Namn: Lösen:

Dyk nr: 148, Dännäs huvud, gullmarn


DYKARE :
PARKAMRAT :
Olivia och Anders  
DATUM :
2007-07-11
MAXDJUP :
17,3 meter
DYKTID :
31 minuter
VATTENTEMP :
12 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
648 ggr

Vattentemp, ytan/djupare : 12 / 17 grader.
Sikt : 1-4 m
Utrustning : weezel
Paket o vikter : 327 och 10 kg=tung
Djup max/medel : 17,3 / 10,3 m
*Dyktid : 31 min (adderat 2 min på minidyk, läs logg)
Tid : Luft i-upp : 270 - 140 = 130 bar
SAC : 28,92 (eh, kom jag ihåg slutbaren rätt nu..?)

Från början var det Anders, Olivia och jag som hade tänkt oss 2 dyk i ormestad innan samlingen på skolan men allt eftersom förökade vi oss på något vis så det slutade med oss + Per, Jörgen, Pentti och 5 bilar allt som allt och då fick planen revideras lixsom.. Lyckligtvis hade Andes med dykplatsbeskrivningarna från Susanne och Glen och vi beslutar oss för ett ställe ingen varit på förut, skoj! Att bilden som beskrev var man svängde in var små bagateller, med den hade vi inte hunnit se ens hälften så många småvägar eller träffat den trevliga gamla damen som förde in oss på den rätta vägen ju!

Väl där packas grejerna ut till plats för minsta möjliga ytsim med mesta möjliga bekvämlighet och bilar svängs runt på privat parkeringsplats (måste vara en god människa som gjort så stor plats vid badet) för parkering på officiel parkeringsplats och promenad ned, motion är kul! Sedan var det bara att få på sig grejerna och påbörja 'mr Bean-dyket'. Jag hade varit lite orolig för om jag verkligen kommit på rätt lösning på de senaste uppflytningarna men det var visst helt onödigt då jag nu var den enda där sådant fungerade för när allt väl var på plats.

Mr Beandyket? Tja vad ska man kalla denna uppvisning i fel..
Börjar med att vi ligger och flåsar ut efter sim på ytan när Olivia lite försynt frågar om vi inte kan gå ned snart då hennes väst inte håller henne över ytan ordentligt och det är så jobbigt att trampa vatten.. Går ned för att i princip tummas upp direkt. Väl på ytan så får vi höra att Olivia tappat fenan, neeej! Visar sig nästan direkt att hon menade att den bara lossat spännet på men satt på foten. Uff Olivia, inte skrämma gamla människor så! :-)

Ned igen men attens så dåligt min dräkt fyller på luft, för att inte tala om..IIIIIII!!!!!! så kallt det blev plötsligt! Upp igen och tryck fast min torrdräksslang.. Då försöker vi igen.. Nu får vi faktiskt stanna under ytan, jippie! Simmar runt en stund i den dåliga sikten som inte direkt blev bättre av våra diverse avvägningsövningar. Himla skönt trots allt då jag trots alllt bara njuuuuter av att dräktproblemet verkar löst, sköööönt!! Att platsen dessutom var fin (i bättre sikt) med massor av sjörosor, en ny algsort för mig, vackra körsbärs och någon vit/silverskimmrande sjöpungar, fina skogar av stora nejlikor, krabbor och enstaka urvackra blå brännisar som var för små för otäcka trådar gjorde det inte sämre.

Men, säg den lycka som varar.. Snart gör Anders, med lite stirrig blick, tecknet för 'kolla förstasteget' vi kollar och kollar och ser inget men något ÄR fel och någonstanns bubblar det. Såsmåningom hittas det, hans ventil läcker ut luften konstant så det var bara till att vända. Höll mig lite under honom beredd att stoppa/dråsa ned och hämta vid behov. Så fort det gick så blev det sedan ytan där det läckte mindre, ytsim är kul. Beslutar oss för ett självmordsförsök vid båtarna för att snabbast få upp Anders och Olivia med deras västar ur vattnet.

Då tappar Olivia fenen igen, denna gången på riktigt. Men vafrör insisterade hon på att simma efter och berätta det, svårare att hitta rätt plats då ju. Eftersom jag har på allt utom fenor går jag ned och söker i siltmolnet, hittar nada men lyckligtvis har någon annan hittat den, skönt! Går upp och skrattar åt eländet och fixar dräktproblem. Jag kanske är lite galen, men trots allt kommer jag upp urnöjd, sååå skönt när saker som dummat sig funkat igen!

Tack Ander och Olivia och ni andra!
Även tack till den söta gumman som visade oss rätt med ett glatt humör!