Namn: Lösen:

Dyk nr: 422, SS Hispania


DYKARE :
PARKAMRAT :
Rinaldo  
DATUM :
2007-05-27
MAXDJUP :
51,2 meter
DYKTID :
60 minuter
VATTENTEMP :
4 grader
SIKT :
17 meter
VISAD :
748 ggr

Toomasch hoppade över tvåan eftersom karln hade tappat halva hjärnsubstansen genom näsöppningen under första dykets deko. Det plus att han fått borelia, böldpest och några andra åkommor. Med andra ord hans stackars kropp behövde återhämta sig.
Istället körde Rinaldo och jag andra dyket själva.
Denna gången blev det stagedyk plus 100% då vi inte orkade kludda med tripla flaskor. Det var ju ändå varmt och skönt i ytvattnet (6-7 grader) så ett långt deko var helt okej.
Bottentiden begränsades till 20 minuter och planen var att ta telegrafen i maskin, som vi hade missat första dyket. Med tysk effektivitet paddlade vi på mot maskin så fort vi kom ner. Rinaldo var in först jag tvåa. Medan karln simmade in under gångplåtarna för att ta sig till telegrafen mös jag ovanpå maskinen. När han väl kom ut stack jag in och hittade snabbt telegrafen. Sen fanns där en del annat ögongodis och då förstod jag varför det hade tagit sån tid innan karln kom ut igen. Efter maskinen skulle vi kolla ratten i aktern så sprinten dit sattes igång. Ratten, eller det var är kvar av den, hittades snabbt och sen var det dags att ta sig mot bygget igen. Där rotade jag lite till i bygget innan vi gick upp. Min stage började närma sig sitt slut och var nu riktigt lätt och störig. Rinaldo hade klivit över på bakgasen och konstaterade snabbt att han hade väsentligt mycket mindre gas än han hade trott. Visade sig att hans första steg gängat upp sig och läckt bakgas under hela dyket. När vi kom upp på 15m stoppet visar han mig sin manometer som är aningens för nära noll. Jag kollar min stage som börjar närma sig nollan också och slänger över långsnabeln. Jag börjar räkna stopptider i huvudet och konstaterar att vi har runt kvarten kvar innan det är dags för gasbytet på sexan. Funderar först på skicka upp säcken efter mer gas men kommer fram till att jag har mer än nog med bakgas för att ta oss båda till 6:an med god marginal. Häktar av mig stagen nu och kliver på bakgasen också. Stagen skickas upp längs linan och Rinaldo försöker göra samma sak. Enda haken är att hans pistolisar är mindre än mina och således vill den inte glida längs linan utan fastnar istället. Resten av dekot fick alltså flytta med oss stagen meter för meter. Det funkade iofs smutt och det var skönt att bli kvitt de där rackarna. Väl på sexan konstaterade vi att vi skulle lägga lite extra tid på dekot då vi haft lite kortare ytintervall än planen samt att vi skjutit dyktiden lite då vill höll på styra upp gassituationen. 6:an förlängs och vi lägger in 5 minuter på trean innan vi glada i hågen sticker huvudet ovan ytan igen.
Väl uppe i båten konstaterar vi att gubbarna sitter och tallar på varandra i hytten istället för att oroa sig för oss. Tur att man kan ta hand om sig själv.
Allt som allt blev det ju ett kanondyk och gassituationen löstes enligt konstens alla regler. Skönt att se att man kan hantera problemen och självklart är det alltid bra med en tankeställare så man håller sig skärpt.

Efter den ofantligt långa båtfärden hem blev det rejäla burgers på Vegabaren. När vi till slut skiljdes verkade alla lite småknäckta, hur skulle man kunna toppa en sån här makalös dag? Hur skulle man orka med jobbveckan med minnen som dessa färska i behåll? Makalöst helt enkelt!

Stort tack till Anders Backström (finns på dykarna) för den suveräna servicen och den fina båtturen.
Sen givetvis ett stort tack till packet som förgyllde denna magiska helg,
Rinaldo, Swills, Mr. Nilsson, Mr. Carlsson, Tjack-Norris och sist men inte minst undertecknad själv. Det här gör vi om!

/C