Planen för det här dyket var en alldeles underbar en. Visserligen fanns det två alldeles underbara planer om hur man kunde komma undan att göra 40m på en Dx32 på ett lämpligt sätt. Alternativ ett var att fylla upp stagen med lite luft och fula över på den när det började bli djupt. Alternativ två var att helt enkelt skita i att vara i närheten av botten och lägga sig och softdyka på 33m.

Resten av planen gick ut på att bomba ner till den djupa brädhögen rätt snabbt och stirra på den ett tag. Planerat och gjort, softade omkring på 33m och stirrade ordentligt. Träffade på Rysken, Calle och Fredrik precis i början. Riktigt bra sikt här nere, riktigt bra. Synd bara att man inte fick njuta lite mer av den. Flög omkring där nere och stirrade ordentligt på alla brädor hit och dit. Strax innan linan skulle utiliseras tillbaka hittades det en rolig liten filur. Nämligen en säl, av en väldigt vit färg. Den tyckte väldigt mycket om att ligga stilla och vila under lite plankor. Att den verkar varit där nere ett tag, saknade fenor och var ovanligt knallvit är väl mindre viktigt ;-)
Hur var det nu med vrakpenetrering utan grottsnöre? Lite snabb teckenutväxling så blev det en liten dipp lite djupare för att kolla närmare på den stackars köttbiten. Man vill ju inte belasta den stackars oxyflåsklockan extra, som för övrigt var rätt hårt belastad sen förra dyket. Men oxyflåsklockan är bara en myt i vilket fall...
Ska man se till att hacka i lite sallad i gasen nästa gång för att få lite extra skydd? ;-)

Paddlade iväg till linan och tänkte dra iväg till propellern, av någon konstig och helt oförstålig anledning missade vi båda avtagsvägen till den. Den fanns ju där, lite innan/efter det där väldigt lättigenkännliga längs linan. Drog ner igen och stirrade lite på den där feta propellern. Hade slaktat en rätt hårt om man skulle komma in i en sån snurrandes. Sakta uppåt längs vraket likt bollen i pong som förra dyket, fast med ännu bredare bana. :-)

Rätt trasig brädhög faktiskt, klart värt definitionen naturupplevelse med vrak, eller var det tvärt om? Stirrade in det där ankaret en andra gång som man fått order om att inte missa. Inte en helt liten pryl faktiskt.
Snart dax att avsluta det klart softaste dyket på trippen med ett skönt oxyflåsdeco i runt 20 min om jag minns rätt. Stirrade lite snabbt på manometern till bakpaketet, 100 bar kvar, skandal, har helt klart dykt för kort!
Dom minuterna spenderas simmandes längs något väggliknande och iallfall jag stirrar på växtligheten. Med den rekommenderade oxyflåsklockan över topp blev det dax att ta sig upp mot det där mediet med klart lägre densitet, som för övrigt går att andas utan hjälpmedel. Onda kropp som inte tål så mycket O2, klart patetiskt att inte kunna göra mer tider på grund av det. Kravlade upp i båten för en tur in till land. Packade snabbt ur båten och så iväg. Släpade iväg prylar som krävde fyllning, och så blev det dax för en dush och middagsmeckning. Ett klart ut-och-missbruka-åländsk-häll cykelbehov uppstod självklart, men var tvungen att ignoreras, kravet om mat var större.

Meckandet inleddes med att skära upp 1.2kg fläskfille och marinera det på ett klart överlägsnare och bättre sätt. Nämligen ultraljudsbad(undrar ännu varför dom flesta tyckte det var konstigt, det är ju ett helt normalt matlagningsverktyg. jfr kniv, stekpanna, micro, ugn, sked, elvisp...).

Rätt mycket kött, och välförberedd som man är, medtogs två bad för att slippa krångla. In med lite kött i två påsar, knöla ner lite olja, soja och lite godtyckliga kryddor, och så ner i badet. Inte länge tills det var dax att steka upp det hela, men körde lite extra för att det där kilot ris skulle bli klart. Stekningen spred en väldigt god stank över hela köket, som kändes ända in i bastun enligt nosvittnen som satt där inne och intog öl och värme. Konstigt att ingen kommenterade över dom medtagna salladsmeckningsknivarna och skärbrädan av "normalstorlek".

Matorgien bestående av kött, råris, sallad, sjävmeckad sås, mjölk, choklad och saft varade långt in på kvällen, och tog helt plötsligt slut. Varpå mycket diskussioner vidtog i köket, så det blev väl inte sängdax förrän vid 03 tiden...

2*12@Dx32 + 40cf@oxyflås