Namn: Lösen:

Dyk nr: 119, Kalithea bay, Rhodos


DYKARE :
PARKAMRAT :
Maria Mårtensson  
DATUM :
2007-07-26
MAXDJUP :
5,8 meter
DYKTID :
34 minuter
VATTENTEMP :
27 grader
SIKT :
25 meter
VISAD :
272 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 12:13
Luft: 1x10 165-75 bar SAC 17,5
Vikt: 5 kg
Medel: 3,4 m

Efter nästan en månads uppehåll var det äntligen dags att dyka igen, det verkar som att det är svårare att få tiden att räcka till dykning på sommaren. Maria hade inte dykt någonting sedan OW-certifikatet och vi hade pratat ett tag om att vi skulle passa på att dyka tillsammans så fort vi var i närheten av varmt vatten.

Apollo rekommenderade Waterhoppers och en kväll gick vi ner till hamnen för att se om det gick att få tag på mer information. Lyckligtvis stötte vi på en mindre båt Trident som visade sig vara ett betydligt trevligare alternativ än Waterhoppers (som svalde två turistbussar innan de lämnade hamnen).

Morgonen började starkt med att receptionen på hotellet trots uttryckligt löfte dagen innan var obemannad. Vi gick då istället till den lokala turistaffären som hävdade att det inte gick att ringa någon taxi eftersom det inte fanns några bilar så tidigt på morgonen (halv nio). 15 minuter senare, svettiga och med skavsår på samtliga fötter efter en alldeles för snabb promenad var vi framme vid taxistationen och hittade ca 20 lediga bilar. Vid det här laget tänkte några vi elaka tankar om kulturskillnader innan vi hoppade i en bil som körde oss till båten.

Efter 20-30 minuters båtfärd var vi framme vid Kalithea och båten gjorde ett stopp för att kasta i några dykare innan vid tuffade vidare runt ett hörn in i viken och ankrade. Det är väl bara att gilla läget och konstatera att säkerhetstänkandet inte riktigt är det som jag vant mig vid båtdykning i Sverige.

Dags att skruva ihop utrustningen och här uppstår nästa kulturkrock. Jag har vant mig vid att jag själv ansvarar för att bära, skruva ihop och kontrollera min utrustning. Här jobbade en kille med att göra allt detta och jag fick inte komma i närheten. Jag antar att bägge parter ville kontrollera skeendet för att förenkla sin verksamhet. Det måste ändå medges att det är ganska bekvämt att sätta sig på en liten ”brygga” längs bak på båten, bli påklädd och glida ner i vattnet. Jag bannade mig för att jag inte tagit med egna fenor – vi fick små Kalle Anka-fenor som var nästan löjligt flexibla. Frog kicks var inte lätt och jag skulle gissa att det nog är lättare att backa med bara fötter.

Efter 25 minuters dyk tillsammans med några ”try out divers” har vi sett några fiskar, tvättsvampar och upplevt varmt vatten och bra sikt. Maria var nöjd med dyket och jag valde att hoppa i igen för att solodyka lite under båten. Detta var nog den bästa delen av dykningen, att kunna ligga stilla och titta på olika större och mindre fiskar och formationer. Efter lite drygt tio minuter fick ytorganisationen nog och skickade ner en fridykare som tummade dyket åt mig.