Namn: Lösen:

Dyk nr: 151, Jordfall


DYKARE :
PARKAMRAT :
Olivia och Anders  
DATUM :
2007-07-12
MAXDJUP :
17,6 meter
DYKTID :
41 minuter
VATTENTEMP :
13 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
575 ggr

Vattentemperatur : 13 /17 grader
Sikt : 0,2 och 5 m (nada sikt i gula molnet till ca 6 m djup)
Utrustning : weezeln
Paket och vikter : 15 L 200 och 13 kg (lite lätt?)
Djup, max/medel : 17,6 / 12,5 m
Tid :41 minuter
SAC : 14,63

En skön dag! Började med att låta oxygene rädda min dator och drog sedan till de andra och hade jag inte sådan tur att jag otroligt nog hann haka på ett dyk, trevligt! Kittade iordning och drog på allt utom datorn.. Jaja, nu var det dagens första dyk och allt kändes ok så redan innan vi går ned bestäms att jag vid behov lånar Anders handled.

Gör ett ytsim till inte riktigt hörnet, kikar ned i den gula ärtsoppan och bestämmer att vi möts under locket. Sagt och gjort , ned och snart är vi ihop igen. Passar på att kika på ungefär på vilket djup locket ligger så jag har någon referens om vi kommer ifrån varandra. Glider sedan så sakterliga nedför mjukbottnen ner mot berget och skrevorna på 10 och 13 meter, de kryllrar av liv, härligt! Här vimmlar av hur mycket trollhummrar som helst och flera små och medelstora blåstrålar kikar också förbi, gissa vem som stortrivs och är LYCKLIG!

Sjunker sakta vidare med täta kollar av djup och hittar lite stenpartier och fler skrevor och får, förrutom redan uppräknat, även syn på några krabbtaskor som Anders verkar gilla, sten och skärsnultror, berggyltor de fina algerna igen och så hittar jag en hummer som de andra blir visade, trevligt, trevligt! Och så kommer den, den där tjej-retarfisken! Den behagar nämligen bara visa sig för mig och Oliva och driver oss båda till halv vanvett av nyfiken het över vad den brunsvart rutiga firren är för något, retsticka är den!

Vänder så sakterliga tillbaks och simmar hemåt och uppåt i stilla mak medan alla är mer avslappnade då vi nu vant oss att dyka ihop mer och var vi befinner oss. har det rätt bra i största allmänhet helt enkelt. Ju närmare molnet vi drar oss desto närmare är vi och tätare kollas varandra men icke då, 3 bentag efter ok så.. poff här kom molnet!

Ja, min värld är gul och jag kan bara ana klippan. Snurrar runt en stund och letar bländarlampor men icke då.. Suck.. vi har ett långt hemsim framför oss om vi går upp men nu var inget annat uppgjort och att gå upp känns dessutom bäst så.. Stannar för säkerhets skull till en stund, ca 1 minut, vid ca 5 meter och går sedan upp. Tar ca 1 minut innan de andra dyker upp och det blir nästan lite pirr i magen trots att jag förstår att de nog hittat bättre plats än mig att stanna på. Snart är vi samlade och alla mår gott. De hade varit lite så om de skulle stanna eller inte men kommit fram till att jag mått prima nyss och att om något hänt ville de inte riskera att öka antalet. Visserligen innte stor risk men jag tyckte de valde rätt.

Simmar sedan läänge hemåt i stilla mak för att inte ta ut oss och väl tillbaka beslutar jag mig för att om jag vill äta och få en kvällsöl är det bäst att jag handlar.